• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (Sicken lyx)
    Anonym (Ester) skrev 2015-02-16 12:29:42 följande:
    Skillnaden med kärnfamiljer och bonusfamiljer är väl ganska uppenbar, barnen i kärnfamiljer har ETT hem att gå till och bonusbarn har TVÅ.
    Ja, vilken OTROLIG lyx för bonusbarnen!
    Hatta mellan två ställen, släpa grejor emellan och köpa att just den saken de behövde blev kvar på andra stället.

    Tycker att TS och andra bonusmammor med samma åsikt ska skaffa en övernattningslägenhet så har de också TVÅ hem och kan välja att lyxa runt nakna i sin ensamhet när de vill utan att andra familjemedlemmar kommer och stör.

    Problem solved...
  • Brumma
    Anonym (g) skrev 2015-02-17 09:03:19 följande:

    Jag tycker att det är mycket sällan som någon av er lyckas vara trevlig och då verkar det mest ske av misstag, så jag håller inte med dig om din analys. Ni är ett underligt gäng människor och jag förstår varför så många av er inte får er livssituation att fungera. Det tog inte många dagars medlemskap här innan det blev uppenbart. Tyvärr fortsätter väl den negativa spiralen, för det blir väl antagligen inte så bra människor av de barn ni handskas med heller. 


    Varför detta behov av att hoppa på en annan människa? Personen du just attackerade är dessutom en av de som HAR ett fungerande liv - både gällande bonusar och egna barn. Hon är dessutom nästintill aldrig otrevlig och går definitivt inte till personangrepp liknande det du precis gjorde.

    Att kalla ngn en dålig människa och även indirekt en dålig förälder utan att ha någon som helst kännedom om den människan är riktigt lågt.

    Att dessutom samtidigt anklaga personen för att vara otrevlig när det i själva verket är du som står för otrevligheter är bara att gå för långt.

    Lågt. Mycket lågt.

    Och visar att du varken är seriös eller kan hantera en diskussion på ett moget sätt.
  • Brumma
    Anonym (Sicken lyx) skrev 2015-02-17 15:04:48 följande:

    Ja, vilken OTROLIG lyx för bonusbarnen!

    Hatta mellan två ställen, släpa grejor emellan och köpa att just den saken de behövde blev kvar på andra stället.

    Tycker att TS och andra bonusmammor med samma åsikt ska skaffa en övernattningslägenhet så har de också TVÅ hem och kan välja att lyxa runt nakna i sin ensamhet när de vill utan att andra familjemedlemmar kommer och stör.

    Problem solved...


    Vilken åsikt? Att barnen behovet sin andra förälder också? Att de kan höra av sig när de kommer? Att det ibland är ok att säga nej, det funkar inte idag? Att man kör strikt vv för att det passar bäst?

    Jag hade gärna haft en övernattningslägenhet som var bara min. Tyvärr har vi inte den ekonomin.. skulle vara om vi drog in på barnens kostnad då... ;)

    Allvarligt - varför detta extrema agg? Och varför detta behov av att bestämma hur barn mår och uppfattar saker?
  • Anonym (Ivonne)

    Jag är en styvmamma och jag hatar ordet. Styvmamma låter som en elak tant som man läser om i sagoböcker. Min killes ungar behöver ingen styvmamma heller, de har en alldeles riktig mamma som är en fantastisk mamma och människa. För ungarna är jag Ivonne, inte styyyyyyvmamma. Jag hjälper gärna till och stöttar så gott jag kan och får. Nu till saken! Om man inte kan finna sig i att ens partners barn tar plats ska man nog tänka över om man ska leva tillsammans. Min kille har sina ungar 14 dagar i månaden men det händer ibland att de tittar över ändå för de bor så nära. Jag tycker att de där spontanbesöken är roliga och jag ser ju hur glad min kille blir och det kan jag bara också bli glad för. Min kille är ju deras pappa! Ungarna kommer alltid först, det tycker jag är självklart men det beror kanske på att vi har lyckats skapa en bra balans i umgänget.

  • Brumma
    Anonym (Ivonne) skrev 2015-02-17 15:54:56 följande:

    Jag är en styvmamma och jag hatar ordet. Styvmamma låter som en elak tant som man läser om i sagoböcker. Min killes ungar behöver ingen styvmamma heller, de har en alldeles riktig mamma som är en fantastisk mamma och människa. För ungarna är jag Ivonne, inte styyyyyyvmamma. Jag hjälper gärna till och stöttar så gott jag kan och får. Nu till saken! Om man inte kan finna sig i att ens partners barn tar plats ska man nog tänka över om man ska leva tillsammans. Min kille har sina ungar 14 dagar i månaden men det händer ibland att de tittar över ändå för de bor så nära. Jag tycker att de där spontanbesöken är roliga och jag ser ju hur glad min kille blir och det kan jag bara också bli glad för. Min kille är ju deras pappa! Ungarna kommer alltid först, det tycker jag är självklart men det beror kanske på att vi har lyckats skapa en bra balans i umgänget.


    En fråga bara..

    Varför benämner du dig som en styvmamma om du känner sådant agg mot ordet och rollen det "innebär"?

