Får man adoptera bort sitt barn till vem man vill?

Hej

jag föreslår att du ringer socialtjänsten i din kommun och pratar med dem i första hand. I Sverige det svårt att adoptera bort ett barn bara för att man inte vill ha det.

Nej, du kan inte adoptera till vem du vill. Socialen måste godkänna de nya förädrarna.

Men du kanske verkligen är den bästa bästa mamman för barnet.. Man klarar det om man verkligen vill.. Jag tycker inte det skulle va egoistiskt av dig att behålla ditt barn, om det är det du vill.

Hur ser din relation till din bror ut annars då, har ni stått varandra nära och varför denna distans nu`? Tänker du att ditt barn skulle kunna återställa något du längtar efter?

Jag är uppväxt i en trasig familj och hade en strulig uppväxt. Eftersom min bror är så pass mer äldre än mig så hade han redan flyttat hemifrån när jag föddes och vi var inte uppväxta tillsammans så han hade inte den barndom jag upplevde. Jag har inte ett fast jobb och rätt ekonomi och tror inte jag har rätt psyke för att bli en bra mamma. Jag skulle vara alldeles för orolig och nervös/rädd för att barnet skulle bli olyckligt och inte må bra. Jag känner inte att jag har rätt att utsätta barnet för det. Jag vill göra det bästa jag kan av den situation som är.. Jag känner själv att jag är ett "vuxet barn" ibland och skriker efter kärlek och omtanke från mina föräldrar som jag aldrig fick och jag tror inte att jag kan ge ett barn ett bra liv. Jag vill inte behålla barnet av egoistiska skäl som ska behöva komma och "rädda mig" och laga mina trasiga hål.. Jag vet inte ens vad kärlek är tror jag.. Jag upplevde aldrig det som barn och kan inte ge det på ett bra sätt till mitt eget i så fall.. 

Vi stod varandra nära till jag var ca 18 sen hamnade jag i en depression och drog mig undan allt och alla och sedan dess har ingen relation i familjen blivit sig lik för mig. Men jag är inte ute efter att återställa något på något sätt och "använda" barnet till det. Enda tanken att jag tänker på min bror och hans sambo är för att jag vet att dem försökt få barn i ca 5 år och inte lyckats och att båda skulle bli helt fantastiska föräldrar och barnet skulle växa upp utan att behöva sakna nånting. Och då vet jag att barnet har det bra och jag har gjort det bästa jag kan av den situation som jag har råkat skapa.. Men jag vet inte om jag tänker helt galet.. Lättare för nån annan som inte är i situationen att se det klarare och på ett annat sätt tänker jag och ge mig en ärlig åsikt.. 

Prata med din bror. Dett finns andra lösningar än adoption.

Nån speciell lösning du tänker på? 

Hur gammal är din bror och sambo? Vet någon om reglerna kring ålder även gäller adoption inom familjen?

Du menar fosterfamilj. Isåfall borde brodern ha förtur. Om socialen följer barnskyddslagen men det vet man aldrig så fråga din bror och hans sambo för att höra vad de tycker.

Dem är 40-45 båda två. Jag vet ingenting om adoption förutom det jag har googlat men vet ju inte om det stämmer som man läser heller.. Jag tänkte kontakta min bror och fråga men jag la först upp frågan här för att få en klarare syn på mina tankar innan jag gör något drastiskt i stundens hetta. Sen är tanken att rådfråga med barnmorska när jag ska på koll om dem kan guida mig närmare hur och med vem man ska gå till för att komma vidare i så fall. 

Du står kvar som mamma och vårdnadshavaren men ditt barn växer upp och bor med din bror t ex