Finns det någon situation då du önskat att barnaga var tillåtet? Exempelvis i stundens hetta eller vad som helst? Berätta.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 14:16
Du kanske har värderingen i allmänhet att barnaga är fel, men att du i vissa situationer då du är riktigt arg önskar att du fick lappa till en unge.
Jag anser att Sverige borde ha lagar som liknar Kanada och Storbritannien; alltså ska det vara lagligt att använda viss aga på barn upp till 12-årsåldern, men inte mer än att det högst får lämna "temporary reddening of the skin".
Helt enkelt: lite smisk på baken ska vara lagligt; misshandel med tillhyggen, slag mot annan kroppsdel än rumpan etc. etc. ska vara olagligt.
Smisk fungerar utmärkt som en markering och bestraffning.
Jag tror mer på det än alla andra konstiga straff föräldrar hittar på, som rumsarrester, matförbud och allt möjligt. Smisk är snabbt överstökat, ger en tydlig gränssättning och förknippar dåligt beteende med obehag.
Varför smisk? Jo, för att smisk på rumpan utan tillhyggen är helt ofarligt. Det åsamkar sveda men då skinkorna består av fett så skadas de inte.
Detta har använts i årtusenden och fungerat utmärkt.
Obs. Att vi dock bor i Sverige och vi som bor här måste givetvis följa landets lagar.
Jag har dock erfarenheter från flera olika sammanhang av välfungerande barnaga.
Nej, jag är uppfostrad med aga, finns inget gott med det!!
Jag valde att inte ha aga som uppfostringsteknik på mina barn, dom är ändå väldigt välartade individer och vi har bra kommunikation.
Man kan inte slå in vett i någon!
Resultatet blir bara rädsla och sen revolt mot förtrycket.
Smisk fungerar utmärkt som en markering och bestraffning. Jag tror mer på det än alla andra konstiga straff föräldrar hittar på, som rumsarrester, matförbud och allt möjligt. Smisk är snabbt överstökat, ger en tydlig gränssättning och förknippar dåligt beteende med obehag.
Varför smisk? Jo, för att smisk på rumpan utan tillhyggen är helt ofarligt. Det åsamkar sveda men då skinkorna består av fett så skadas de inte.
Detta har använts i årtusenden och fungerat utmärkt.
Obs. Att vi dock bor i Sverige och vi som bor här måste givetvis följa landets lagar.
Jag har dock erfarenheter från flera olika sammanhang av välfungerande barnaga.
Jag anser att Sverige borde ha lagar som liknar Kanada och Storbritannien; alltså ska det vara lagligt att använda viss aga på barn upp till 12-årsåldern, men inte mer än att det högst får lämna "temporary reddening of the skin".
Helt enkelt: lite smisk på baken ska vara lagligt; misshandel med tillhyggen, slag mot annan kroppsdel än rumpan etc. etc. ska vara olagligt.
Är emot allt vad aga och våld står för mot barn och vuxna. Barn är försvarslösa och kan inte försvara på det sättet en vuxen kan och dessutom behöver barn trygghet och kärlek, det är det viktigaste vid en uppväxt och det kommer aldrig något bra ut av att slå sitt barn. Jag skulle aldrig i hela mitt liv slå mitt barn. Det vore fruktansvärt och det blir en misstroendeförklaring mot oss vuxna och får bara barnet att inte lita på vuxenvärlden.
Är emot allt vad aga och våld står för mot barn och vuxna. Barn är försvarslösa och kan inte försvara på det sättet en vuxen kan och dessutom behöver barn trygghet och kärlek, det är det viktigaste vid en uppväxt och det kommer aldrig något bra ut av att slå sitt barn. Jag skulle aldrig i hela mitt liv slå mitt barn. Det vore fruktansvärt och det blir en misstroendeförklaring mot oss vuxna och får bara barnet att inte lita på vuxenvärlden.
Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?
I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.
Är emot allt vad aga och våld står för mot barn och vuxna. Barn är försvarslösa och kan inte försvara på det sättet en vuxen kan och dessutom behöver barn trygghet och kärlek, det är det viktigaste vid en uppväxt och det kommer aldrig något bra ut av att slå sitt barn. Jag skulle aldrig i hela mitt liv slå mitt barn. Det vore fruktansvärt och det blir en misstroendeförklaring mot oss vuxna och får bara barnet att inte lita på vuxenvärlden.
Barn ska inte försvara sig från att bli fostrade.
Enormt dumt och klyschig utlåtande, däremot är det självklart att barn ska överösas av trygghet och kärlek.
Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?
I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.