Polsk morfar - livs största kärlek

All kärlek är väl bra kärlek. Jag tycker det är jättefint att de funnit varan.
Care diem

Man kan älska flera

Håller med "VaranVecka". Sen tror jag det handlar om en tillfällig "eufori", han har hittat en biologisk släkting och är klart glad för det, då är det lätt att man överdriver en massa i början och är "överkär". Hans svenska adoptivföräldrar som har uppfostrat honom vet nog innerst inne att han har dem att tacka för allt.

Låter ju som vem som helst som skriver ett glädjeinlägg om vem som helst på Facebook. Sådant skriver folk om allt och alla på Facebook.

Jag är adopterad och jag har hittat min biologiska familj, men nej jag skulle inte skriva så. Killen i fråga har ju klippt banden med sin adoptivmamma och har dålig kontakt med sin adoptivpappa. Trist att se att det biologiska enbart har betydelse.

Fast ärligt talat... du vet inte hur hans förhållanden till familjen ser ut och varför. Det spelar ingen roll om han är adopterad eller inte= det finns inget måste att vara tacksam eller att ens älska sina föräldrar. Ja det kanske låter extremt men att spekulera såhär känns helt onödigt.

Varför kan det inte vara sant, bara för att han inte haft kontakt med honom under hela sitt liv? Jag vet inte hur mycket du känner till om hans situation, uppväxt och relationer men jag gissar att du har långt ifrån hela bilden. Jag vet ingenting alls och kan säga att det är väl ingen garanti till att vara en stor kärlek eller inspiration att man vuxit upp med någon som sina föräldrar, lika litet som biologiska band är en garanti. Men tydligen känner han så för sin morfar just nu, och om jag vore du skulle jag fundera på varför det gjorde mig så upprörd.

Hejja honom!

 Vi  har inte  valt att bli adopterade!

Hur svårt är det att förstå huir viktigt blod är och hur viktigt det är att vara lik någon och släkt på riktigt utan att det är papper och pengar inblandade?

Jag är som han, överlycklig över att ha hittat min riktiga släkt, min riktiga familj och för att min A-pappa dessutom följde med för att möta min riktiga familj.

Tack och lov  att han var vettigare än du Ts!

Han är ju bara 25 år gammal och söker fortfarande sig själv. För någon som är adopterad kan en biologisk släkting vara oerhört rolig att träffa och prata med i perioder. Min mamma är adopterad och var precis i den åldern när hon träffade sin biologiska mamma. Intresset avtog dock, det verkliga livet finns ju här och nu med familjen man vuxit upp med. Visst hör hon av sig till sin bio-mamma då och då, men det finns inget större intresse än så.

Det finns ett "sår" hos både den som lämnat och den som blivit övergiven i många fall och det kan vara läkande att träffas och försöka lappa ihop det såret. 

Det betyder inte att man inte älskar sina adoptivföräldrar. 

... Han kan ju fortfarande påverkats av sin morfar genom generna. Tex att de är lika pga släktskap och inte av att umgåtts.

Killen är en player och har aldrig varit nära hans svenska mamma. Han älskar inte sina adoptivföräldrar. I hans fall är det solklart.