Jag undrar om man får adoptera äldre barn som bara pratar ryska (eller ett annat språk som inte har något gemensamt med svenska) om man inte kan prata deras modersmål? Någon som har erfarenhet av detta? Hur lång tid tog det för barnen att lära sig svenska? Nu handlar frågan alltså inte om ett litet barn som inte kan prata utan om ett äldre barn, på minst 3-4 år.
Jag tror barn är väldigt duktiga på att anpassa och snappa upp, men för barnets skull så skulle jag låta barnet gå på ryska som modersmål i skola,förskolan för att inte tappa och kanske till och med lära mig själv lite för att barnet ska få ha sitt ursprungs språk kvar :)
Jag vet inte hur reglerna ser ut, men jag tycker det är superviktigt att adoptivföräldrarna lär sig ryska isåfall. Och att barnet får behålla språket, exempelvis ryska som modersmål i skolan som personen ovanför mg säger. Det finns kanske ryska dagis också.
Vår dotter var 6 år när vi adoterade henne från Polen. Hon talade förstås flytande polska och vi kunde glosor som äta, sova och älskling.
Att föräldrar till älder barn ska lära sig barnet språk före adoptionen är inte möjligt, det tar ju flera år, men att gå nybörjarkurs i språket är inte dumt.
Med vår dotter hackade vi oss fram på polska glosor, teckenspråk och ritade teckningar. För resten talade vi svenska. I början var det så klart lite körigt, när hon pratade på på polska och vi bara kunde le och försöka förstå. Hon blev arg ibland så klart. Vi hade också viss hjälp av tolken från BFA i början
Efter en månade kunde vi förstå varandra, efter tre kunde utomstådende förstå. Och efter ett år talade hon flytande utan brytning. En ganska lång period sa hon dubbelt, tex "det kommer kref/blod" eller "kan jag få mleko/mjölk"
Vi var inställda på att hon skulle ha undervisning på polska och vi ordnade med polska kontaketer som skulle kunna prata med henne på hennes språk. Det visade sig vara en feltänk från oss.
I takt med anknytningen till oss blev starkar lämnade hon mer och mer sitt gamla språk och ansträngde sig för att prata "vårt" språk. Hon lärde sig nya ord på svenska som hon inte kunde på polska (hade ett underutvecklat språk pga bakgrunden) och blev förvirrad när hon skulle prata med de polska personerna men inte kunde säga de hon ville. Första gången började hon till och med gråta när hon mötte min polska vän, trodde väl att hon skulle tillbaka till barnhemmet
Vi hade köpt filmer och ordnat tv-kanal med polskt tal, hon var helt ointresserad men älskade teletubbies på svenska.
Jag tolkar det som att hon aktivt lämnade sitt gamla liv och sitt gamla språk, och valde ett nytt liv och att tala som sina nya föräldrar. Idag kan hon ingen polska alls, sorgligt kan tyckas, men naturligt kanske.
Så var det för oss, kan säkert vara på andra vis. Men jag tänker att adoptivföräldar behöver vara så förberedda de kan, planera för att barnet ska kunna behålla sitt språk och lära sig så mycket av språket de hinner. Sen vara öppna för att barnet kanske inte vill använda sitt gamla språk.
Jag undrar om man får adoptera äldre barn som bara pratar ryska (eller ett annat språk som inte har något gemensamt med svenska) om man inte kan prata deras modersmål? Någon som har erfarenhet av detta? Hur lång tid tog det för barnen att lära sig svenska? Nu handlar frågan alltså inte om ett litet barn som inte kan prata utan om ett äldre barn, på minst 3-4 år.