Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Min mans syster är beräknad 4 veckor innan vi skulle haft.Det känns väldigt jobbigt då man hela tiden kommer se att man själv ,att nu skulle vi varit där de befinner sig.Men de har med kämpat med då mannen inte kan få barn och hon har bara en äggledare samt haft det jobbigt med sköldkörteln.Så de har varit nere i Danmark för att få insemineras.Tog sig till sist på 3:e försöket men de har ju försökt i över 2 år själva innan de bad om utredning och fick reda på att hans spermier var ``odugliga``.
Jag känner att jag mått bättre de senaste dagarna,hittat ``hoppet``.Då vi vet att två av tre ma/mf berodde på olyckliga slumpmässiga omständigheter så ger det lite hopp.Kändes väldigt skönt när vi fick svar på odlingen att jag hade haft en infektion som var orsaken till det senaste missfallet. Visst det känns väldigt orättvist att jag skulle få en infektion när vi äntligen lyckats bli gravida igen efter 2,5 års kämpande.
Men jag är glad för det lilla,vi kunde ju trots allt bli gravida på egenhand trots dåliga odds. Att vi faktiskt de senaste 10 månaderna lyckats bli gravida 3 gånger.Innan dessa 10 månader så hade vi försökt 19 gånger utan att bli gravida alls.
Jag har fortfarande inte slutat blöda helt,2 veckor sedan mf i morgon så ska ringa gy på måndag och be om en tid för vul samt att de tar en ny odling då jag ätit klart penicillinkuren efter infektionen.Så 2015 är kört för oss men får hoppas på att 2016 blir vårt år och att dotterns får ett syskon nät hon fyllt 6 år.För hon längtar så mycket efter sin bebis.
Hon brukar krama mig och klappa mig på magen och säga `` Mamma jag lovar att det kommer komma en ny bebis till din mage``.
Jag har nog haft äl nu i veckan och hoppas på befruktning. Då har vi inte väntat in första mensen. Fick reda på i veckan att 3 tjejer på jobbet är gravida. Typ alls som jobbar hos oss då det är ett mansdominerat kontor. De ska ha barn i slutet sv maj, juni och juli. Jag skulle fått i augusti. :( men nu hoppas vi ändå på att få en 2015-bebis. Får kolla om ngn vecka om det tog.
Jag har nog haft äl nu i veckan och hoppas på befruktning. Då har vi inte väntat in första mensen. Fick reda på i veckan att 3 tjejer på jobbet är gravida. Typ alls som jobbar hos oss då det är ett mansdominerat kontor. De ska ha barn i slutet sv maj, juni och juli. Jag skulle fått i augusti. :( men nu hoppas vi ändå på att få en 2015-bebis. Får kolla om ngn vecka om det tog.
Jag håller alla tummar för att det går för er
Jaaaaa! Jag har äglossningsflytningar 
Har haft ÄL-symptom sen i tisdag/onsdags så nu jäklar ska vi bli gravida! Håll tummen
Jag har nog haft äl nu i veckan och hoppas på befruktning. Då har vi inte väntat in första mensen. Fick reda på i veckan att 3 tjejer på jobbet är gravida. Typ alls som jobbar hos oss då det är ett mansdominerat kontor. De ska ha barn i slutet sv maj, juni och juli. Jag skulle fått i augusti. :( men nu hoppas vi ändå på att få en 2015-bebis. Får kolla om ngn vecka om det tog.
Jaaaaa! Jag har äglossningsflytningar Har haft ÄL-symptom sen i tisdag/onsdags så nu jäklar ska vi bli gravida! Håll tummen
Sista kvällen ikväll som vi kör oskyddat! Om det inte tar sig (vet ju inte äl då jag inte haft någon mens än efter missfallet) så hoppar vi till april och kör skyddat i mars. Men åååh vad jag hoppas på att få plussa direkt. om jag inte får mens tänkte jag testa mig på min födelsedag den 12 mars. Tycker att det känns som äl-värk idag så kanske kanske att det tar sig ikväll.
Jag känner mig så vilsen efter missfallet. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad som ska hända nu. Det enda jag vill är att fort få bli gravid igen. Alla planer och drömmar bara stannade av efter missfallet.