Partner som ignorerar en - bara att stå ut med?

Grejen är den att jag en gång i tiden fått en Asberger-diagnos på mig, vilket jag själv tycker känns helt fel. Det har hänt mycket i min barndom som påverkat mig till att bli så inåtvänd som jag var då när min mamma (som var konflikttrött nyseparerad tonårsförälder) övertalade mig att gå med på utredning. Bland annat anorexia som enbart behandlades med ät-träning och piller, inget gjort åt det psykiska måendet.

Den där stämpeln på mig är dock väldigt behändig för alla andra, alla problem och konflikter kan liksom skyllas på att jag är konstig. Och socialen hänger upp sig på den gång på gång, antagligen pga den de tycker jag ska leva med hans tystnad för de är "oroliga ifall vi skulle separera" för att "han är så viktig för barnen och då riskerar han bli mindre närvarande i deras liv".

Jag har stått i stlhms bostadskö i dessa 9 år och kunde skaffa bostad där det finns bättre chanser för mig att få jobb.

Men jag är rädd för att om jag (eller han) lämnar skulle socialen börja jaga mig och enbart mig med påståenden att jag inte kan ta hand om mina barn, trots att det är jag som skött barnen alla år och orsaken till att förskolan tog kontakt med socialen var bl a att jag verkade oerhört stressad vilket berodde mycket på ständig rädsla för att göra honom missnöjd.

Nja, med "alla" menar jag då mina föräldrar och socialen främst. Och under min första graviditet gjorde jag misstaget att nämna det där på mvc, varvid barnmorskan ville ha mitt godkännande att ta kontakt med socialen för att jag kunde behöva lite "stöd" hette det, vilket sedan visade sig bli något helt annat.