Jag vill verkligen inte skaffa barn

Att bara varit i hop i ett år, redan vara sambo och hon vill redan ha barn med dig nu. Tjejen vill ha barn, sen är det lägligt och det sker med dig, men inte nödvändigtvis. Du vill gärna ha barn och gärna med henne när tiden är rätt. Om hon skulle vara realistisk (vilket hon inte tycks vara) som du är och  vill vänta tills utbildnigen är klar då du har chans att bidra mer till barnet. En god utbildning är en bra förutsättning för bra jobb,  bättre lön och möjlighet att vara ledig och inte lika anstränkt som sämre betalda jobb och deltid där man inte kan koppla bort jobb och ekonomi tankar på samma sätt. Kärlek är inte allt som behövs, det krävs en stadig ekonomi med, tyvärr. Glöm ej KONDOM i denna relation (det är ditt säkraste sätt att skydda dig från oönskad graviditet), känns som du kan bli överkörd av tjejen och få ett barn som du inte vill ha just nu. Hennes önskan till barn är större än kärleken till dig låter det som och hon visar lite hänsyn till dina känslor. Hon vill ha barn på sina vilkor att du inte är redo av olika anledningar för ett barn tar hon ingen hänsyn till. Om hon inte kan respektera och se till sin partners, dina behov så kan du göra bättre rent relationsmässigt. Hon är redo att välja bort sin sambo för ett barn som inte finns än trotts att hon är så ung. Hon kan alltid skaffa barn på egen hand (tex. genom spermabank i Danmark) om ett ogjort barn är viktigare för henne än eran kärlek. Att pressa någon till att skaffa barn är inte bra för en relation. Ett barn bör i dagens Sverige vara önskat (planerat) för vi har den möjligheten att kunna planera våra liv ganska bra. Glöm inte kondomen vid samlagen, för att inte riskera att få ett barn tidigare än önskat. Lycka till!

Att bara varit i hop i ett år, redan vara sambo och hon vill redan ha barn med dig nu. Tjejen vill ha barn, sen är det lägligt och det sker med dig, men inte nödvändigtvis. Du vill gärna ha barn och gärna med henne när tiden är rätt. Om hon skulle vara realistisk (vilket hon inte tycks vara) som du är och  vill vänta tills utbildnigen är klar då du har chans att bidra mer till barnet. En god utbildning är en bra förutsättning för bra jobb,  bättre lön och möjlighet att vara ledig och inte lika anstränkt som sämre betalda jobb och deltid där man inte kan koppla bort jobb och ekonomi tankar på samma sätt. Kärlek är inte allt som behövs, det krävs en stadig ekonomi med, tyvärr. Glöm ej KONDOM i denna relation (det är ditt säkraste sätt att skydda dig från oönskad graviditet), känns som du kan bli överkörd av tjejen och få ett barn som du inte vill ha just nu. Hennes önskan till barn är större än kärleken till dig låter det som och hon visar lite hänsyn till dina känslor. Hon vill ha barn på sina vilkor att du inte är redo av olika anledningar för ett barn tar hon ingen hänsyn till. Om hon inte kan respektera och se till sin partners, dina behov så kan du göra bättre rent relationsmässigt. Hon är redo att välja bort sin sambo för ett barn som inte finns än trotts att hon är så ung. Hon kan alltid skaffa barn på egen hand (tex. genom spermabank i Danmark) om ett ogjort barn är viktigare för henne än eran kärlek. Att pressa någon till att skaffa barn är inte bra för en relation. Ett barn bör i dagens Sverige vara önskat (planerat) för vi har den möjligheten att kunna planera våra liv ganska bra. Glöm inte kondomen vid samlagen, för att inte riskera att få ett barn tidigare än önskat. Lycka till!

man kanske inte borde prata om att "mötas halvvägs" vid barnskaffandet men i princip så tänker jag att man borde kunna nå någon slags överenskommelse...

t ex att ni börjar försöka din sista termin så du hinner slutföra utbildningen?

i övrigt tycker jag att studier och barnalstrande går perfekt hand i hand! inget lyxliv kanske men mina barn på 7, 5 har inte gått dagis på heltid förrän NU och knappt ens nu tycker jag känns väldigt bra. Och är man flexibel och kan ta ansvar är det nästan perfekt!

MEN, vill du ha barn ALLS de närmsta åren? alltså som att det egentligen inte skulle spela någon roll om du pluggade eller jobbade eller vadsom?

OCH hennes ultimatum känns ju inte så trevligt. Du är ju ingen baby-robot utan hennes partner. Ni borde ju tillsammans prata igenom det här noga och komma till något slags gemensamt beslut. My way or the highway tycker jag känns både egoistiskt och lite omoget. Kanske är det klokt att avvakta då ni ändå "bara" har 1 år i bagaget....

En tredje möjlighet är kanske att du liksom många andra är väldigt orolig för att ta ett sånt livsavgörande beslut. Du kanske aldrig någonsin känner att du vågar ta ett sånt beslut? I det fallet kan jag förstå att din sambo känner sig frustrerad.
Min man har nog inte riktigt vågat vara den som "planerar" utan vi har stött och blött tillsammans och sen har jag sagt till när risken finns och han har i sin takt fått välja att ge efter för risken... Lite, det blir som det blir istället

I efterhand så ångrar man sig sällan men självklart ska du inte slänga dig in i något du inte vill eller känner dig redo för! Tycker du ska förklara hur du känner på ett respektfullt sätt och låta henne ge sin sida utan att fördöma, sen kanske åtminstone bestämma er för när ni ska börja prata om saken igen på allvar så hon kan känna sig lugn i att det KOMMER, men inte precis just NU. Den typen av överenskommelse fungerade bra för mig.

skaffa dig barn och låt henne bli glad