Finns det någon situation då du önskat att barnaga var tillåtet? Exempelvis i stundens hetta eller vad som helst? Berätta.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 14:16
Du kanske har värderingen i allmänhet att barnaga är fel, men att du i vissa situationer då du är riktigt arg önskar att du fick lappa till en unge.
Igen klyschor och floskler,dom vuxna anses vara färdigfostrade och ska kunna bete sig, när dom inte beter sig så straffas dom på andra sätt.
Hade du fått en bra fostran av dina föräldrar hade du definitivt inte anmält dom ;)
Igen klyschor och floskler,dom vuxna anses vara färdigfostrade och ska kunna bete sig, när dom inte beter sig så straffas dom på andra sätt.
Hade du fått en bra fostran av dina föräldrar hade du definitivt inte anmält dom ;)
Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?
I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.
Ett barn skall inte straffas för att de gör fel eller inte lyder, oftast är det vi föräldrar som inte kanske uppfostrat barnet till att bete sig så som vi vill. Skulle aldrig i hela mitt liv slå mitt barn och visst har vi haft våra konflikter, men då har det faktiskt hjälpt att hon och jag satt oss ner och pratat igenom situationen, men att ge sitt barn smisk för att det skulle vara bra i uppfostringssynpunkt som du Filip 1990 anspråkar,är så korkat sagt, att jag inte ens orkar kommentera det faktiskt.
Jag avskyr allt vad våld, aga och misshandel samt mobbning heter.
Jag försvarar det eftersom jag upplever att det fungerar. Men det förutsätter givetvis att det sker på rätt sätt och under trygga former.
Jag fick också smisk, och visst var det obehagligt men det gjorde ju att man ville uppföra sig. Det är därför det fungerar så bra: det är ett avskräckande straff. Och jag var aldrig rädd.
Aga fungerar utmärkt i moderna familjer även idag; det har jag sett exempel på när jag vistats utomlands.
Klumpar man ihop ren och skär misshandel med konsekvens så blir det lätt så.
De som förespråkar aga på barn skall inte ha barn och man skall inte slåss som vuxna heller. Våld föder våld, det är därför vi har ett samhälle fullt av våld, för att slåss verkar vara något som är ok, vuxna emellan, det är aldrig ok att slå någon, inte barn och inte vuxna.
Jag tycker det är förnedrande att man ens har en tanke på att det skall vara ok att slå barn. Jag skulle aldrig slå mitt barn och inte någon vuxen heller, det är inte på det sättet man löser problem eller får sina barn att sköta sig bättre.
Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?
I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.
Då fick du inte smisk så som vi gick det. Vi var livrädda för att få smisk och när vi fick det gjorde det helt galet ont. Och förnedringen var nästan lika hemsk som smärtan. Det är helt sjukt att försvara sånt.
Låter som en hemsk uppfostran. Vad har du för relation till dina föräldrar idag?