Övergrepp på vår 4 månaders?

Jag vet inte men jag kan verkligen inte se något av det du beskriver vare sig i TS eller senare inlägg som misstänksamt.

Min logik i det hela säger snarare att hans blöjbyten är hans sätt att se till att hon är nöjd, ungefär som att vissa pappor(eller mammor) tänker "hon är nog hungrig" så fort de skriker.

Han är överbeskyddande om sina barn, bättre det än att inte bry sig tänker jag.

Han kramas med sin dotter iförd kalsonger, det ser jag inte som vidare konstigt heller utan olika familjer har olika vanor kring hur påklädda man bör vara med varann för att det ska kännas bekvämt. Naken hade jag reagerat på. Hennes reaktion kan ju berott på flera saker, att hon inte var beredd på att du var där? Svårt att svara på. Hur gammal är hon?

Persienngrejen förstod jag inte alls. Gör inte människor ibland bara saker man inte förstår? Min man gör massa konstiga saker.

Jag tycker det låter som att du tolkar in mer i situationer än vad som finns där. När du fick din första olustkänsla så tror jag att det satte igång något som får dig att reagera på saker som inte behöver vara något.

Apropå besvären i underlivet och allt kring det har du ju redan fått bra svar på vad det kan ha varit. Som mamma till en liten dom haft sår i rumpan många ggr som dykt upp plötsligt känns det som du överanalyserar även där. Pappans reaktion borde inte ställas i förhållande till det du misstänker utan snarare skulle jag frågat om han inte bryr sig om dottern fått problem. Jag hade nog sagt "kom och titta på det här" till min man om jag upptäckt något oroväckande med vårt barns kropp. Hade hans reaktion varit konstig utifrån hur han brukar bete sig hade jag såklart reagerat på det.

Hur brukar han vara annars? Var hans sätt ovanligt för honom? Du nämnde ju att han kanske kände sig anklagad, brukar han reagera så då så har du ju svaret där.

Förstår att det här måste vara jättejobbigt för dig. Håller med om att du kanske skulle behöva prata med någon. Inte för att jag tror du är sjuk men det måste ju vara svårt att ha jobbat med utsatta barn och sen få barn själv. Klart man är orolig. Oavsett om du har rätt eller fel i din känsla så är det nog bra att få ventilera och kanske hitta sätt att hantera oron. Blir kanske lättare att se vad som är befogad oro och inte då.

Jag försöker sätta mig in i din situation och förstår verkligen hur du har blandade känslor kring situationen. Jag menar är det en person man inte känner så är det lite mer självklart att inte låta logiken jobba så mycket medan detta ju faktiskt är din egen familj så konsekvenserna oavsett om du har rätt eller fel blir ju enorma för er om du skulle gå vidare. Man kan ju bara tänka sig själv hur man skulle känna om ens partner misstänkte att man förgrep sig på barnen när så inte var fallet.

Samtidigt ska man ju inte blunda för det hela. Har ni någonsin pratat på jobbet om hur man hanterar detta i sin närhet? Kan ju tänka mig att det inte bara är du som tampas med oro för detta. Hur ska man kunna veta vad som är "arbetsskadat tänk" och realistiskt tänk? Min erfarenhet säger mig att magkänslan visst kan ha fel.

Tänker bara på mig själv som har mycket kontakt med missbrukare via mitt arbete och har nog en rätt annorlunda syn på vad som anses "misstänkt" än vad gemene man har. Jag reagerar nog starkare i vissa fall på saker som andra inte skulle reflektera över. Ibland är det bra, ibland säkert inte helt rätt.

Nej det är inte det minsta vettigt att smygfilma någon utan en bra anledning!

Magkänsla kan vara en bra vägledare men den kan också vara väldigt väldigt fel.

Magkänslan hos svartsjuka människor säger att deras partner är otrogen, ger det rätten att tex förfölja sin partner eller kolla upp dom utan grund? Svar: nej!

Magkänslan hos människor med social fobi säger att det tex inte går att lämna hemmet.

Magkänslan för någon med paranoia säger att kvinnan på bussen är ute efter att skada hen. Ska dom agera på den känslan? Kanske med självförsvar? Svar: nej!

Oro för olika situationer och den ångest den kan skapa hos människor, och inte bara sjuka människor med sjukdomar eller personlighetsstörningar, får magkänslan att visa fel saker. Ångest får människor att vilja ta till flykt eller strid. Det är en instinkt som är svår att jobba emot med logik. TS försöker ändå så att elda upp hennes oro känns inte som en vidare bra ide.