Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?

Jag har ett barn som ibland ballar ur fullständigt och inte lyssnar på tillsägelser, och som då själv kan bruka våld. Så ja, ibland önskar jag i stundens hetta att aga var tillåtet, bland annat för att man faktiskt vill slå tillbaka när man själv blir slagen. Men jag har aldrig slagit mitt barn.

Eftersom barn får slå vuxna, men vuxna får inte slå barn, så det är väl precis som det ska vara? Att barn och vuxna inte har samma rättigheter alltså.

Kan du inte berätta vilka situationer dina barn fick smisk i, och varför det krävdes? Det vore intressant att veta.

Självklart, men du skriver ju anonymt och det är relevant för sammanhanget. Du kan inte hävda att det var befogat med aga vid vissa situationer och få gehör för det, om du inte kan motivera det genom att förklara hur situationen krävde det.

Jag har skrivit tidigare att det finns tillfällen då jag önskade att barnaga var tillåtet, eftersom jag verkligen verkligen i vreden känner att jag VILL slå mina barn. Medvetenheten om förbudet antagligen är det som gör att jag lägger band på mig och lämnar situationen istället.

Resten av tiden, dvs för det mesta, fungerar jag rationellt och inser hur mycket våld barn skulle utsättas för om förbudet inte fanns och flera föräldrar fungerar som jag själv och kanske ännu värre.

Trådstarten är en inbjudan till en tankelek. Det handlar inte om legalisering av barnmisshandel. Man kan vilja lappa till sina barn ibland av frustration, samtidigt som man både intellektuellt och känslomässigt förstår att aga är fel.

Det här inlägget gör mig lite ledsen. Du antyder att barn som brukar våld har blivit utsatta för våld i hemmet. Jag har själv ett våldsamt barn, men jag brukar inte våld, varken mot mina barn eller mot barnens far, och han brukar inte heller våld mot någon av oss. Däremot känner jag ofta en impuls att slå, särskilt när mitt barn slår MIG, men jag behärskar mig.

Jag tror att våldet finns latent som en möjlighet hos oss alla, och att när mindre barn slår är det ofta för att de av olika anledningar inte kan behärska sig, helt enkelt för att de inte har utvecklat den förmågan ännu.

Större barn som fortsätter slå även efter att förmågan att behärska impulserna har utvecklats, där kan börja diskutera andra orsaker till våldet.

Det är fullt möjligt att förstå en sak med sitt intellekt och tillfälligtvis önska någonting annat. Så pass skiftande och motsägelsefulla är människor. Känner du inte igen dig i det har du antagligen inte något eget barn som slår dig, för jag lovar, när man har blivit slagen tillräckligt många gånger vill man inget hellre än att slå tillbaka. Och även om du inte själv känner igen dig i det, kanske du med din fantasi kan föreställa dig hur det kan kännas?

Vaddå "läs om läs rätt"? Jag håller med dig i sak, men tycker att du verkar ha en lite oflexibel fantasi. Om du kan förstå känslan förstår jag inte varför du ställer frågan jag precis besvarade.