Det är med att spricka

Be din bm på Mvc skriva in det i din journal så får dom upp det på datorn men oftast har man ju lite tid på sig inne på bb innan det är dags att krysta och då kan du säga att du är väldigt orolig för att spricka.. Min bm höll emot med en varm handduk och "coachade" mig i när och hur hårt jag skulle krysta.. Efteråt har du också tid att berätta om dina önskemål, moderkakan ska ju ut först osv.

Skulle det gå så fort att du krystar när du kommer in så kan din partner kanske förmedla dina önskemål? Vi hade skrivit ett förlossningsbrev men det låg kvar i väskan hela tiden...

Själv vill jag att den med mest erfarenhet syr mig. Det är aldrig undersköterskorna som syr, utan barnmorskorna. De syr ofta många gånger per dag och är skickliga på det. Läkarna däremot syr bara någon gång ibland och har inte alls lika mycket erfarenhet av att just sy.
Du kan ju istället önska att ingen student skall få göra saker som att sy, så att det verkligen blir gjort av rätt person.
Vill du (trots att de inte är skickligast på det) fortfarande att just en läkare syr så kan det ändå bli så att du inte får den önskan tillgodosedd. Läkarna har ju andra uppgifter och kan vara upptagna med att rädda liv eller annat som gör att de inte kan komma och sätta några stygn på dig. Du har ju rätt att önska, men kanske det inte blir så. Du kan ju önska att kungen syr, men han är nog också upptagen.

Gör dig själv en tjänst; tro inte att du med det där brevet skall kunna regissera din förlossning. ALLT kan hända, en förlossning kan gå till precis hur som helst. I de bästa av världar har man tid och möjlighet att utgå lite från det där brevet men det kan lika gärna bli precis tvärtom. Försök ha ett öppet sinne så blir inte fallet så högt ifall allt istället blir precis tvärtemot vad du har tänkt dig.

I min bok är de där förlossningsbreven mer något som ängsliga förstagångsföderskor kan använda sig av för egen del, för att förbereda sig själva mentalt för stundande förlossning...  

LÅT FÖR GUDS SKULL EJ LÄKARE SY! läkare kan ej sy nligt min och sambons erfarnehet, som innan skrivit. en bm som syr mycket är bäst. min man jobbar på kirurgavd och läkarna kan knappt lägga om sår rätt utan sköterskor och undersköterskor är duktigast på de då dem gör de hela dagarna. sambon har erfarenhet från kirurg avdelning 2 stycken, barn, neruro, onkolog och en avd till. sköterskor syr bäst :) be bm och skriv i ditt be. Man kan vara ganska borta vid förlossningen så be din man om du har en, eller den som ska vara med att komma ihåg saker. varm handduk under krystfasen, att bm håller emot och att du lyssnar på när du ska krysta och ej. Lycka till!

Googla så hittar du olika mallar för förlossningsbrev. Du kan gå igenom det med din barnmorska innan och sedan lämnar du det till den som tar emot dig när ni kommer till förlossningen.
Skriv kort och koncist hur du är som person, hur du reagerar på smärta eller andra specifika situationer och vad du behöver. Det är inte så noga, du ska bara ta med det som är viktigt för dig. Allt annat brukar ge sig vartefter, det är som sagt svårt att "regissera" en förlossning
Jag skrev att jag kommer att behöva hjälp med smärtan för jag har absolut noll koll på min smärttröskel och det tyckte jag de hade läst för de frågade ofta hur jag tyckte det gick, om det var smärta eller obehag jag kände, om jag tyckte jag behövde lindring mm. Jag skrev också att jag ville ha information löpande, att jag inte ville vara lämnad själv längre stunder, att jag inte ville de skulle säga könet och att jag ville att min man skulle få vara så delaktig som det bara gick.

Jag skulle tro att de flesta spricker litegrann. Det är vävnader som ska töjas ut och lämna plats för ett barn att komma ut. Oftast är det dock bara en mindre bristning som ibland inte ens behöver sys. Barnmorskan ska också aktivt hjälpa dig att minska risken för att spricka genom att guida dig genom krystandet, säga till när du ska andas och inte trycka på osv så att vävnaderna hinner töjas.

