Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Det samma som alla andra föräldrar gör - ändra planerna, öva barnet vara ensamt hemma eller skaffa en barnvakt.

Vi bor två timmars bilväg från mamman, skolan och vänner. Hon har ingen önskan av att vara här ensam eftersom det är så isolerat. Om hon, när hon blir äldre, känner att hon vill vara här mer så får hon gärna det. Vi hade allra helst sett att hon bodde här på heltid och då hade hon haft skolskjuts tex så hon kunnat komma hem efter skolan.

Fast det kan man ju förstå att hon inte vill. Bo isolerat och långt från vänner brukar ju inte vara så poppis i tonåren och för en del människor: aldrig. Jag skulle inte palla att bo så en kvart. No offense intended.

Så hon kan vara ensam hemma hos mamman i alla fall då?

Jag förstår. Det är kanske det som är en del av skillnaden mellan våra olika förutsättningar då. Våra ungar kommer förstås hit för att träffa oss, men de kommer inte enbart hem av det skälet, de kommer främst hit för att de bor här. Jag träffar gärna min man, men jag kommer ju hem även när han inte är hemma eftersom jag bor här. Även om jag och maken inte är hemma så har de rum, grejer och stora delar av sina liv här. De kommer för att de vill vara just här just då, och det har inte alltid med oss vuxna att göra. Det har med dem själva att göra, och för oss känns det bra att de kan tillfredsställa sina egna behov av att själva styra upp sin vardag på det sätt de önskar. 

Men vad skulle ni gjort om hon tvingats bo heltid med er? Vad gör andra som bor isolerade ute på landet med sina barn. Ni får väl göra det samma i så fall. Barnet ska ju inte behöva lida för hur ni valt att bo.

Det samma som alla andra föräldrar gör - ändra planerna, öva barnet vara ensamt hemma eller skaffa en barnvakt.