Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Eftersom ni har olika syn på detta så rekommenderar jag att ni är särbos.

Det är du och din sambo som ska komma överens.

Att du känner dig obekväm som det är idag förstår jag.

Jag hade valt särbo i varje fall

Jag är ett skilsmässobarn och jag är glad att jag inte hade en styvförälder som resonerade som du!

HUR är barnen i vägen för dig?

Väljer du att bli ihop med en person som har barn så måste du även acceptera och respektera barnen - annars klarar du helt enkelt inte av att vara ihop med någon som har barn. Varför tycker du att barnen ska behöva ge upp sin egen förälder på grund av att du inte klarar av att dela med dig? Varför har du mer rätt till honom och alla eras gemensamma hem än vad de har?

Jag tänker nog som pappan. Det är barnens hem och i sitt hem är man alltid välkommen!

Sen är det skillnad om de kommer till pappa för att de är sura på mamma och tvärt om, då utnyttjar de bara situationen.

Men jag förstår din man, du har valt att leva med honom, och då även hans barn.

Sen hade jag nog lämnat dig redan när du sa ifrån att ha barnen boende på heltid hos er som de gjorde i början, hur kan man välja bort sina barn på det sättet!? Och varför ville du inte ha dem där?

Oj, jag trodde faktiskt på fullt allvar att du försökte provocera bara... Lite ledsamt att det finns människor som du som flyttar ihop med föräldrar. 

Jag menar... Du flyttade ihop med en man som hade sina barn på heltid och "sade ifrån" så att de började bo halvtid. 

Jag är annars inte ett fan av "du visste vad du gav dig in i"-snacket men för en gångs skull passar det in... På dig alltså. 

Jaha.

Det kan ju kanske vara så att han upplever det som att du vill fördriva hans barn. Han gick med på att de skulle vara på halvtid när du uttryckte det önskemålet och det verkar ju dessutom ha passat bra att genomföra när mamman flyttade tillbaka till staden. Men med det i bagaget så kom kanske också ett dåligt samvete och en begränsad kapacitet att diskutera ytterligare förändringar med dig, eftersom du förefaller ha svårt att få fram budskapet utan att det låter som om du egentligen vill fasa ut barnen helt. Jag tycker att hans reaktion är förståelig om samtalet gått ungefär som du uttrycker dig här. 

Jag tycker inte att du ska gå förbi pappan och prata med barnen. Hur gamla är de? Hur gammal är du själv? Hur länge har du och mannen varit tillsammans?