Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

HaHa för att jag är ärlig med vad jag tycker?
Exakt vad skulle han tjäna på det?

Ja. Det är därför jag har mycket emot de som går in i ett förhållande med en nyskild man, för han lever gärna kvar i den sk kärnfamiljs världen och tror att det bara är att införliva kvinnan med barnen, sen är dom lyckliga i alla sina dagar.
 
En som varit skild under många år har sina rutiner och tar själv sitt ansvar, dom har inget behov av att börja leka familj helt plötsligt.

Felet med dem har jag inget med att göra, det har deras mamma (och pappa) klarat så bra själva.

I ärlighetens namn så är det bara den ene jag tycker illa om.

Ja! Vissa föräldrar kan verkligen konsten att misslyckas på alla möjliga plan. Sen undrar dom varför ingen bjuder hem dem....................
Dom inser liksom inte att ingen vill befatta sig med dem pga deras barn.

Akta så att inte dina ord biter dig där bak en vacker dag.

Ponera att din man flyttar, träffar en ny och sen har han era barn på umgänge.
Han är iväg och hon är hemma, en akutsituation uppstår och hon ser till att få med sin katt och lite andra saker hon inte vill bli av med. Kvar blir dina barn, eftersom dom inte ens existerade på henne priolista..................

Personligen kan jag säga att min mans barn inte fanns med på min lista, finns inte nu heller för den delen.
Jag skulle aldrig riskera livet för dem, jag skulle aldrig göra avkall på något jag vill göra, eftersom jag helt enkelt inte brydde/bryr mig om dem.

Jo det handlar om att höra av sig för att kolla av om föräldern är hemma, eller om hen inte är det så får partnern en chans att säga nej om hen inte vill ha besök.

Jag vet faktiskt inte. Den ena kanske, men inte den andra.

Dom var snälla och bra uppfostrade. MEN, dom gjorde ju ingenting själva. Dom satt och väntade på att bli serverade, dom var väldigt bortklemade och curlade. Aldrig att dom skulle ordna eller fixa något själva, det lades över på andra. Det var så konstlad stämning när dom kam, allt skulle va så hipp hurra kul och tillrättalagt.

Mannen tog hand om dem när dom kom. Jag ruttnade ganska snabbt på dem eftersom dom aldrig försökte något själva. Hade dom åtminstone hjälpt till och visat lite intresse när man hjälpte dem, men nej.
Det kändes som om man hade aliens på besök.

Den ena mognade dock till och började att sköta sig själv, så det funkade väl relativt bra. Det funkade även bra när vi var ensamma, iom att hen visade framfötterna då så fick hen ännu större frihet att kunna göra som hen ville. Hen frågade alltid först, men jag såg aldrig någon anledning till att säga nej eftersom allt flöt på bra.

Den andra har jag aldrig klickat med som person, jag har aldrig varit speciellt förtjust i hen. Vi var också ensamma, men det funkade inte speciellt bra, då hen inte växte med ansvaret utan surade ihop över att inte bli behandlad som det anstår en höghet.
På senare tid har det eskalerat riktigt, jag tål knappt se hen ens. Hens sambo ska vi inte tala om, det var verkligen "kaka hitta maka". Sambon förstärker hens negativa sidor, och ingen av dem har känsla för personliga gränser.

Främst bedömer man barnen efter vem de är som personer. Men man kan inte frångå att det även spelar in hur deras andra förälder är. 
Nu var jag inte så imponerad över barnen direkt, så att deras mamma var som hon var blev bara grädden på moset. 

Jag tror att även om jag tyckt mycket om barnen, så hade deras mamma fått en att backa och inte vilja beblanda sig med dem.