Trött på att min kille inte säger ifrån????

Ge det ett försök. Men minsta lilla att ansvaret över valpen hamnar på någon av er, så får den inte följa med fler gånger. 
Man ska inte påtvingas en hund och det ansvar det medföljer om man inte vlll. Det är ett stort åtagande och alla vill verkligen inte ha djur.
Låt dottern bevisa att hon tar fullt ansvar för hunden (vilket kanske inte är så kul efter några dagar) och gör hon inte det så får vovven stanna hos mamman. Ta det gång för gång - "den här helgen/veckan skötte du om Fido jättebra, så han får följa med nästa gång du kommer också!"

Det är väl klart att livet och vardagen förändras om man skaffar hund?
Det är den här inställningen som gör att det finns så många hundar på våra djurhem, folk som inte inser hur mycket arbete och tid en hund tar...

Men snälla rara - det är ju en stor förändring i ens vardag om man skaffar hund. Det borde alla var (mer) medvetna om.
Det har ju inget med dottern i sig att göra. Tar dottern hundraprocentigt ansvar för hunden så fine, men gör hon det inte så får dotterns hund stanna hos den som ansåg henne vara mogen nog att få den.

Nej, vilket antalet hundar på våra djurhem tydligt visar att det är många som inte borde...

Mina barn var inte mogna nog att ta hand om våra hundar när de var 14... det var inte så lockande att gå upp en halvtimme tidigare varje morgon i ur och skur innan skolan för att gå en promenad med hunden. Det var inte heller direkt intressant att gå på valpkurs när deras polare gjorde annat. 

Varför skulle det handla om svartsjuka? Skulle någon, oavsett relation till min make, komma och informera mig att nu skulle jag ha hund - så skulle jag tro att de skämtade. Det är ingen annans beslut att ta vilka husdjur som bor hemma hos mig.

Det kanske är så att mamma hjälper till? 

Men varför blanda in svartsjuka bara för att man inte vill ta över ansvaret för någon annans hund? Det är inte alla som vill ha hund?
Som sagt - tar dottern hundraprocentigt ansvar så låthenne ta med hunden. Men minsta lilla att TS eller pappan behöver tjata om mat, rent vatten eller promenader så får vovven stanna hos mamman.

Men vad är det för sopprot som har sålt valpen tlll mamman?

Nej, när det gäller att plötsligt "bli med" hund så anser jag inte att man ska bita sig i läppen och acceptera. Jag håller med om att man ska välja sina krig, men det här är inte acceptabelt. Inte utan kommunikation från mammans sida. Hon borde självklart ha kollat av med er innan hon sa till dottern att valpen kunde komma med till er.
Det är så många fel i det här hundköpet *skakar på huvudet*

Jag hade blivit skitförbannad på pappan om han inte sa ifrån. Det är ingen liten omställning ni tvingas till utan ni blir med hund.
Om han nu inte vågar säga ifrån, så får han kompromissa med dig.
Dvs - han får gå med på att sätta sig med dottern och dra upp riktlinjer för vad som gäller när hunden är hos er. Hon tar fullt ansvar för vovven. Hon dammsuger efter den utan att knota. Vovven är på hennes rum tills dess att hon har gjort den rumsren. Etc. Ni anmäler henne och vovven till valpkurs som är obligatorisk för henne att gå på.