Anonym (ignorerad) skrev 2015-03-10 17:18:15 följande:
Grejen är den att jag en gång i tiden fått en Asberger-diagnos på mig, vilket jag själv tycker känns helt fel. Det har hänt mycket i min barndom som påverkat mig till att bli så inåtvänd som jag var då när min mamma (som var konflikttrött nyseparerad tonårsförälder) övertalade mig att gå med på utredning. Bland annat anorexia som enbart behandlades med ät-träning och piller, inget gjort åt det psykiska måendet.
Den där stämpeln på mig är dock väldigt behändig för alla andra, alla problem och konflikter kan liksom skyllas på att jag är konstig. Och socialen hänger upp sig på den gång på gång, antagligen pga den de tycker jag ska leva med hans tystnad för de är "oroliga ifall vi skulle separera" för att "han är så viktig för barnen och då riskerar han bli mindre närvarande i deras liv".
Jag har stått i stlhms bostadskö i dessa 9 år och kunde skaffa bostad där det finns bättre chanser för mig att få jobb.
Men jag är rädd för att om jag (eller han) lämnar skulle socialen börja jaga mig och enbart mig med påståenden att jag inte kan ta hand om mina barn, trots att det är jag som skött barnen alla år och orsaken till att förskolan tog kontakt med socialen var bl a att jag verkade oerhört stressad vilket berodde mycket på ständig rädsla för att göra honom missnöjd.
TS jag tycker att du borde ta tag i det här med hur du mår och känner för det du beskriver låter inte bra. Jag tycker det verkar som att du har fastnat i ett delvis destruktivt förhållande och tror att du kunde behöva hjälp att komma ur det, hjälp av en kurator eller liknande.
Om du nu har en aspergerdiagnos så borde du kunna få den hjälpen utan allt för mycket problem! Och då tycker jag att du ska be sjukvården att få diagnosen prövad igen. Oavsett om diagnosen var felaktig eller rätt just då, i tonåren, så är det så att det kan variera över livet hur allvarliga problem man har och det är inte säkert att dina problem motiverar en diagnos idag (omöjligt för mig att sia om).
Så antingen får du då en diagnos igen och kan få mer rätt sorts hjälp eller så får du ingen diagnos och kan släppa det. En diagnos är ju inte till någon nytta om den bara används som en stämpel, den är ju till för att man ska kunna få den hjälp man behöver.
