Novemberbebisar 2015

Jaha hörni...fortsättning följer... Idag åkte jag till sjukhuset och i grevens tid kan man säga så bad jag dem undersöka mig en gång till och hör och häpna så hittade dom ett minimalt litet foster med puls i vecka 6 plus nånting...puh...
Hon såg också litelite blödning runt livmodern men sa att det inte behöver betyda nånting. Jag har ju fortfarande inte ont och ingen blödning, känner mig mest som en flodhäst bara...

Så nu börjar vi om här och räknar att vi är 7-14 dagar tidigare i graviditeten än vi trott. Svårt att säga riktigt när BF blir men det klarnar förhoppningsvis om detta lilla knytt nu kunde vara så vänlig och sluta skrämma ihjäl sina föräldrar och bara alldeles snällt vänta där i lugn och ro. :)

På sjukhuset hade de verkligen ingen brådska, de sa att är det en efterlängtad graviditet så brukar dom inte skynda i onödan. Det var främst måndags-gynekologen som var väldigt beslutsam och effektiv. Hon betedde sig som att det var väldigt viktigt att åtgärda detta nu så fort som möjligt, gärna innan påsk.

Men jo, nu går vi vidare och jag försöker gissa mig till ett BF-datum men det är verkligen helt omöjligt...ligger väl nånstans mellan 19-26.11... :) Jag har tänkt att istället för att gå in i 8+0 idag så går jag in i 7+0, det är knappast exakt men det är enklare för oss att justera med jämt en vecka.

Men halleluja får man väl säga!

Gick ner 14 kilo innan jag blev på smällen och nu känns det som att dom är tillbaka vilket känns lite deppigt. Har dock inte vågat väga mig så det finns risk att det bara är inbillning. Mår illa så fort blodsockret sjunker och mår katastrof-illa efter att jag ätit middag, då hjälper bara sömn. Spyr inte fast idag var det väldigt nära i affären. Annars tycker jag idag att bröstet ömmar mindre men å andra sidan ser dom större ut och ådrigare än tidigare så jag vet inte jag... Molvärk ibland, ryggvärk ibland, stick och stram i bland och så en gång per dag blir jag svimfärdig och svag i benen. Imorgon går jag in i 9+0 och på fredag ska vi på inskrivning och jag väntar såklart på UL samtidigt som jag är stressad över att dom igen "inte ska se nåt"...

Roligt att läsa hur ni har det!

Det är nånting dom fastställer i efterhand. Tecken...jaaa du...det är så olika det där. En del känner på sig, andra känner ingenting. Jag hade kvar alla symptom en tid efter missfallet så det att symptomen ändrar eller försvinner för ett kortare eller längre tag behöver inte nödvändigtvis betyda nånting. Det är på det viset ställt verkar det som, att naturen gör allt för att vi inte ska kunna kontrollera allting och veta allting hela, hela tiden. Vi är så vana vid det att vi kan styra allt så nu när man sitter i den här välsignade situationen så är det väldigt svårt att bara låta saker ske, låta det bära eller brista. För mig är det i alla fall otroligt svårt. Men jag försöker tänka att jag är ett får.   Eller vilket djur som helst för den delen. Djur får inte springa och köpa gravtest i tid och otid för att kolla, djur får inte räkna sina ägglossningschanser, djur får inte boka ultraljud så fort dom blir oroliga utan dom får fan i mej bara STÅ UT och hoppas på det bästa. Det är mitt mantra just nu. Jag är ett får. Stå ut och hoppas på det bästa.

Kram i solen!

Kram! Allt ordnar sig.

Åh vad roligt att läsa att det går bra för er och att ni mår bra och att dom där små mojängerna i era magar också verkar trivas! Själv väntar jag på fredagen och går och klämmer och slår mig själv på tuttarna för att kolla att dom säkert ömmar fortfarande fast jag VET att det inte har någon betydelse...

Jag är ett fåååååååår-mantrat funkar sådär.

Men hörni ...vad är KUB?

H.Fåret med noll koll

Samma här. Inte lika trött längre och helgens illamående verkar ha gått om. Brösten ömmar olika mycket till och från och känningarna i magen varierar från att sticka i äggstockstrakten till att strama i ljumskarna, värka i ryggen och ibland lite, lite  mensvärks-liknande ont. Oroar mig BÅDE när jag känner nånting och när jag inte gör det så det är verkligen lika långt som brett. Jag är i vecka 9 också.

Allt okej med dig Anna?

Hoppas, hoppas!

Korrigerad till 9+0 idag. Tycker jag har gått igenom åttonde veckan femtioelva gånger redan men nu ska det väl börja stämma snart. UL igår och inskrivning. Jag såg bara en grå grumlig fläck på skärmen men sköterska påstod att allt såg toppen ut så jag får väl lita på det då. KUB om två och halv vecka. :)

Min polett har inte trillat ner än så jag har väldigt svårt för att tassa på rosa moln. Blir nästan förbannad när folk grattar och säger "åååå va roooooligt, hääääärligt". Jag vill bara skrika att det INTE ÄR FÄRDIGT ÄNNU!!! Det är nog traumatiska missfall sen tidigare som spökar och stör tror jag... Känner mig lite dålig och otacksam nu men sambon förstår i alla fall att det inte är så lätt att hänga med i känslorna..

Samma hände mig!