Snälla killar med bitchiga tjejer

I mitt umgänge är nästan alla par som Selma och lilla Fridolf. Dominanta kvinnor med tofflar till män. Detta oavsett ålder. Jag kan förstå att männen ger upp tillslut och fogar sig för husefriden men de yngre har ju hela livet framför sig att gå fot.

Romcom med Juilia Roberts, doftljus, torkade blommor, tupperwarepartyn och helgerna fyllda med fikaturné hos HENNES vänninor.

Kvinnorna bestämmer alla aktiviteter, vem man skall umgås med och vad man skall göra. Resor och semester är planerat och klart innan mannen ens tänkt tanken. Samma sak gäller projekt i hemmet.

Hon säger:

- JAG vill tapetsera om här hemma.
- VI åker och tittar på tapeter (som hon givetvis bestämmer)
- DU tapetserar!

En kvinna som trycker ned och förödmjukar sin man offentligt är stark och självständigt och beundras av andra kvinnor men en man som gör likadant är en mansgris.

Det känns som att många kvinnor skall revanschera sig på oss män som försöker vara jämställda. Ilskan känns missriktad men någonstans skall den ju pysa ut och varför inte på den som finns till hands?

Är tillsammans med en kvinna som också tycker att dörren skall gå åt båda håll och älskar henne bl a för detta  

Jag umgås med människor mellan 8-88 år och iakttar hur de beter sig. Utifrån mina erfarenheter bildar jag mig uppfattningar som jag sedan uttrycker som mina åsikter.

Har man ett tråkigt och torftig liv kan man ju sitta med näsan i böcker istället.

Män kanske är intresserade av andra saker? Jag skulle ju kunna kontra med att en förödande majoritet av alla kvinnor är tröga och inte sällan direkt fientliga till teknik.

Både datorer och människor har buggar. Skillnaden är att det är lättare att ändra på teknik än på människor. De flesta människor är rädda för och aviga till förändringar av alla de slag.

Jag är och har ALLTID varit drivande i mina umgängeskretsar. Jag ligger på plus jämfört med samtliga (ca 400st) utom mamma i adressboken. Jag anser att folk rent allmänt är dåliga på att höra av sig, särskilt de yngre. Jag är den som ringer vänner, bekanta, kunder, kollegor etc bara för att säga hej och visa att jag bryr mig.

Jag antar att folk har fullt upp med sig själva och jag undrar vad de tänker på när de inte tänker på sig själva? Det känns kort och gott som att kasta pärlor för svinen. En gång i tiden var jag glad och utåtriktad men nu är jag nästan folkilsken och bitter.

Ge och ta har jag lärt mig av livet utanför böckerna. Tyvärr är de flesta man stöter på parasiter och energitjuvar.

När jag växte upp var det VI som gällde och nu är det JAG.

"Ja, utifrån de erfarenheter av människor som du beskriver verkar du ju verkligen inte ha det så kul! Undrar om dina bittra erfarenheter av kvinnor kan ha något att göra med hur du själv beter dig och uttrycker dig?"

Jag har jobbat som säljare och då måste man vara trevlig mot alla oavsett hur illa de beter sig och det har jag haft stor nytta av i mitt umgänge med "självständiga" kvinnor som tror att man är stark när man är dominerande och elak?

"Nej, så kan det ju inte vara - det måste vara alla andra det är fel på! Vi som bara läser och inte har någon livserfarenhet alls...suck, jag önskar att jag var så lättsam och spirituell som du KäntBärtil! Sitt inte här vid datorn nu - ut och umgås med "alla" dina vänner!"

Kom just hem från fika med två manliga bekanta. Friterad banan, glass och kaffe och trevligt sällskap. Har insett att jag är lyckligt lottad som man då jag har har gått från ett stort ytligt till ett mindre men bättre umgänge bestående av riktiga vänner. 

Jag är uppfostrad att behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad.

Det som retar mig är kvinnor som använder "feminismen" för att ge igen på oss män utan urskiljning.

Jag är för jämställdhet där dörren går åt BÅDA håll.

Jag håller upp dörren oavsett vem som går bakom.

Jag begränsar mig inte till att vara mot våld mot kvinnor utan är helt emot ALLT våld.