• Anonym (Frustrerad)

    Trött på att min kille inte säger ifrån????

    Behöver lite tankar och input.

    Bonus mamma har köpt hund åt bonusdottern. Bonusdottern vill ta med sig hunden (valp) till pappan (min sambo) på hans dagar.

    Varken jag eller pappan vill ha hunden här då vi inte vill passa på Xet's hund (ja det låter fint att det är bonusdotterns hund, men en 14 åring kan tyvärr inte ha det ansvaret själv så denna hund tillhör Xet' och hennes nya familj)

    Bonusdotter vill ta med hunden hit, pappan får dåligt samvete om han säger nej till att ha hit hunden. Jag blir sur.

    Xet är på jobb och tar inte bonusdottern om hunden så är den själv på kvällarna när bonusdottern är här.

    Jag blir arg för att min sambo inte kan säga nej till sin dotter.

    Tankar och åsikter?

  • Svar på tråden Trött på att min kille inte säger ifrån????
  • Ruh
    aldente skrev 2015-02-26 11:16:08 följande:

    Nej ingen av oss vill ha den här.

    Är helt enig i vad du skriver. Dock tas det inget ansvar för hunden hos dotterns mamma.


    Okej, förstår att det känns jobbigt den här situationen.

    Det enda ni kan göra är att klart och tydligt säga att hunden inte är välkommen där. Eller ja, din man då. Tror att exet inte kommer förstå utan en spark i baken.

    Jag tycker att ni har all rätt i världen att inte tillåta hunden i hemmet. Din man får ta mod till sig och vänligt men bestämt säga ifrån.

    Tror det är bäst om du inte nödvändigtvis säger någonting.

    Lycka till!
  • BioBonus
    aldente skrev 2015-02-26 11:16:08 följande:
    Nej ingen av oss vill ha den här.

    Är helt enig i vad du skriver. Dock tas det inget ansvar för hunden hos dotterns mamma.
    Men vad är det för sopprot som har sålt valpen tlll mamman?
  • aldente
    BioBonus skrev 2015-02-26 11:34:30 följande:
    Men vad är det för sopprot som har sålt valpen tlll mamman?
    Jadu ingen aning...
  • aldente
    Ruh skrev 2015-02-26 11:33:02 följande:
    Okej, förstår att det känns jobbigt den här situationen.

    Det enda ni kan göra är att klart och tydligt säga att hunden inte är välkommen där. Eller ja, din man då. Tror att exet inte kommer förstå utan en spark i baken.

    Jag tycker att ni har all rätt i världen att inte tillåta hunden i hemmet. Din man får ta mod till sig och vänligt men bestämt säga ifrån.

    Tror det är bäst om du inte nödvändigtvis säger någonting.

    Lycka till!
    Ja det är ju så att man inte vill säga något för man vill inte blanda sig in i detta. Man kanske bara ska bita sig i läppen och acceptera?

    Väldig svår situation detta.
  • Anonym (anonym)

    Vad ni ska göra kan jag inte råda er till, men jag kan berätta lite om min uppväxt. Mina föräldrar skilde sig när jag var ca 7år, och det blev en väldigt infekterad skilsmässa. Dem kunde inte prata med varandra, min mamma hade hemligt nummer etc.
    När jag var tio år fick jag av min pappa en hundvalp, av medelstor ras. Jag vågade inte säga nått till min mamma men efter någon månad kom det fram. Då började jag ta med honom (valpen) till min mamma. Jag bodde halva veckan var hos dem. Pappa betalde allt för hunden men jag tog hand om den, gick hem på lunchrasterna för att gå ut med den. Gnällde den  den kl 3 på natten, skickade mamma ut mig med.
    Men den hunden var min stöttepelare, och jag hade honom i 14 år. Han var med mig i vått och torrt.

  • aldente
    Anonym (anonym) skrev 2015-02-26 11:56:12 följande:

    Vad ni ska göra kan jag inte råda er till, men jag kan berätta lite om min uppväxt. Mina föräldrar skilde sig när jag var ca 7år, och det blev en väldigt infekterad skilsmässa. Dem kunde inte prata med varandra, min mamma hade hemligt nummer etc.
    När jag var tio år fick jag av min pappa en hundvalp, av medelstor ras. Jag vågade inte säga nått till min mamma men efter någon månad kom det fram. Då började jag ta med honom (valpen) till min mamma. Jag bodde halva veckan var hos dem. Pappa betalde allt för hunden men jag tog hand om den, gick hem på lunchrasterna för att gå ut med den. Gnällde den  den kl 3 på natten, skickade mamma ut mig med.
    Men den hunden var min stöttepelare, och jag hade honom i 14 år. Han var med mig i vått och torrt.


