Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Har ett förhållande med en man som har tre barn varannan vecka. Vi bor inte ihop. Så länge inte barnen dyker upp och väntar sig full passning oavsett våra planer skulle jag aldrig kunna tänka mig att neka dem att komma. Men visst kommer de oplanerat och vill att vi ska ändra våra planer då skulle jag bli väldigt besviken om mannen accepterade det.

De är ju hans barn på heltid även om de bara bor där halvtid. Man kan ju inte bara stänga av och på sin föräldraroll...

Är mållös. 

Du flyttar in i ett hem och begär att barnen inte ska få bo där på heltid och nu gnäller du över att de kommer och går som de vill. Det är DERAS hem precis lika mycket som dit, om inte mer eftersom de bodde där före dig.

Var den vuxna här, ta ett steg tillbaka och skaffa ett eget boende. Hans barn behöver sin pappa och sitt hem utan att du förstör! 

De är ju väldigt att barnen inte är välkommen i sitt eget hem varannan vecka. Vad hade du sagt om du inte fick komma hem eller behöva ringa innan?

Det är inte alls konstigt att många barn bete'er sig som kungar och drottningar i dagens samhälle då de verkar få styra sitt och andras liv fullt ut samtidigt som de får höra att dom har minsann rätt för att dom är nummer ett.

Det bör väll finnas något slags mitten det är väll inte bara svart eller vitt?

Vi har som sagt talat om för bonus att du är välkommen hit när du vill men du får ringa före.

Det är inte bara att slinka in utan det krävs att de vuxna ändrar sitt om bonus ska komma hit.

Många barn har också ett krav att få 100% uppmärksamhet plus en vuxens närvaro det kan även gälla tonåringar som vill ha full fokus.

Om vissa föräldrar kunde släppa taget där redan så att det blir en normalitet dvs inte många barn i en kärnfamilj som kräver att sitta på piedestal.

Men visst det kanske ändrar sig om barnet kommer varje dag?

Det kan väl inte vara ett problem i ert fall? Enligt dig så pratar ju inte din bonus med vare sig dig eller pappan?

Nej vi går helt tysta i våran familj så det är helt okej.

Det är i alla fall ett helt annat problem än det du lyfte fram. 

Har du ett annat problem än det jag lyfte fram?

Å ja ordet är fritt du behöver inte svara på mina inlägg.

Vi gör o tycker som vi vill och du tycker o gör som du vill.

Du verkar vara en person som mår riktigt dåligt av att läsa att barnen inte får styra och ställa och när barnen inte får fullt fokus plus att man ej får ställa krav på barn.

Har jag fel? Ber om ursäkt men det är den sammanfattningen jag gjort på alla dina trådar och dina inlägg.

Jag lever med en man sedan 1½ år tillbaka, han har en son på snar 4 år. Idag har vi honom enbart varannan helg men jag ser så framemot den tid då han blir stor nog att komma när han känner för det och vill. Klart att det är ju bra om han hör av sig innan så jag kan planera middag för honom med men han kommer alltid vara välkommen. Vi bygger vårt liv runt vår familj och utan honom hade vi bara vart ett "par" nu är vi en familj... Han har sitt rum idag som är hans och han är välkommen när han vill... dock så liten ännu att det inte är på samma nivå men ser inte att det skulle ändras... om vi behöver ha en egen helg så får vi väl åka iväg eller kommunicera med honom och helt enkelt säga att ikväll är vi upptagna,

Men skulle aldrig stänga ute hans barn, barnet var där innan jag kom in i bilden och barnet kommer i första hand. Jag visste att han hade barn när vi började träffas och det var enbart ett plus så ser verkligen inte det som ett problem.
Jag tror att många som träffar en partner med barn tror att man skall kunna vara en egen del i ett förhållande men man måste acceptera att man är en del av en familj, en del av en gemenskap och enligt mig så måste man vara beredd på lite förändringar för att det skall fungera.
Annars så skall man nog tänka sig för innan man skaffar sig en partner med barn...
Svartsjuka finns det ingen plats för .

Ja, du har fel och det har du så gott som alltid. Men jag ser att du är väldigt begränsad och därför gör så gott du kan.

Självklart accepterar jag din ursäkt.