Min fru vill, men inget händer
Oavsett om du inser vitsen eller inte så är det nu skrivet, så att hålla på att tjata om just det är rätt poänglöst.
Jag blir så trött på detta tjat om hur kvinnlig resp manlig sexualitet ser ut. Jag är kvinna , min lust är inte komplicerad eller dold.
Inte heller är jag någon sexgalning.
Jag har onanerat , hånglat , haft sex i ungefär samma jämna takt hela mitt liv från tidig tonår till medelålders. Ibland mer, som nykär eller på semester , ibland mer sällan som dödstrött småbarnsmamma.
Jag har inte riktigt tänkt på hur viktigt sex var eftersom det alltid funkade, vi var synkade i variationen.
När min mans lust minskade pga stress och medföljande potensproblem så blev jag förvånad över hur frustrerad och sexfixerad jag blev. Jag trodde inte att det kunde påverka mej så starkt, att en detalj som saknades blev så stor.
Det blev bättre men jag blev nog avvisad bortåt gånger under ett par tre år. Det krävdes emvishet och lite bekräftelse från andra män för att stå ut med det men det gick.
Om jag ska ge dej ett tips ts så är det att acceptera att du är en initiativtagare och att du är bättre på det än din fru.
Jag vet, man vill bli förförd ibland, luta sej tillbaka och bli igångsatt , rentav åka lite snålskjuts på den andras kåthet. Men om man inte tar initiativ så glesar sexet ut och sexlivet och det sensuella och erotiska dör.
Så ge inte upp och sluta inte ta initiativ. För egentligen är det mycket roligare att vara den med lust och en som ser till att det blir sex , än att vara en sån som bara glömmer att sex finns.
Om jag inte skulle få sex alls eller alldeles för sällan så skulle jag vara otrogen, det insåg jag när det var som värst, men jag har accepterat att det är min roll att hålla igång vårt sexliv , jag tar den rollen och därför får jag skön sex nästan varje vecka. (Med min egen man som jag inte har tröttnat på sexuellt på)
Apropå roller igen då, och det som Anna och Malin skriver:
I en normal svensk familj förväntas mannen och kvinnan vara jämställda. Båda ska ut i arbetslivet, jobba heltid och ta gemensamt ansvar för hem och barn.
I praktiken blir det oftast så att kvinnan ändå tar mest ansvar för hemmet och barnen, plus att hon jobbar heltid, plus att hon får en man som känner sig vilsen och utanför. Han står bredvid gemenskapen och kräver sin del av uppmärksamheten, kvinnan går på knäna och tappar sexlusten och den stackars jämställda mannen får höra sådant som att "det är omanligt att diska, visa lite stake, kasta dig över din kvinnan och ta henne med storm". Det är väl inte undra på att det blir konstigt i en sådan familj?
Och lösningen är förstås inte att gå tillbaka till 1800-talet, lösningen är att fundera över de här rollerna och mönstren och försöka hitta på något bättre, något som fungerar, något där båda parter kan få komma till sin rätt.
Anonym (Det händer) skrev 2014-12-27 11:21:22 följande:[]Du börjar med att säga att mäns och kvinnors sexualitet inte är så annorlunda, sen beskriver du din egen sexualitet som ser precis ut som en kvinnas, och du råkar vara kvinna. Jag ser inget annat än att du understryker vad som redan sagts.
Att sex skulle vara en detalj är säkert en kvinnlig uppfattning som kommer av att vara omgiven av sexualitet.[/quote]
Alla män jag pratat om detta med har också tyckt att sex är en del av livet som blir större när den inte fungerar. Typ hälsan tiger still.
När sexet funkar bra så ger det energi , när det inte funkar så tar det energi att sakna det.
Men visst , känns det bättre att trycka in alla människor i kön och andra små prydliga fack så gör det. Det kanske blir för komplicerat annars.
