Jag vet inte om jag vill...

Skaffa INTE barn med den inställningen, de tankarna osv. Du är inte redo helt enkelt och du är ju inte ett dugg gammal heller så ni har gott om tid på er att skaffa barn när det känns rätt för er båda. Din pojkvän hoppas jag är så pass vettig att han inte vill tjata och "tvinga" en kvinna att skaffa barn när hon inte är redo eller vill. Det blir ju inte bra för någon.

Har du pratat med honom om det? Hur du tänker och känner inför barn och förlossning? Du kanske kommer ändra dig helt om ett, två eller tre år. Vem vet :)

Det enda jag kan säga är att det är helt fantastiskt att vara gravid, vänta barn och föda barn. Inga skräckhistorier här inte. Jag har aldrig mått illa (gravid med nr 2 nu i v 25), haft foglossning, eller fått bristningar osv. Jag gick upp 8 kilo som försvann direkt. Svullnad försvinner ju nästan direkt man fött. Klart kroppen förändras men det har jag med träning fixat. Brösten är helt klart "urmjölkade" men det bryr jag mig verkligen inte om för jag har världens underbaraste unge som jag älskar över allt. Förlossningen var en ashäftig (och smärtsam) upplevelse! Känslan efteråt är den bästa jag någonsin upplevt ?

Sydde tre stygn (vilket är väldigt vanligt) och mådde som vanligt en vecka senare! Det finns skräckhistorier, men majoriteten av alla förlossningar går jättebra. Alla upplever saker och ting olika. Ville bara du skulle få höra en annan sida av det här med att vara gravid och få barn :)

Men det är en livsomställning och man bör verkligen vara redo och vilja förändra hela sitt liv, sin kropp osv.

Har pratat med honom om det en del, och han var ganska oförstående i början men har ändrats och lyssnar mer nu och har slutat att ta upp ämnet längre. Han har sagt att han vill ha innan han är 30, och vill inte jag, ja, då tar det ju slut? 
Jag hoppas ju verkligen att jag ändrar mig, man anses ju vara helt knäpp av sin omgivning när man tycker såhär. Det är dessutom en tråkig inställning.

Men det är ju kul att höra en bra upplevelse! Har mest haft skräckexemplar i min närhet, vänner osv, svärmor dog nästan. Min egen mamma hade dock 2 super enkla, så förhoppningsvis tar jag efter henne om det skulle komma till det. 

Vissa spär på och gör att det låter "för bra", och andra tar ju bara med det dåliga. Jag vill ju bara höra ärligt och kanske höra de mer vanliga upplevelserna som sällan kommer fram.

Ja, det är jag ju inte på långa vägar, och det vet min pojkvän också. Har jag tur ändrar det väl sig med åldern :P

Be om snitt så slipper du många problem..

Vikt, acne, lös hud osv kan du ändra lätt med kost, träning och rätt produkter...

/Snittad och smal

Jag hade inga tankar alls på barn förrän jag var 25. Min dotter föddes då jag var 26½ år :)

Sen är det heeelt normalt att inte vilja ha barn alls. Sen tycker väldigt många tyvärr att man är onormal som kvinna om man inte vill ha barn, men alla vill inte och alla ska inte skaffa barn. Tänk om folk bara kunde hålla tyst, man behöver inte basunera ut alla sina åsikter om allt.

Som sagt, du kanske har helt andra tankar om barn och graviditet om några år. 

Man kan få många problem av snitt också som man slipper med vaginal förlossning. Det är + och - med båda alternativen.

Jag tkr du sla vänta med barn när du känner så.

Men jag vill också säga att det behöver inte vara ett helvete att vara gravid. Jag är i vecka 27 och har väl visserligen gått upp fler kilon än vad jag borde (har ätit dåligt). Men jag har i stort sett inte haft några andra problem. Jag promenerar dagligen och försöker träna styrka regelbundet på gymmet och äter vitamintabletter. För några veckor sedan märkte jag att mina fötter började samla vatten och var trötta på kvällen, men nu bär jag stödstrumpor och besvären har försvunnit. Jag har inte mått dåligt och spytt samt har inga foglossningar. Jag känner mig heller inte tung, förmodligen då min kropp klarar den extra belastningen pga träning.

Nu har jag inte gått igenom en förlossning och kommer ju självlart ha blödningar och allt annat som hör till. Men jag trodde att alla graviditeter var ett kämpande innan jag blev gravid, istället är det bara skönt att slippa mens och pms. Jag känner tre till som är gravida samtidigt som mig, ingen har haft foglossningar och bara en har mått dåligt i början och spytt, två av oss har inte gått upp mer än bebiskilon vi andra två har slarvat med maten. Man lyssnar bara på alla skräckhistorier och jag tror mkt på att ta hand om sig själv samt förbereda sin kropp inför graviditeten, andra har tyvärr otur.

Jo, fast man har ju hört en hel del problem med det också? Det är ju trots allt en operation, och det är ju aldrig riskfritt...Ja, alla mina vänner tycker jag är helt knäpp, det finns ingen mer än jag i min krets som känner så här. Vet inte hur många gånger man blivit kallad löjlig. Jag är väldigt för att diskutera med folk, och höra vad dem tycker och tänker, jag tycker det är kul. Det är dock tråkigt när folk inte kan diskutera tillbaka utan måste hålla en  hel föreläsning om vad som är rätt och fel.

Ja, det är definitivt min plan. 

Men det verkar som man har lättare att gå upp i vikt som gravid. Jag menar, jag kan äta skräpmat då och då så länge jag tränar(motionerar 8 h om dagen tack vare mitt jobb med hästar), men som gravid kan man ju inte träna på samma sätt, eller? Man borde ju ta det lugnare, och lite mer snälla övningar. Jag då som har lätt att gå upp i vikt lär ju påverkas av att inte kunna motionera mina vanliga timmar?
Att leva utan alkohol dock vore inga problem, dricker aldrig nu som det är ändå, så det är väl det jag lär klara av bäst isåfall, haha :P

Men ja, det är  väl väldigt individuellt som du säger, man får väl hoppas man har tur, om jag nu ändrar mig med tiden.

Det är ju underbart att få bära sin skatt i nio månader, en liten människa ni skapat tillsammans. Så mysigt att känna hur det rör sig där inne och läsa i appar om vad som händer vecka för vecka. Du offrar inte din kropp, det är ju en gåva att få bära sitt barn!! Alla små märken som eventuellt skulle finnas kvar efter förlossningen är bara minnen av sin bebis tid i magen :D

Ta det lugnt.

Sedan är det ganska tråkigt att vara gravid. Jag upplevde det som att det var något alian som växte där. Inte alls så rosenskimrande (jag hade ändå en lätt graviditet)

Det bästa är nog som det blev för mig, oops gravid, hur gick det till. Jag var 35+

Vågar inte säga om just ridning. Men jag promenerar och tränar styrka på gym. Jag skulle nog kunna springa också om det inte vore så att jag hatar att springa ute i kylan. Men kan inte ta i 110% när man är gravid, göra fogvänliga rörelser och inte utöva extremsporter. Annars kan man träna ganska mkt, speciellt fram till vecka 20 då du inte heller behöver tänka på fogarna (om du inte har oturen att få problem med de tidigt). Men jag tror att man ökar chansen till bra graviditet om man har en hälsosam kropp, en del är nog även ärftligt. Fråga din mor hur hennes graviditet var.