Missbrukar facebooksida med glädjebudskap. Desperat.

Det verkar uppenbarligen som att du har en annan åsikt om vad som är kloka ord än dina följare.

Sluta med det då. En sådan delning - om den är bra och träffande - kan vara kul någon enstaka gång. Men inte om man blir spammad med dem. Då ger de ett enfaldigt, barnsligt intryck.

Varför startade du en till om det redan fanns en stor bra sida med motsvarande syfte?

Som svar på era frågor. Jag spammar inte mina följare, utan skriver någon gång då och då, varannan eller var tredje vecka. Någon gång har det hänt att det varit ett inlägg i veckan men det var under en period då jag kände att jag hade mycket att säga.

Jag startade sidan då jag tyckte att det fanns fler perspektiv att tillägga, det finns ju så mycket klokheter som inte riktigt kommer fram. Det kanske kan handla om att man inte ska känna sig tvungen att höra av sig till hela släkten inför jul t ex om man är i konflikt. Det är ingen familjefientlig sida men jag tyckte att det inte skulle behöva vara så in i norden präktigt som det ofta är.

Jag ser på de större sidorna med tusentals följare och mina ögon tåras när alla kommentarer är kram och håller med eller gillar och delar. Jag förstår inte varför mina inlägg inte blev lika populära. Nu känner jag att jakten på gillande är överstyr. Det känns inte bra men jag vill verkligen fortsätta detta med att dela.

Jag vill inte sluta med detta, nu känner jag att det jag behöver är råd för hur jag kan komma över den här olustiga känslan och fortfarande administrera en sida med tänkvärda budskap. Jag vore mycket tacksam för konstruktiva råd.

För att vara brutalt ärlig så har du nog fel tankesätt, tillvägagångssätt, syfte och mål med din sida från första början. Tror att människor känner av sånt. Det jag känner när jag läser vad du skriver här är en person med starkt bekräftelsebehov och det går inte riktigt ihop med att genuint vilja dela och sprida klokheter. Att dela med sig handlar om att vara osjälvisk och ha ett osjälviskt syfte. Det har inte du och jag tror att människor känner det.

Ett par förutsättningar för att lyckas är att kunna köra sitt eget race, inte jämföra sig med konkurrenter, inte förvänta sig att andra alltid håller med, kunna köra vidare även om det går emot. Att göra det för sin egen skull, för att man mår bäst av att dela med sig till andra hellre än att dela med sig för att få något tillbaka. Att verkligen tro på det man gör!
Att hitta ett sätt där båda parter vinner på något är alltid det bästa för att få många följare. Just nu har du satt dig själv före dina eventuella följare och det är ingen som vill följa en guru vars mål är att göda det egna egot.

Från början drevs jag, och faktiskt drivs jag fortfarande av den genuina känslan att jag har något värdefullt att dela med mig av. Erfarenheter, som jag tycker att många av de stora sidorna saknar. Det kanske är så att jag har gått åt det hållet att jag fick för starkt bekräftelsebehov. Och att det tar överhanden men jag är inte säker på att det verkligen syns i inläggen jag gör.
Men jag kan ha fel.

Jag tycker som så att så länge ingen, mår dåligt är all glädje delad glädje! Forrtsätt så länge du vill och orkar tycker jag. Dina trognaste läsare kommer förstå och vänta ut dig. Lycka till!! KRAM

Vilka slags erfarenheter är det du delar med dig av då? Hur uttrycker du dem/det?

Facebook kryllar ju av människor överhuvudtaget med extremt bekräftelsebehov som delar allt om sina liv och sina erfarenheter i bild som i text i hopp om att någon skall gilla, uppmärksamma och hålla med. De flesta har väl runt 100 vänner minst i snitt som tycker och tänker detsamma om sig själva. De vill och tror att andra följer deras sidor lika intensivt som de själva gör, vilket inte är sant eftersom alla mest fokuserar på sina egna sidor och sig själva såklart. På detta sätt når man inte fram till någon, speciellt inte om man kör samma stil själv. Man måste sticka ut från mängden, göra något nytt.