    Väldigt fint att hunden blev din stöttepelare. Är själv glad i hundar och andra djur.
  • Ruh
    aldente skrev 2015-02-26 11:49:32 följande:

    Ja det är ju så att man inte vill säga något för man vill inte blanda sig in i detta. Man kanske bara ska bita sig i läppen och acceptera?

    Väldig svår situation detta.


    Han är ju tyvärr insyltad även om han inte vill det. Nu handlar det om att finna sig i en situation eller göra något åt det. För som jag tolkar det så tror exet att det är okej att hunden är där, alternativt att hon drar nytta av att din sambo vill vara en snäll pappa.

    Det är upp till er hur ni vill ha det. Är hon som alternativ 2 så finns det risk att det blir mer och mer saker som hamnar på er.
  • BioBonus
    aldente skrev 2015-02-26 11:49:32 följande:
    Ja det är ju så att man inte vill säga något för man vill inte blanda sig in i detta. Man kanske bara ska bita sig i läppen och acceptera?

    Väldig svår situation detta.
    Nej, när det gäller att plötsligt "bli med" hund så anser jag inte att man ska bita sig i läppen och acceptera. Jag håller med om att man ska välja sina krig, men det här är inte acceptabelt. Inte utan kommunikation från mammans sida. Hon borde självklart ha kollat av med er innan hon sa till dottern att valpen kunde komma med till er.
    Det är så många fel i det här hundköpet *skakar på huvudet*
  • aldente
    Ruh skrev 2015-02-26 12:01:35 följande:
    Han är ju tyvärr insyltad även om han inte vill det. Nu handlar det om att finna sig i en situation eller göra något åt det. För som jag tolkar det så tror exet att det är okej att hunden är där, alternativt att hon drar nytta av att din sambo vill vara en snäll pappa.

    Det är upp till er hur ni vill ha det. Är hon som alternativ 2 så finns det risk att det blir mer och mer saker som hamnar på er.
    X'et bryr väl sig inte riktigt vart hunden är eller hur den blir uppfostrad bara hon kan få åka på sina resor och jobba. Naturligtvis tar både X'et & dottern fördel av att min sambo vill vara en snäll pappa. Saker kommer hamna på oss och för mig är det ok om hunden kommer hit NÅGONGÅNG, men inte som nu att dottern ringer 10 minuter innan hon kommer och har med sig hunden. Och framförallt inte att den tas med hit för att mamman är på jobb.

    Jag vet inte vad jag ska säga eller göra längre. Jag är bara så frustrerad över detta.
  • aldente
    BioBonus skrev 2015-02-26 12:05:11 följande:
    Nej, när det gäller att plötsligt "bli med" hund så anser jag inte att man ska bita sig i läppen och acceptera. Jag håller med om att man ska välja sina krig, men det här är inte acceptabelt. Inte utan kommunikation från mammans sida. Hon borde självklart ha kollat av med er innan hon sa till dottern att valpen kunde komma med till er.
    Det är så många fel i det här hundköpet *skakar på huvudet*
    Hela situationen är så fel och jag tycker synd om hunden. Och nej mamman har inte sagt ett ord om denna hunden till min sambo. Jag blir bara rädd att detta och mycket annat kommer att eskalera. Jag är nyinflyttad sedan 1 månad hos min sambo och jag ser bara hur vårat liv kommer bli styrt av hans X. Min sambo vill inte skapa någon större konflikt med flickans mamma för flickans skull.

    Min sambo kommer ringa sitt X och säga vad han tycker, min sambo är hemma nu men har inte sagt ett ljud angående situationen igår mer än att han är frustrerad.

    Min sambo är samtidigt rädd att förlora sin dotter och att hon hela tiden vill vara hos sin mamma där valpen är.
Svar på tråden Trött på att min kille inte säger ifrån????