Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?

Jag anser att Sverige borde ha lagar som liknar Kanada och Storbritannien; alltså ska det vara lagligt att använda viss aga på barn upp till 12-årsåldern, men inte mer än att det högst får lämna "temporary reddening of the skin".

Helt enkelt: lite smisk på baken ska vara lagligt; misshandel med tillhyggen, slag mot annan kroppsdel än rumpan etc. etc. ska vara olagligt.

Smisk fungerar utmärkt som en markering och bestraffning.
 Jag tror mer på det än alla andra konstiga straff föräldrar hittar på, som rumsarrester, matförbud och allt möjligt. Smisk är snabbt överstökat, ger en tydlig gränssättning och förknippar dåligt beteende med obehag.

Varför smisk? Jo, för att smisk på rumpan utan tillhyggen är helt ofarligt. Det åsamkar sveda men då skinkorna består av fett så skadas de inte.

Detta har använts i årtusenden och fungerat utmärkt.

Obs. Att vi dock bor i Sverige och vi som bor här måste givetvis följa landets lagar.
Jag har dock erfarenheter från flera olika sammanhang av välfungerande barnaga.

Jag försvarar det eftersom jag upplever att det fungerar. Men det förutsätter givetvis att det sker på rätt sätt och under trygga former.

Jag fick också smisk, och visst var det obehagligt men det gjorde ju att man ville uppföra sig. Det är därför det fungerar så bra: det är ett avskräckande straff. Och jag var aldrig rädd.
Aga fungerar utmärkt i moderna familjer även idag; det har jag sett exempel på när jag vistats utomlands.

Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?

I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.

Varför denna envisa inställning att barnaga nödvändigtvis är ondskefullt och misshandel?Ja, i Sverige klassas det som det i lag, och därför ska vi inte använda det här, men man måste också våga ifrågasätta.

Med det synsätt en del i denna tråd har är t.ex. 87 % av alla fransmän våldsamma monster och deras barn utsatta och traumatiserade brottsoffer.

Jag tror på en trygg, auktoritativ uppfostran fylld av kärlek, dialog, ömsesidig respekt samt tydliga regler och konsekvenser för brott mot dessa.

 

 

Det finns många andra konsekvenser man kan ge. Problemet är att många av dem egentligen inte blir straff nog. Ta exemplet utegångsförbud: du berövar barnet umgänge, nöje osv. osv. en längre tid. Och fungerar inte straffet måste du ge barnet ännu längre frihetsberövande...

Det är ett brott att ge ett barn smisk i Sverige och 26 andra länder. Inte resten. Och här går diskussionen alltså om huruvida vi tycker att förbudet är bra eller inte, jag hoppas inte att någon här på forumet (om de inte bor i något annat land) använder smisk, för då bryter de mot lagen. Vi måste följa landets lagar, men det är inte olagligt att anse att en lag är knäpp eller dum.

Måste bara tillägga apropå välja: En familj jag var i USA lät faktiskt 12-åringen välja mellan smisk och utegångsförbud. Du kanske tror att jag hittar på nu, men i flera fall valde han smisk, troligen för att det är snabbt överstökat och inte inskränker på fritiden en lång tid framöver.