Skriver du t.ex "När jag var på stranden, smekte en bris mina solbrända fjun och jag rös för det var så underbart vackert nere vid min speciella sjö. Där kan jag tänka klarare och känna mig lycklig. Jag tycker ni ska prova själva".

Det låter både vackert, som en härlig strand och kanske även en god idé, men texten skrämmer bort läsare eftersom den inte fokuserar på de som läser, utan på den som skriver (du har omedvetet satt dig själv i centrum). Till råga på allt kanske du har tänkt att visa den vackra omgivningen du fotade samtidigt. Men kanske liknar det mer en selfie så folk ser inte det du tror att du vill förmedla eftersom du sitter i vägen i nån meditativ yogaställning. Förstå mig rätt, det finns säkert folk som är intresserade av ditt liv och leverne för att du är du, men om man inte känner dig som person blir det bara svårt att se hur ditt liv ska kunna gynna mig som människa bara för att du råkar vara du.
För att jag skall bli intresserad av vad du har att erbjuda måste du väcka något hos mig, om mig själv som jag inte redan visste. För det är ju vad jag ("jag" är oss alla) bryr mig om mest, mig själv och när du väcker mitt intresse för mig själv, då har du mig i dina klor! Försöker du väcka intresse hos mig genom att visa upp dig och ditt, då drar jag eftersom jag inte kan utvecklas genom dina erfarenheter. Jag måste göra mina egna upptäckter.
Innan man kan nå andra, måste man känna sig själv och innan man kan förändra världen måste man förändra sig själv. Sidor med citat är jättebra det finns hela smörgåsbord. Fokusera på rätt sak, så kommer rätt resultat!

Vill man sprida glädje, som du säger att du vill, måste du först se till att vara glad själv. Jag känner inte att du är glad ts!

Facebook handlar idag om att söka bekräftelse. Tyvärr är det alltför många som upplever pressen att de måste vinna popularitet genom exempelvis facebook (men också andra soc. media som instagram). Jag tog bort min facebook-profil för snart 2 år sedan. Väldigt skönt att vara utan faktiskt. Man slipper känna hetsen att alltid vara tillgänglig, gilla, dela om vartannat.

Nej, det har du verkligen rätt i. Jag tror att mitt största problem över mycket bekräftelse vilket är oerhört  plågsamt. Jag funderar på att söka mer stöd hos andra på Facebook. Vissa startar sidor som handlar om deras personliga problem men jag är osäker på om det är rätt väg att gå just nu med tanke på hur illa det gått med min glada ord-sida.Cluttentutt. Stort Tack för att du verklig lägger tid på att reda ut det. Har du själv erfarenhet av att driva en facebook-sida? Du verkar vara så insatt.

Jag brukar aldrig skriva i jagform utan tilltalar läsaren med Du. Ibland skriver jag Vi också. Det kan vara olika men det är aldrig något som handlar om mig personligen. Det kan vara i stil med, blir inte du glad när en gammal vän du inte hört av på länge hör av sig? och så kanske det är en utmaning, ring det där samtalet/skicka det där vykortet du skjutit upp! 

Limpan98, det var gulligt av dig att skicka lite kämpaglöd

Det låter klokt men samtidigt har jag så mycket kontakt med släkt o vänner som bor långväga via Facebook. Det är bra på vissa sätt. Men jag håller verkligen med. Bekräftelsebehovet blir INTE bättre av ständigt gillande och delande ?

Det låter klokt men samtidigt har jag så mycket kontakt med släkt o vänner som bor långväga via Facebook. Det är bra på vissa sätt. Men jag håller verkligen med. Bekräftelsebehovet blir INTE bättre av ständigt gillande och delande ?

Det låter klokt men samtidigt har jag så mycket kontakt med släkt o vänner som bor långväga via Facebook. Det är bra på vissa sätt. Men jag håller verkligen med. Bekräftelsebehovet blir INTE bättre av ständigt gillande och delande ?

Vill dela denna med er alla. Det här är en sida som jag uppskattar. www.facebook.com/252085284973922/photos/a.385965201585929.1073741838.252085284973922/391207354395047/&theater
Jag gillar och delar den då och då. För den ger mig en hel del och jag hoppas att den kan ge er något också. Tack för era "kloka ord".

Värme till dig!