Att förlora sin mamma

Jag förlorade min underbara mamma för 1,5 månad sedan efter en 4,5 år lång sjukdom. Visst gör det ont. Vi var som i symbios, en otroligt nära relation. Det är en sorg och längtan som är så jobbig. Jag tycker att det känns som om jag går och väntar på något hela tiden, som en konstant längtan. Ibland känns allt så overkligt också. Dagen efter att mamma hade somnat in fick jag en tydlig känsla av att mamma hade blivit frisk och jag såg henne framför mig frisk, nöjd och stark och något yngre. Jag vill bara säga till alla er andra att trots att våra mammor är på andra sidan så har vi fortfarande våra mammor kvar på något vis. Vi kommer alltid att ha en mamma trots att de inte är här just nu på jorden. Jag brukar prata och fråga mamma saker och hör då direkt mammas röst och svar i mitt inre. För jag vet precis hur hon skulle tycka om saker och vilka kloka råd hon skulle ge mig. Jag tror att våra mammor finns kvar och beskyddar oss och hjälper oss att läka. Så när det gör extra ont så försök höra era mammors röster som säger tryggande ord och ger värme. Eller försök se er mammas leende framför er om det är svårt att höra rösten. De vill inte att vi ska vara alltför ledsna tror jag. Jag har även fått många övertygande tecken på att mammas själ finns kvar men de är så många så det kan jag inte dra nu men jag har sett så mycket övernaturligt sedan mamma somnade in.
Men när det gör för ont så brukar jag höra mamma säga: Lita på mig, det kommer gå bra! Styrkekramar till er alla.