• Anonym (--)

    Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?

    Anonym (L) skrev 2015-03-26 01:02:43 följande:
    Du kan sitta och skriva hur mycket du vill men du kommer inte komma någon vart med detta.

    Nej, det smartaste nog här är att bara låta det vara, handlar uppenbarligen om en person med noll insikt om eget beteende och detta kommer fortsätta så länge vi häller vatten på den kvarnen.


    Eftersom personen inte lever som den lär så kanske vi borde göra det, ingen mängd av förolämpningar eller sketen moralism från dennas sida kommer ändra fakta, så varför utsätta sig själv för detta även om det är lite roande på hur vissa brusar upp sig över inget.


     

  • Anonym (--)
    Anonym (Nej till våld) skrev 2015-03-26 07:56:42 följande:

    Nog för att jag i ren frustration nångång velat ta den ena och dunka till den andra med, en aldrig aldrig nånsin har jag velat det på allvar. 
    Och hade det hänt så hoppas jag innerligt att jag hade haft vett kvar nog för att anmäla mig själv, så att mina barn hade kunnat få hjälp. 
    Att aga barn leder bara till två saker, barn som är ögontjänare och barn som är rädda.
    Barnen förstår inte varför vissa saker är fel, dom lär sig bara att vissa saker ska man undvika annars får man stryk.
    Däremot kan man göra samma saker när ingen ser att man gör dom.
    Ergo, du har ett barn utan egen moral som känner sig rädd hela tiden och som har lärt sig av mamma och pappa att våld är ett sätt att hantera konflikter.
    En blivande katastrof. 

    Det går att fostra barn till hänsynstagande, väluppfostrade, harmoniska och lyckliga vuxna, utan att använda våld.
    Klarar man inte det så är det inte hos barnet det brister, det är föräldern som saknar kompetens. 


    Om du i ren frustration ville "dunka till dina barn" så gör du all rätt att låta bli.


    Frustration dunka till och hålla sig där är omkring alla fel man kan göra i ämnet.


    "aga" som du kallar det leder däremot inte till underkuvade terrorbarn som i slutändan svarar med samma kraft, oftast mot sina kompisar eller slår bakut mot föräldrar, det är ren misshandel som gör det.
    Pucklar man som du säger på barnen, då i tid och otid för det minsta lilla, då mycket riktigt får man ögontjänare som av ren räddsla inte vågar göra annat, när man tittar på.


    Däremot, ska inte misshandel vara en uppfostringsmetod, man är lite efter om man säger att man ger barn bra fostran om man styr dom med näven och inte med hjärnan.
    Finns däremot situationer där barnen svävar ut för mycket eller gör rent av farliga grejer där man får ta till den mindre "ondskan" för att få dom på rätt spår, din uppgift då att se till dom förstår varför en sån påföljd valdes och varför det är viktigt och i allas intresse att det inte händer igen.

    Håller inte med om det sista heller, har man lugna barn från början så är det lugnt att säga hur andra ska göra, tyvärr så är däremot alla barn olika och vissa är bara värre än andra, håller man inte efter såna med dom medel som behövs så ja, då har man en katastrof som bara väntar på att prova på sina horn.
    jag antar att både du och jag skonades från det värsta och vi har normala barn med normala perioder, kan dom gå en på nerverna? Absolut, ska man låta ungar trycka på fel knappar tills man fullkomligt exploderar och i ren vrede ger sig på dom fysiskt? Absolut inte, kan man styra dom rätt med strängare ton och mildare påföljd? Absolut men om det inte räcker så kan man inte dra sig från att sätta dom på rätt köl för ju längre dom är ute och svävar ju jobbigare blir det att få dom rätt.


    Däremot kan jag säga att om du först skulle mot förmodan dunka till, så är det till och med mer korkat att ange sig själv till polis än att tappa fattningen vid enstaka tillfälle, du gör bara ungen en stooooor otjänst när du meddelar denna att föräldrar har inget att komma med och helgar vad ungen än gör.
    det om nått kan straffa sig rejält vid skolåldern.


     

  • Anonym (--)
    Anonym (Nej till våld) skrev 2015-03-26 08:47:13 följande:
    Jag håller inte alls med dig.
    Att man kan känna en frustration tror jag alla föräldrar gör nångång, det betyder inte att man agerar på den.

    Aga leder till en av två saker, det som du kallar för terrorbarn, eller barn med ångest och rädsla ofta i kombination med varandra.
    Det är en highway to hell och visar bara den förälderns oförmåga att fostra ett barn utan att använda våld. 
    Om ett barn är på väg att göra något farligt, så stoppar man naturligtvis barnet, självklart, men man använder inte våld, man pratar med barnet och ser till att barnet förstår varför man inte ska göra på det viset. 
    Och om barnet är helt omöjligt så finns det andra sätt än våld att visa barnet att det inte är barnet som bestämmer, använd dom metoderna. 
    För övrigt är det sällan ett barn som blir bemött med konsekvens, kommunikation och kärlek blir så omöjligt. 
    Det gäller att lägga grunden rätt från början.

