Har du varit mobbad?

Ja, från det att jag var ca 10 år tills jag fyllde 21.

Ja, Både som barn OCH vuxen. Att bli det som vuxen känns värre för mig. I skolan hade jag ändå vänner och vi kunde strunta i vad andra sa. På min arbetsplats står jag ensam och blir kallad överkänslig av min chef när jag påtalar vad som försiggår. Mina vänner som jag berättar vad som händer/hänt till håller dock med mig om att det är klockren mobbing med inslag av psykopati.

Både jag och min sambo var mobbade under vår skolgång. Det var psykisk och verbal mobbning. Min sambo blev mobbad för att han har utländsk bakgrund, han är adopterad. Jag blev mobbad för jag var blyg, tystlåten, smal och udda. Har autism men den diagnosen fick jag först nu vid 31 års ålder. 

Mobbningen höll på att bli vår död, jag blev djupt deprimerad och fick självmordstankar. Min sambo gjorde flera självmordförsök och blev inlagd på ungdomspsykiatriska.  

Idag mår vi bra och är lyckliga tillsammans. Men mobbningen har satt djupa spår, kommer alltid ha ärr i själen. Vi fundera på att skaffa barn men vet inte om vi vågar för tänkt om vårt barn kommer bli mobbat. Vi vet ju själva vilken skada mobbning gör. 

Bara en period på högstadiet, och det var jag och mina två kompisar som blev mobbade tillsammans så vi hade ju ändå varandra. Det som sved var att det var en vuxen som initierade mobbningen och sen bara såg på när klassen fortsatte det hon startat.

Njaaaäää ...

Så här i efterhand inser jag att det var en hög med ungar i klassen som försökte mobba mig från 3:an till 5:an ungefär, men jag fattade aldrig det då. I stället hade jag den uppfattningen att jag led av en extrem otur, som alltid råkade bli inblandad i slagsmål och dessutom förlorade jämt.

Ja, från mellanstadiet till högstadiet. Jag blev utsatt för mobbning och sexuella trakasserier i sån utsträckning att jag självskadade och försökte ta mitt liv. Jag blev sjukskriven från skolan som 14-åring p.g.a. depression och när jag väl kom tillbaka så undrade Mobbarna vart jag hade varit, hur jag mådde och varför jag varit borta. Jag hade varit inlagd på psyk p.g.a. mitt mående. Ville bara visa alla mina sår och skrika rakt ut att det var deras fel alltihop. Jag äcklas av dem och deras ignorans än idag.

Flyttade ifrån orten där jag växte upp för att få börja om på nytt, utan alla människor som behandlade mig så illa.

Jag blir så arg av att läsa det här.

Jag hoppas så att ni tar hand om er och skiter i idioterna.

Ja huvva....jag blev fruktansvärt mobbad i mellanstadiet och det sjuka är att jag än idag är påverkad av de åren.

Mobbad i mellanstadiet, sexuella trakasserier och slutade med att jag skar mig och bytte skola. I högstadiet däremot, när jag blev mobbad hällde jag ett glas mjölk på mobbaren som styrde allt, efter det slapp jag mobbningen. Är inte nöjd över det jag gjorde men glad att jag gjorde det, slapp fler år av mobbning tack vare det.