Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?
Min erfarenhet av personer som känner " att ungen skulle behöva en dask/smäll" är så frustrerade och uppjagade att barnen tar efter beteendet. Och så är cirkeln sluten, föräldrar gormar och stressar upp sig, barnen tar efter och det går runt och runt. Sen ser man det lugna barnen som knappt ger ifrån sig ett ljud, föräldrarna är så lugna och mjuka i rösten och barnen tar efter.
Jag är inte perfekt, jag säger ifrån när det behövs, jag kan höja tonläget när min gräns är nådd (vilket är ytterst sällan) och då vet barnen att nu jäklar är mamma arg. Men för det mesta så räcker det att man säger till i vanlig samtalston, vi kan diskutera missnöjet eller få gå och mogna i rummet. Men att lyfta en hand på det käraste jag har skulle aldrig komma på frågan, inte för att det är olagligt utan omoraliskt. Att känna behovet av att sjunka så långt på botten att slå på någon som inte kan försvara sig, är för lågt i mina ögon.