    Inte vet jag hur våra barn står sig i förhållande till andra och jag tycker det är ointressant att jämföra barn, men en sak vet jag och det är att ett barn som blir bra bemött av  vuxna sällan blir svår att ha att göra med, och även om det ligger exempelvis en diagnos som försvårar i botten så kompenserar och gör en god kärleksfull ickevåldsuppfostran saker mycket lättare för alla berörda.

    Som jag skrev, att använda våld är något föräldrar gör när dom inte vet vad dom annars ska ta sig till.
    En nödlösning och en brist på kompetens hos föräldern som går ut över barnet.

    Det var omkring det jag skrev, agera på ren frustration är det sämsta man kan göra, dels för att det ger ungarna övertag, dom har räknat ut föräldrar så pass att dom vet vad ochur dom ska säga saker för att få den lugna att gå i taket och dels så är det bara fel på alla sätt möjliga att agera utan att tänka sig för.


    Ja, som jag även skrev, om man överanvänder våld så blir det inget annat än misshandel, det resulterar i ögontjänare som inte förstår varför utan bara att man ska.


    Att använda "våld" för att stoppa sitt barn från att göra nått farligt är däremot mer accepterat här i landet, det hör till sunt förnuft, vilket i mina ögon är hyckleri på hög nivå.
    Däremot gör man rätt om man styrker det hela på plats så man undviker att barn får för sig göra om företeelsen för deras eget bästa.
    Kan ta ett ex min son slet sig loss från oss vid en gata, var nått trams att han inte ville gå till ett ställe utan ville över gatan och äta hamburgare, minns inte riktigt.
    vi fiskade upp han från under en bil i princip, var inte många cm marginal där.
    Han fick sig några daskar på rumpan och en lång samtal om varför detta hände.
    Det var första och sista gången ungen försökte sig på nått dumt vid en gata, alltid uppmärksam på oss nu och om han slarvar så räcker det med en enkel tillsägelse.
    vid isolerade enskilda situationer där man rycker in vid behov så skapar man inte påföljder du nämner och jag är fullt medveten om, det handlar bara om att hålla det på sund nivå och som du själv säger överösa barnen med kärlek och tillgodo se barnens behov.
    Kanske vi räddade livet på grabben med detta, kanske inte, jag tänker däremot inte ödet eller hoppet avgöra såna händelser.


    Du kan tycka att det är ointressant men det tycker jag, själv har jag varit ett helvetes barn och gjort saker inte ens vuxna skulle komma på i sina vildaste fantasier.
    Så fullt medveten om att alla barn är inte små änglar som kan styras och guidas som det ska gå till efter skrivna regler här.
    Och nej, jag har inga diagnoser eller nått annat i vägen, jag var bara en liten jävul med fantasi icke från denna jord.
    Finns fler med mig däremot kan jag tänka mig att vi hör till ett minoritet, kommer ihåg att jag försökte få andra med mig på mina äventyr och i dom flesta fall så fungerade det inte, inte på dom mer fantasifulla sådana .

    Summan summarum här, att inte använda medel som behövs vid omständigheter kan leda till nått långt värre än det ni har fått för er striktare fostran innebär.
    där brister man, att sedan även skuldbeläga sig själv för att man har gjort det som barnen behövde förstår jag inte riktigt.
    Det har varit skyddat verkstad här på tok för länge och vi har blivit för mjöliga här.

  • Anonym (--)
    Anonym (well) skrev 2015-03-26 08:56:28 följande:

    I vissa vall kan det vara nödvändigt att behandla sina barn bryskt och då tom göra dem illa för att avstyra farliga situationer. Detta är dock inget som är förbjudet ens idag utan snarare en skyldighet som förälder. Det står tidigare i tråden att man inte ska kränka sina barn. För mig är ordet kränkning dels oerhört luddigt och dels väldigt subjektivt. För mig känns det med den innebörd jag lägger i ordet fullkomligt omöjligt att uppfostra ett barn utan att någon gång kränka det. Please tala om för mig vad det är i er definition av kränka som gör det så fel.


    Tror inte du får ett bra svar på detta, skulle bara visa på hyckleri vissa står för här.


    "Våld" är okey, bara annan "våld" och vid "andra" situationer.


    Men det handlar givetvis inte om "våld" då enligt vissa begåvningar här för våld är aldrig okey.


    *harkel* eller nått.


     

  • Anonym (--)
    Fiona M skrev 2015-03-26 09:28:36 följande:

    Anonym (--), i vilka lägen är det du förespråkar att man ska ta till fysiska bestraffningar?


    Om du vill ha en mall på hur man ska fostra sina ungar och vilka åtgärder är rätt vid enskilda situationer så kan jag inte hjälpa det.


    Det är för individuellt för att ens försöka.


    Gud vad skönt det hade annars varit om varje barn kom med instruktionsbok


     

  • Anonym (--)
    Fiona M skrev 2015-03-26 09:53:18 följande:
    Jag ser inte hur det någonsin kan vara berättigat, så kan du ge exempel på när du/ni använt det för att inget annat funkat?