Det handlar nog huvudsakligen om ett genetiskt lotteri skulle jag tro. Det här med att spricka eller inte. Jag har haft tur med min kropp. Jag har fött tre barn och inte spruckit alls. Eller jo, vid andra förlossningen fick jag en bristning som storleksmässigt skulle ha fått självläka, men eftersom den var precis vid urinröret så la de två stygn för att vara på den säkra sidan. 

Hur som så har jag bett att få varma handdukar pressade mot mellangården under krytningsfasen. Tror enbart det var aktuellt med första barnet dock....tvåan och trean kom så fort.

När det gäller förlossningsbrevet så var kort och koncist. Inga långa romaner och hoppa över allt självklart. Se till att pappan eller den som är med också vet vad du önskar. 

Meddela din barnmorska och sen tycker jag att du kan säga det klart och tydligt då du kommer till förlossningen och ska föda, om du har svårt att få fram det du vill så kanske du kan be din partner framföra din önskan:)

Under min tvillingförlossning fick jag några ytliga sprickor, tror de flesta får någon liten spricka som kan behöva sys (?) sen är det nog väldigt ovanligt att man spricker hela vägen upp! Personalen är säkert väldigt duktig och de kommer vägleda dig i krystingsskedet för att underlivet ska töjas ut i sin takt, på mig höll dom emot med en varm handduk också, skönt som lite smärtlindring:)

En barnmorska sydde ihop mina bristningar, typ 4 stygn, stygnen for av sig själv efter ett tag och allt blev som vanligt "där nere" igen!

Förstår din oro, säg bara till personalen och gör dem förstådd om din rädsla så ser de till att hjälpa dig på bästa sätt:)

Där jag bor vill de inte ha några brev att sätta sig och läsa, utan de "förlossningsönskemål" man har går man igenom med barnmorskan på MVC innan, så skrivs det in som anteckningarinjournale, hur man tänker kring bedövning, amning och om man har något särskilt önskemål.

Undesköterskor syr aldrig, det gör läkare eller barnmorska. Jag har spruckit mycket vid båda mina förlossningar, och kan konstatera att läkarstudenten sydde bra, läkaren gjorde det inte. (Då fick jag ta upp stygn några dagar efteråt pga blodansamling i underlivet, som gjorde fruktansvärt ont).

Och jag kan lova att det har tagits på allvar när jag har spruckit... Första gången fick jag sfinkterruptur och blev därför kallad till extrakoll två månader efter förlossningen, utöver återbesök på MVC. Den gången var jag också orolig stt stygnen släppt, vilket jag fick komma in och kolla dagen efter jag ringde om det. Andra gången fick jag också snabb hjälp när jag behövde, det var faktiskt personalen på sjukhuset som var mer pådrivande än mig att det behövde kollas, den BM letade upp en läkare som kollade och fixade mina stygn mellan sina andra inbokade patienter,,, ????

Men sy ett extra stygn...? Hur hade du tänkt dig där? Ska de börja skära bort hud för att tighta till det, eller vill du ha ett hårt veck där nere som skaver? Det går ju inte så bra att få oskadad vävnad att läka ihop med varandra...? Det där får du nog lösa på annat sätt.

Hej!

Vill bara säga att du inte ska oroa dig i onödan.

Jag var jätteorolig för att spricka och berättade det för barnmorskan när vi kom in. Under krystningsskedet så höll hon emot med en handuk och pushade mig jättebra!

Jag trodde inte att jag hade spruckit någonting, men det hade jag på 3 ställen. Kände det inte ens

Och när hon skulle sy så använde hon först bedövningsspray så själva stygnen kändes ingenting. Det var helt bedövat

Ang förlossningsbrev så berättade jag för min bm på mvc vilka bedövningar jag ville ha och att jag var hemskt rädd för att spricka. Sen ville jag ta det lite som det kom.

Epiduralen var en dröm

Och lustgasen var roligt, trodde inte att jag skulle ligga o flabba med dom värkarna men jag låg o skattade åt allt möjligt. Blev min bästa vän där hehe Fick även ha den mellan krystvärkarna, det var skönt

Du ska be om perinealskydd. Det är att bm trycker på mellangården när bebisens huvud kommer ut och då minskar risken. De har stor framgång med tekniken i Finland och jag förstår inte varför det inte är obligatoriskt här också...