Tror du på ett liv efter döden?

Ja, jag tror på ett liv efter döden. Hur eller varför vill jag dock inte gå in på.

Men jag känner att jag vill berätta något som jag bevittnade för inte så länge sedan.

Några bekanta till mig fick en dotter. När hon var 9 år fick hon cancer. Hon kämpade i flera år, och det fanns tillfällen då man trodde att cancern besegrats. Men den kom tillbaka varje gång. Föräldrarna gjorde allt de kunde, de sökte även vård utomlands. Sommaren 2014 konstaterades att inget mer kunde göras.
I januari i år gick flickan bort. Hon var då 14 år.
På sin dödsbädd var flickan varken rädd eller ledsen. Hon sa bara till sin pappa;   "Pappa, vi vet ju inte hur det ser ut i paradiset. Var ska vi träffas?"
De kom fram till att de nog skulle hitta varandra om de bara letade lite. Och en stund senare dog flickan.

Man kan tycka vad man vill om det där med att tro på ett liv efter döden, och jag vet att åsikterna om det är många. Men vilken tröst det kan vara!
Och jag personligen är väldigt glad att flickan trodde på det. Det var till stor tröst för både henne och hennes familj.  För de är övertygade om att de kommer att träffa varandra igen.

Min tanke om reinkarnation är lite som en spann! I livet fyller man spannen med diverse. Och beroende på vad man fyller den med följer en del av det med till nästa liv!? Fyller jag hinken skit (negativitet elakhet mm) följer en del av skiten med till nästa liv.

Fyller jag den med guld(positivitet, goda gärningar, mm) följer det med.

Döden =tvätt av spannen, men likt en tvätt så kan det alltid sitta lite smårester kvar.

Många liv med skit=skitspann

Många liv med guld=guldspann

Men vad målet är i slutändan vet jag inte

Jag vet inte heller vad målet är Att slippa återfödas kanske? En del som befinner sig i livet mellan liven uttrycker att de vill stanna och inte återfödas. Jag har inte upplevt det, jag var inte kvar där så länge någon av de båda gångerna jag har gjort en regression.

Jag tror att om man gör en massa skit i sitt liv så har man inte lärt sig något. Om man upplever en massa skit i sitt liv, men som man ändå inte gör själv, så är det något man ska lära sig, kanske att stå upp för sig själv tex. Inte tillåta andra att köra över en, men utan att vara elak tillbaka.

Något iaf jag känner att jag måste lära mig och som jag upplever att många andra också måste lära sig är att vara här och nu. Inte jaga framtiden utan vara nöjd med det jag har nu eller älta det förflutna. Visst måste jag lära mig av det som hänt mig, men att gång på gång älta utan att komma till ro med det eller inte lära mig av det eller acceptera att det har hänt, det leder inte till något bra för mig.

Om jag däremot tar medvetna val och tar ansvar för hur jag reagerar i olika situationer så märker jag att min livskvalité blir bättre. Att veta vad jag vill med mitt liv är också bra, då kan jag jobba dit istället för att vingla hit och dit. Jag har en bit kvar hahaha.

Tror inte på ett nytt liv men jag tror att anden kan leva kvar antingen i ont syfte eller gott syfte ....Som vill förmedla .. Annars tror jag inte på liv efter döden, därför står jag vid ståndpunktwen att leva medans man har ett liv-

Får man ens säga att man tror på ett liv efter döden utan att bli instituerad på mentalavdelning längre? Jag hade en upplevelse av att jag var i himlen, fast det är nog bäst jag håller tyst om det.

Nu kanske jag bara träffar på folk som är positiva och/eller som inte vill/vågar säga annorlunda Men jag upplever att fler och fler är öppna för möjligheten att det finns ett liv efter detta.
Jag har haft en upplevelse/känsla av att jag flög/flöt fram ovan molnen. (Var i hypnos) Om någon tycker jag är konstig eller galen för det så har de iaf inte sagt något och ingen har kommit och knackat på och velat ge mig en tajt vit jacka heller

Det där fick mig att börja gråta...

Ja, jag tror på liv mellan liven.

Under ett långt LSD-rus i slutet på 90-talet nådde jag till slut fram till egots totala upplösning och kunde uppleva den kosmiska enheten och alltings början och slut, även mitt eget liv. I denna stund fick jag insikt i vad som händer före och efter den korta tidsperiod som vi medvetet kan uppfatta, eller egentligen att distinktionen liv/död mest är en illusion skapad av våra fem sinnen. 
Det är dock svårt eller omöjligt att förklara konkret eftersom upplevelsen var så känslobaserad, lika lite som jag kan förklara hur det känns att vara kär, hur det känns att vara glad etc.

Men jag vet och det räcker bra för mig :) 

Vissa dagar tror jag inte ens på ett liv FÖRE döden