    Du har redan fått ett ex i mina tidigare inlägg. 


    Själv blev jag satt på plats bland annat när jag systematiskt tömde firmakassan på nått som motsvarade en mycket stor månadslön för en vanlig dödlig knegare.


    Måste ha varit med pippi och har råd med 50 kilo karameller eller vad det nu var :D


     


    Anonym (well) skrev 2015-03-26 10:26:06 följande:
    Jag kan ge ett exempel. Om min unge skulle springa mot en trafikerad gata och försöka springa rakt ut så skulle jag hugga tag i ungen och förklara AT det är farligt osv. Skulle ungen trots upprepade nej fortsätta försöka springa ur i gatan så skulle jag lappa till ungen så den inte gör om det. Berättigat?? Hell yeah.

    Precis, en given exempel, hellre att ungen får sig en läxa än att man ska säga över graven, men jag sa ju till dig tusen gånger, varför lysnade du inte.


    Mina fick sig några daskar på händerna när dom fingrade på spisen, var när dom var så pass små att man inte kunde resonera med dom, hellre att jag skrämmer av dom från spisen än att spendera timmar på akuten med ett ärat för livet barn om det skulle vilja sig riktigt illa.


     

  • Anonym (--)
    Fiona M skrev 2015-03-26 11:08:09 följande:

    Om ni hade en hund, skulle ni då slå den och skrika åt den och sen tro att den skulle bli lugn och harmonisk? Inte? Varför tror ni det ska funka på barn då?


    Om du likställer barn med hund så ja, då kan det brista lite i logiken.


    Lite svårt att resonera och förklara för en hund och misshandel som agt skapar bara otrygghet och aggressioner.

  • Anonym (--)
    Anonym (Sk) skrev 2015-03-26 11:41:13 följande:

    NEJ! Behöver inte tillägga något mer.


    Verkligen saklig och meningsfullt inlägg.


    Nåja, vissa kan vist inte bättre ;)


     

  • Anonym (--)
    Voodoodoll skrev 2015-03-26 11:45:18 följande:
    Är du för lat för att förklara för barnet att det inte ska ta på spisen och varför? Förstår att det är det lättare alternativet för den dåliga och lata föräldern, men det är fortfarande fel. Mitt ena barn är 18 månader och hon förstår att man inte ska röra spisen. Varför? För jag har förklarat det för henne på hennes nivå otaliga gånger. Du kanske skulle testa det samma istället för att slå dina barn. Inte konstigt att de inte litar på dig och gör som u ber dem då.

    Om barnet är för litet att förstå faran eller konsekvens av det så är det inte lättja det handlar om.


    Mer säkerhetstänkande för att skydda barnet i förväg från olyckor som lätt kan hända.


    Sen ordet klåfingriga barn har inte kommit från ingenstans, alla förklaringar man kan ge hindrar inte nyfikenhet som ibland kan ta över, kolla kanske vad som bubblar där, oj det var vist olja som höll 300 grader.
    Med lite extrahjälp i ryggen får man extra försäkring, inga garantier nej men hellre att jag gör för mycket än sen gråter över skadat barn att jag har gjort för lite.


    Mina förstod ganska bra att spis var farligt, det hindrade inte nyfikna fingrar att söka sig till fara, barnens natur.


    I motsatsen till floskler som postas här kontinuerligt, vad får dig att tro att mina barn inte litar på mig?
    Vi har en mycket bra relation familjen mellan här, jag har även mycket bra relation till mina föräldrar det till trots att dom har vid isolerade tillfällen gett mig läxor som var ämnade att inte glömma.


    Driver deras företag i dagens läge så jag tror att allt är "förlåtet" inte för det fanns nått att förlåta.


     

  • Anonym (--)
    Anonym (Sk) skrev 2015-03-26 11:47:13 följande:
    Frågan var ju om man önskar att barnaga var tillåtet ibland. Mitt svar var nej. Det är en ja- eller nejfråga. Skriv du en novell om du vill, jag behöver bara ordet nej för att förmedla vad jag tycker i frågan.

    Det hade inte skadat att skriva vad man grundar sina åsikter på om man väljer att delta i en diskussionstråd tycker du inte?


    Jag skriver lite mer än att jag tycker både skolväsendet borde ge lärarna bättre verktyg att hantera ouppfostrade bråkstakar och inte sätta käppar i hjulen på föräldrar så dessa skapas.


     


    Anonym (well) skrev 2015-03-26 11:52:11 följande:
    Jo det tror jag nog om ditt barn skulle bli påhoppad av någon .. skulle du inte slåss då?

    Jag tror vi kan ta det längre än så, jag är nästan säkert att nobodyhome skulle gå loss med ren och skär misshandel om denna blev uppringt från skolan och upplyst att barnet beter sig på lektionstid så som hon beter sig på nätet.


    Men skitsamma, så länge beteendet fortsätter så tycker jag att man inte bör hedra skitet med en respons, vissa är så låsta i sina aggressioner problem och sin drömbubbla att inte mycket kommer genom.


     

Svar på tråden Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?