Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Näe... Bättre kan du. 

Oj, jag trodde faktiskt på fullt allvar att du försökte provocera bara... Lite ledsamt att det finns människor som du som flyttar ihop med föräldrar. 

Jag menar... Du flyttade ihop med en man som hade sina barn på heltid och "sade ifrån" så att de började bo halvtid. 

Jag är annars inte ett fan av "du visste vad du gav dig in i"-snacket men för en gångs skull passar det in... På dig alltså. 

Det bästa du kan göra för att må själv och finna frid i den familjekonstellation du befinner dig i är att acceptera att hans barn bor i ert hem lika mycket som du gör. 

Jag bor med en man som har ett barn sedan tidigare och vi har nu två gemensamma också. Jag tyckte att det blev lättare att förhålla mig till bonusen när vi fått gemensamma barn eftersom den tid vi ibland hade bara han och jag nu inte finns varannan vecka längre. Det är barn här jämt och det är bara så det är. 

Du kan hålla på och strida om det här i det oändliga eller tills er relation blir infekterad eller så kan du justera din egen inställning. Jag kan garantera att det senare är den enklaste vägen. 

Det intressanta här är ju vad det är för förutsättningar ts och hennes man kommit överens om. 

Tycker du verkligen att det är ett ok förhållningssätt att ts man anser att han kan åka iväg när han känner för det och lämna ts att ta hand om hans barn utan att först diskutera detta med henne? 

Jag tycker att det är bra att du har valt en väg som passat för dig och dina barn. Förmodligen hade det inte blivit bra om du hade flyttat ihop med någon om din åsikt är att alla förändringar och rutinändringar är av ondo. Problemet är väl att det låter lite som att du tror att det är dåligt med förändrigar för alla andra också, bara för att det kanske är det för dig.