Övergrepp på vår 4 månaders?
Som jag skrivit ovan har jag dock mer att gå på, som lett till att jag ens reagerade på detta. Det är vårt första gemensamma barn, men han har barn sedan innan som finns i familjen. Förstår dock att jag skjuter mig själv i foten liten när jag valde att skriva en tråd där jag säger A men inte B... så jag förstår att jag inte riktigt tas på allvar. Jag utgår helt klart ifrån att min man inte förgripit sig på fickan, fören jag eventuellt skulle ha fått veta något mer konkret - det är anledningen till att jag skrev tråden, anonymt, istället för att på något vis ens nämna mina tankar i min verkliga omgivning. Skulle aldrig dra igång något sådant utan att veta. Samtidigt skulle jag inte heller bara släppa det ur mitt huvud utan vara vaksam på just de eventuella tecknen/det mer konkreta. Utan att då mena att jag går och söker efter det hela tiden i vår vardag.
Har analen verkligen spruckit så att det blöder så är det ju lite konstigt, är du säker på att hon inte bajsat och var förstoppad då? Likaså konstigt att hon är ÖM i slidöppningen, hur vet du det? Märker du att hon tycker det gör ont?
Han har barn sedan innan... jag kunde tex tycka då vi flyttade ihop att han onormalt ofta skulle gå och "titta till" dem då de duschade... fastän de var så pass gamla att jag tänker att man klarar sig gott själv. Jag är fullt medveten om att det är en sådan sak som kan vara helt normal, han är något överbeskyddande kring dem även då det kommer till att få klara att städa själv, testa att baka själv eller dylikt. Samtidigt som det kan upplevas suspekt - sånt beror alltid på sättet han säger/gör det på och betraktarens ögon, därav jag inte gjort mer än att nämna "nu kanske de är så stora att de klarar sig själva".
Vid ett annat tillfälle passerade jag ena tjejens rum och hinner notera att han ligger bakom henne i sängen (detta var på morgonen så han hade bara kallsonger på sig) och höll om henne. Samma här - kan vara en helt normal situation, vem skulle klandra en mamma som höll om sitt barn ´tex - men då jag gick förbi upplevde jag att flickan ryggade till, som om hon upplevde att det var dumt att jag såg dem. Situationen gav mig en klump i magen och jag vill här poängtera att detta var i början av vår relation - jag hade inte en TANKE på att något inte skulle gå rätt till och sökte verkligen inte efter dylikt (som jag märker många här i tråden verkar tro om mig/se mig som).
Sedan vår bebis kom har jag upplevt att såfort jag går och duschar eller dylikt så att de är själva så går han alltid och byter blöja på henne - även om jag nyss gjort det, vilket känts suspekt. Samtidigt som det kan vara så att det är hans enda logik i huvudet att ta till om hon är otröstlig.
Vid ett annat tillfälle var han hemma med henne själv och jag ser sen att persiennen vid skötbordet är neddragen... jag frågar varför den är nere och han kommer med någon svamlig förklaring kring att han såg att den satt på sned, ville rätta till den, den åkte ned och han hann inte dra upp den... Till saken hör att framför detta fönster sitter en gardin som man inte ser igenom... så hur såg han ens att persiennen satt snett... plus att han inte är typen som ens brukar lägga märke till om där finns en gardin/perrsien.
Jag vet som sagt att allt det jag skriver i sig är sådant som kan upplevas "men herregud, tagga ned" som "men oj, det kan va nått"... det är ju därför jag själv inte gått igång på det. Med sådant bakom oss kände jag dock obehag när de nu varit själva en stund och jag finner rödhet och sårighet kring anal och slida samt vita "rester" av något som jag inte sett där bara ett par timmar tidigare då jag bytte blöja.
Du måste gå och prata med någon om det här.
Du kommer driva dig själv OCH din man galen.
Det låter som att du kanske blir en munchausen-by-proxy-mamma.
Det vill du inte bll.
Du måste gå och prata med någon. En proffsig samtalsterapeut.
Det här är inte normalt! Och då pratar jag om DITT beteende.