Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Ordet "Styvförälder" fanns i ts rubrik, därför berättade jag hur jag ser på ordet. Per definition är jag styvmamma, men jag är Ivonne för barnen, som jag skrev. Hyser jag agg mot rollen? Som jag ser det, vilket jag skrev också, är att vara stöd och kunna hjälpa till när jag kan och får. Tycker också att det framgår tydligt att jag har en positiv inställning till barnen. Du vill inte förstå. Eller hur? Eftersom barnen har en mamma och en pappa är det de som har bestämmanderätt och huvudansvar vad gäller barnens fostran. Jag ställer med glädje upp med att hämta och lämna barnen i skolan och på fritidsaktiviteter, jag hjälper dem med läxorna om de vill, om de är sjuka pysslar jag om dem, jag tröstar om de är ledsna och kramar, kramar och kramar dem så ofta jag får tillfälle. Verkar jag hysa agg mot min roll då?

[/

Har bara talatnutifrån mig och vad jag tycker.

Jag förstår inte hur man kan bara förälder bara på vissa dagar. För mig är det du skriver märkligt både ur barnperspektiv och föräldraperspektiv.

Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

För mig skulle det aldrig uppkomma att det "inte passade" för mig att mina barn kom hem. Vi har lite olika syn o sätt, och det får man ha.