    Inte ens här inne skulle jag använda mig av det ordet för att beteckna min och min mans dotters relation..
  • Anonym (Också)
    Anonym (Ivonne) skrev 2015-02-17 15:54:56 följande:

    Jag är en styvmamma och jag hatar ordet. Styvmamma låter som en elak tant som man läser om i sagoböcker. Min killes ungar behöver ingen styvmamma heller, de har en alldeles riktig mamma som är en fantastisk mamma och människa. För ungarna är jag Ivonne, inte styyyyyyvmamma. Jag hjälper gärna till och stöttar så gott jag kan och får. Nu till saken! Om man inte kan finna sig i att ens partners barn tar plats ska man nog tänka över om man ska leva tillsammans. Min kille har sina ungar 14 dagar i månaden men det händer ibland att de tittar över ändå för de bor så nära. Jag tycker att de där spontanbesöken är roliga och jag ser ju hur glad min kille blir och det kan jag bara också bli glad för. Min kille är ju deras pappa! Ungarna kommer alltid först, det tycker jag är självklart men det beror kanske på att vi har lyckats skapa en bra balans i umgänget.


    Det låter jätte bra och jätte mysigt. Ett koncept som passar eran familj.
  • BioBonus
    Anonym (Ivonne) skrev 2015-02-17 15:54:56 följande:

    Jag är en styvmamma och jag hatar ordet. Styvmamma låter som en elak tant som man läser om i sagoböcker. Min killes ungar behöver ingen styvmamma heller, de har en alldeles riktig mamma som är en fantastisk mamma och människa. För ungarna är jag Ivonne, inte styyyyyyvmamma. Jag hjälper gärna till och stöttar så gott jag kan och får. Nu till saken! Om man inte kan finna sig i att ens partners barn tar plats ska man nog tänka över om man ska leva tillsammans. Min kille har sina ungar 14 dagar i månaden men det händer ibland att de tittar över ändå för de bor så nära. Jag tycker att de där spontanbesöken är roliga och jag ser ju hur glad min kille blir och det kan jag bara också bli glad för. Min kille är ju deras pappa! Ungarna kommer alltid först, det tycker jag är självklart men det beror kanske på att vi har lyckats skapa en bra balans i umgänget.


    Tror förvisso att de flesta av oss är våra namn för bonusbarnen - det är ju knappast så att de går omkring och kallar på oss som styyyyyvmamma eller bonusmamma. Det är väl mer ett sätt att förklara en relation mellan barn och vuxen till andra. Dessutom så behöver du ju inte använda den förklaringen om du inte vill utan du kan vara pappas tjej, eller fru eller vad du vill :)

    Då har ni hittat en fungerande modell för er och barnens mamma och det är ju jättebra. Jag hoppas bara att du är vidsynt nog att inse att den modellen kanske inte passar för alla? Och att det är ok det med?

    Mina barn kommer alltid först. I mitt hjärta. Men nej, deras behov kommer inte alltid först i prioriteringsordning. Det gör den, eller de, i familjen som behöver det bäst just då. Behöver min man lite ensamtid av vilken anledning det nu än må vara, så har jag inga problem med att neka mina barn att komma över just den kvällen om de ska vara hos sin pappa. 

    Men visst är vi alla olika - en del prioriterar alltid sina barn, en del prioriterar alla i familjen. Och det måste ju vara ok - det finns ingen mall som passar alla, det finns ingen universallösning på hur alla familjer ska fungera.
  • fluu

    Det är deras hem lika mycket som ditt och det oavsett vad det är för vecka. Däremot får de ju inte komma dit och bete sig hur som helst och vänta sig att bli servade osv.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Hannah76

    För varje sån här tråd blir jag bara än mer glad och tacksam över min bonuspappa. Han har aldrig förändras mig ute, aldrig gjort skillnad på mig och mina syskon, aldrig fått mig att känna mig ovälkommen, aldrig vänta mig ryggen - tvärtom har han funnits där för mig i både små och stora stunder, delat roliga stunder och sorgliga stunder, gett mig en sjujäkla bra uppfostran och varit en galet bra förebild.

    Idag är han en grym morfar till mina barn. Och sen ett år tillbaka min adoptivpappa.

  • BioBonus
    Hannah76 skrev 2015-02-17 16:40:52 följande:

    För varje sån här tråd blir jag bara än mer glad och tacksam över min bonuspappa. Han har aldrig förändras mig ute, aldrig gjort skillnad på mig och mina syskon, aldrig fått mig att känna mig ovälkommen, aldrig vänta mig ryggen - tvärtom har han funnits där för mig i både små och stora stunder, delat roliga stunder och sorgliga stunder, gett mig en sjujäkla bra uppfostran och varit en galet bra förebild.

    Idag är han en grym morfar till mina barn. Och sen ett år tillbaka min adoptivpappa.


    Och tänk - jag har aldrig känt mig oälskad av mina föräldrar, eller av min bonusmamma som är en fantastisk kvinna, trots att de ville vi skulle höra av oss när vi bodde växelvis om våra planer ändrades. Så olika det kan vara. Jag har alltid känt mig som en del av båda mina familjer, alltid känt mig välkommen och min bonusmamma är en galet bra extramormor åt mina barn.
    Men passade det alltid att vi bara kom förbi? Nej, och det var helt ok för vi barn visste att det inte var för att vi var oälskade, utan att det helt enkelt fanns andra planer just den kvällen. Det behöver inte vara mer traumatiskt och komplicerat än så.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).