Skjutsa sambons barn?

Jag tycker att man som förälder/bonus bör ställa upp och skjutsa om man bosatt sig så att det tar 30 min att gå till bussen - men inte ovillkorligt. Jag hade gärna ställt upp att tex skjutsa till bussen på morgon, då kanske alla fler barn ska iväg till skolan? Är 15-åringen iväg riktigt sent hade jag hämtat på plats eller vid bussen. Däremellan hade jag erbjudit skjuts vid tider som passar övrig "verksamhet" tex "kl 19 hämtar jag 11-åringen på träning, vill du ha skjuts då?" Jag hade inte åkt iväg 45 min senare enbart för att 15-åringen velat fika lite längre tex, men jag kunde anpassat tex min matshopping för att passa in med en tid då skjuts behövs. Dessutom kan man komma överens med tonårings kompisars föräldrar om att dela på skjutsning till träning om tonåringen har sådan. Och så naturligtvis se till att tonåringen har busskort + cykel! Att kräva flera dagars förvarning fungerar inte för spontana tonåringar ( om det inte gäller träning eller annan schemalagd aktivitet) men då måste ju också tonåringen kunna ta ett nej om det inte passar att hämta/skjutsa. (Och pappan måste Verkligen se till att ta körkort om ni ska bo långt undan kommunala färdmedel)

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.

Jag håller med om att ingen har rätt att ställa krav på TS och att 15-åringar är fullt kapabla att både gå och åka buss (tryck gärna på "visa endast" och se mitt första inlägg) men tycker att man ändå kan försöka ha lite fingertoppskänsla. (Acc) jag tänker då på dem som har inställningen "låt den bortskämda ungen gå i alla väder och situationer, det är karsktärsdanande"

Ess, jag vill vad som är bäst för min make - vore vi i TS situation tror jag inte det bästa för honom vore att dottern flyttade hem till mamman igen. Jag har annan syn på hur man ställer upp för varandra i en familj och skulle inte kunna använda min bil bara till mina barn + tycka det var lika bra att dottern flyttade (och följaktligen inte heller tolerera att min man inte ställde upp för mig).