Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Du måste skämta... Vad gör hemmet mer ditt än barnens?

Det märkliga är att vi som enligt dig "smeker varandra medhårs" lyckas vara trevliga och förstående även mot er som tycker annorlunda. Det är inte vi som kommer med otrevliga kommentarer om att ni inte är sunda eller vettiga eller att det är synd om era barn.
Det verkar som om vi är några här som inser att alla familjer inte är likadana som våra och att det kan funka också. Och så är det en del då, som kallar alla som inte tycker lika som de som "inte kloka" eller att det "tyvärr inte skämtas" och att det är så fruktansvärt synd om barnen för att de måste höra av sig om de ändrar sina planer. Ni känns ganska trångsynta, och framförallt så verkar det som om era argument tryter ganska snabbt med tanke på hur snabbt ni blir otrevliga.

Det märkliga är att vi som enligt dig "smeker varandra medhårs" lyckas vara trevliga och förstående även mot er som tycker annorlunda. Det är inte vi som kommer med otrevliga kommentarer om att ni inte är sunda eller vettiga eller att det är synd om era barn.
Det verkar som om vi är några här som inser att alla familjer inte är likadana som våra och att det kan funka också. Och så är det en del då, som kallar alla som inte tycker lika som de som "inte kloka" eller att det "tyvärr inte skämtas" och att det är så fruktansvärt synd om barnen för att de måste höra av sig om de ändrar sina planer. Ni känns ganska trångsynta, och framförallt så verkar det som om era argument tryter ganska snabbt med tanke på hur snabbt ni blir otrevliga.

Jag kan förstå att du inte vill ha dem inklampandes när som helst när du förväntar dig att vara själv.

Ditt sätt att uttrycka dig hoppas jag innerligt är för att du är grinig eller vill provocera.

När man blir tillsammans med någon som har barn får man köpa läget som det är lite grann. Självklart ska man också ha en bestämmande rätt i sitt eget hem MEN har personen barnen på heltid så VET man det och får fatta sitt beslut om ihopflytt eller inte utefter det. Nej, man kan inte veta hur satans jävla asjobbigt det kan vara att bo med någon annans barn innan man gjort det själv, men upplever man att det är jobbigt när man provat på får man tillsammans med sin partner se om man kan komma på en lösning. Kan man inte det får man separera eller bo som särbos.

Att mamman flyttade närmare var ju kanonbra, för barnens skull. Men tänk om hon flyttar igen då? Då kanske barnen behöver bo på heltid hos er igen och det har du ingen rätt att neka. Du kan bara neka att själv vara deltagande i det och flytta. Detta är sånt du måste ta med i beräkningen innan du skaffar barn med den här mannen. Du kommer att kunna förstå hans känslor för sina barn bättre när du själv får barn, risken är dock, vad jag tror baserat på vad och hur du skriver, överhängande att du tycker än mer illa om att han hans barn där då.

Men de barnen är hans barn precis lika mycket som ert gemensamma barn kommer att vara.
Vill du att de ska ringa innan de kommer hem måste du ju ge ett bra skäl till det. Här tex skulle makens barn riskera att kliva in mitt i en sexakt i köket som exempel. Eller klampa in mitt i en naken solodans utförd av mig medan jag gör mig klar för jobbet eller liknande. Jag gillar nämligen att gå naken tills jag torkar efter dusch men kan ju inte göra det när makens barn är här. Ibland har vi också planer som inte innefattar hans barn. Middag för två tex. Myskväll eller en samtalskväll där vi tar upp allt sånt som är viktigt, prat om framtiden och drömmar inför den osv.

Min man har dock inga problem med att ha regeln att man ringer innan man kommer hem, om man inte är väntad hemma. Det är både för min skull, för att jag ska kunna känna mig helt fri här hemma när jag har all anledning att tro att ingen annan än jag och maken ska vara hemma. Men även för att inget av barnen ska kunna säga till mamma: Jag drar till pappa och sen dra iväg på egna äventyr som de eg inte inte har lov till. Därav att kravet på att ringa innan finns och emellanåt rings det till den andra föräldern och frågas om det stämmer att barnet ska till 'fel' förälder under veckan.

Inget barn kan alltså utnyttja det faktum att de har två hem. Jag får känna att jag är fri att göra vad jag vill när ingen bonus ska vara hos oss osv. Vill dock påpeka att vi inte skulle säga nej bara för sakens skull, men det måste vara helt ok att säga att nej, i kväll passar det inte utan sura miner eller utan att bonus känner sig bortstött. Ett barn som uppfostras av två kärleksfulla föräldrar känner sig inte bortstött utan förstår och inser att även vuxna måste få egentid ibland, då blir de gladare och vilket barn önskar inte sina föräldrar det? OM det nu mot förmodan skulle vara kris så skulle givetvis en middag eller myskväll få stryka på foten, men det vet bonus mycket väl så där är det ingen fara.