• Kriya

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 08:59:33 följande:

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.


    Man blir ju så ledsen av en sådan här trådstart. Ska skilsmässobarn känna att de är gäster hos sina föräldrar enligt TS? Varannan vecka gäst hos pappa och varannan vecka gäst hos mamma. Precis som TS vill kunna koppla av i ett hem vill ju barnen det också. Ett hem vill man kunna komma till när som helst och veta att man är välkommen till. Var någonstans är dessa tre barns hem, enligt TS? TS, dina egoistiska krav inkräktar på barnens grundläggande behov av trygghet och skapar sår inom barnen som förändrar deras personligheter.
  • Kriya
    Ess skrev 2015-02-23 16:42:08 följande:
    Vv är deras hem hos pappan, och vv hos mamman. Dom får helt enkelt slappna av i det hemmet där som ska va. Klarar dom inte det så kanske vv inte är något för dem, utan de ska bo fast på ett ställe och åka till den andra vh.

    Flyttar man ihop med någon får man inse att den personen inte ser barnen på samma sätt som en förälder och är beroende av att ha lite framförhållning på vad som händer. Även ha chansen att säga nej till barnen om inte deras förälder är hemma.
    Var finns barnperspektivet i detta kyliga resonemang? Är man inte beredd att låta barnens behov av ett (eller två) genuina hem komma i första hand bör man inte skaffa en partner med barn. Man är i praktiken inte bara mamma/pappa bara varannan vecka - man är förälder hela tiden = barnen bör känna att de är efterlängtade och välkomna i båda hemmen så ofta de vill. Det är onaturligt för barn att uppleva att de är "avklippta" från en förälder bara för att det inte är avtalad umgängestid. Gillar inte alls resonemang som innebär att en partner vill ha bonusbarnen så lite som möjligt. Det är grymt mot barn. Rynkar på näsan
    Anonym (Också) skrev 2015-02-23 17:27:38 följande:
    Om man tänker som du gör så borde det vara fullkomligt förbjudet att bo vh hos ena föräldern.

    Där kan man ju snacka om gäst.

    Förstå hur många pappor det är som måste ha vh mot sin vilja.
    Äuhm, här läggs det fritt in tolkningar i det jag skrivit - som ju bara handlar om barnens obevekliga rätt att komma i första hand. Tycker att det är otroligt viktigt att barn har en nära relation med båda föräldrarna och tycker också att det är sorgligt när inte barn med "åldern inne" kan erbjudas växelvis boende pga att föräldrarna av olika anledningar strular till det och inte förmår att skapa sådan lösning. Det är extra sorgligt om en ny egoistisk partner ger upphov till problemen.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).