Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag tycker det är intressant att höra också det vuxna bonusbarnets synvinkel och jag förstår det måste kännas hemskt att komma hem till sin pappa och inte känna sig välkommen. För min egen del skulle jag aldrig nånsin visa hur jag känner. Jag har inte heller i sig något emot barnen utan det att inte kunna vara sig själv i sitt hem, inte kunna var avslappnad och lite spänd hela tiden då så att säga för mig främmande personer är i ens hem. Avslappnad och intim är man med de som står en närmast och för mig är det svårt att få den relationen till andra än min partner. Det gäller alla människor i mitt liv. Jag är nog rätt privat som person. Men jag har aldrig visat detta för partners barn. Men däremot skulle jag behöva veta att den andra veckan då är fredad för mig om det inte då är ett akutärende av något slag. Eller att de skulle komma och hämta en väska som de glömt sov...Men att hela tiden leva med att inte veta om de kommer eller inte så det känns hemskt för mig. Givetvis inget jag skulle belasta barn med.

Jag vill komma till att du lägger ett större ansvar på din styvmamma än din egen pappa.

Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

Vv är deras hem hos pappan, och vv hos mamman. Dom får helt enkelt slappna av i det hemmet där som ska va. Klarar dom inte det så kanske vv inte är något för dem, utan de ska bo fast på ett ställe och åka till den andra vh.

Flyttar man ihop med någon får man inse att den personen inte ser barnen på samma sätt som en förälder och är beroende av att ha lite framförhållning på vad som händer. Även ha chansen att säga nej till barnen om inte deras förälder är hemma.