• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Påven Johanna
    Anonym (A) skrev 2015-02-16 18:56:28 följande:
    Nej,jag utgår inte ifrån att det enbart är mannens hem utan att dom äger det tillsammans.
    Ungarna kanske kan vara på hans halva av huset.
  • Ess

    Men egentligen spelar det ingen roll vem som äger huset. Ska man bo ihop så måste båda ha lika mycket att säga till om i hemmet.
    Hon kan aldrig hindra barnen från att komma dit, MEN hon kan välja att strunta i dem och bara sköta sig själv. Tex bara laga mat till sig själv osv. 
    Tycker hon det är jobbigt att han inte vill ha ett strukturerat umgänge så kan hon välja att flytta.

  • Anonym (-)
    Gurkburkan skrev 2015-02-16 18:51:25 följande:

    Din man säger ju till dig att du ska SE DET SOM ATT HANS BARN BOR DÄR PÅ HELTID! Så du kan tänka bort varannan vecka. Hans barn bor där på heltid, och ibland är någon eller några av dem hos mamman, eller hos nån kompis, eller nån annanstans. Men de BOR där på HELTID!


    WORD!
  • Ess
    Ogenomtänkt skrev 2015-02-16 18:56:05 följande:

    Det här låter som en parodi/pastisch på många, många tidigare, liknande trådar.


    Ja det gör det.
  • Lavish

    Men hur tänker du? Självklart ska barnen vara välkomna i sitt eget hem? Hur kan du anse att din rätt att vara ostörd där går före deras rätt att ens få vistas i sitt hem? 

    Du borde aldrig ha flyttat ihop med någon som har barn sen innan med din inställning. Barnen ingår i paketet. 

  • Anonym (suck)

    Ärligt talat Ts, jag tycker du ska göra slut med din man. Om han är så extremt respektlös mot dig nu så kommer han fortsätta vara det och det kommer INTE bli bättre om ni skaffar ett gemensamt barn.

    Jag skulle heller aldrig acceptera att barnen kommer hur som helst och Vissa av svaren i tråden är ju bara skrattretande. När barnen har sin pappavecka behöver de givetvis inte höra av sig när de ska hem efter skolan, men däremot ska de höra av sig om de INTE kommer hem efter skolan. Likaså är det självklart att de FRÅGAR om de får göra saker samt bestämmer vilken tid de ska vara hemma. Förväntas man vara hos sin mamma FRÅGAR man BÅDA föräldrarna om det är okej att gå till pappa och man respekterar ett nej.

    Kör ni andra med helt fri uppfostran eller???

    Är man två vuxna i hemmet är man även två vuxna som beslutar om ALLT viktigt i hemmet. Bestämmer pappan att barnen ska vara där varannanvecka så bestämmer den andra vuxna om huruvida barnen ska vara där resten av tiden.

    Båda måste respektera den andra - det är inte bara styvföräldern som ska gå med på allt. Styvföräldern valde INTE att skaffa barnen och separera från deras andra förälder. Det är enbart föräldrarnas val och om de på riktigt satte barnen först skulle barnen inte vara skilsmässobarn. Hyckleri är vad det är.

  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-02-16 16:15:27 följande:

    Nej, du skrev:
    "Hehe. Så du tror att till exempel våra barn är motsatsen till allt det här du  skriver här:" och så citerade du mig. 


    Jag har alltså inte uttalat mig om andras barn, du frågade mig om jag trodde andras barn var olika mina varvid jag svarade att jag inte uttalar mig om andras barn. Vilket jag heller inte har gjort. 

    Skillnaden där är nog att vi veckohandlar för att slippa småhandla varje dag. Vi bor också mitt i stan, så avstånd till affärer är inte en faktor här heller. Sen att veckohandling funkar bäst för oss innebär inte att jag tror det funkar bäst för alla. Gemensamma måltider är till exempel jätteviktigt för oss och vi äter alltid middag tillsammans med alla barnen när de är här. Det är inte lika viktigt hos alla och då funkar det kanske bättre med att var och en lagar den mat de vill äta. Det finns lika många lösningar som det finns familjer.

    TS - det som är problem för er är inte att andra har synpunkter på hur ni ska leva ert liv, utan att ni inte är överens inom familjen. Finns det någon lösning som du kan se där barnen har lite lösare umgänge än vad du egentligen är ok med, samtidigt som du får barnfri tid? Går det att hitta en kompromiss?


    Du säger det ja. 
  • Anonym (OMG!)
    Gurkburkan skrev 2015-02-16 18:54:14 följande:
    Klart att det är hennes hem också. De är gifta och har levt ihop i tre år.
    Var nånstans har ts skrivit att de är gifta? Jag kan inte hitta det.  Endast att de levt tillsammans i tre år.
  • Anonym (A)
    Ess skrev 2015-02-16 19:02:53 följande:

    Men egentligen spelar det ingen roll vem som äger huset. Ska man bo ihop så måste båda ha lika mycket att säga till om i hemmet.
    Hon kan aldrig hindra barnen från att komma dit, MEN hon kan välja att strunta i dem och bara sköta sig själv. Tex bara laga mat till sig själv osv. 
    Tycker hon det är jobbigt att han inte vill ha ett strukturerat umgänge så kan hon välja att flytta.


    Jo,rent juridiskt spelar det roll vem som står som ägare av huset då den som står som ägare av huset har en del juridiska fördelar vilket den som inte står som ägare av huset inte har.

    Men om man inte koncentrerar sig på den juridiska biten utan istället på att försöka komma fram till en lösning som även passar ts.

    Jag tycker personligen inte att hans barn har rätt att "klampa in " hur som helst på dom veckor som deras mamma har dom.


  • Anonym (pappa till tre)

    Om min man helt plötsligt kom och sa att mina barn inte var välkomna hem när de vill varannan vecka så skulle han åka ut med huvudet före.

Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).