Finns det någon situation då du önskat att barnaga var tillåtet? Exempelvis i stundens hetta eller vad som helst? Berätta.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 14:16
Du kanske har värderingen i allmänhet att barnaga är fel, men att du i vissa situationer då du är riktigt arg önskar att du fick lappa till en unge.
Varför denna envisa inställning att barnaga nödvändigtvis är ondskefullt och misshandel?Ja, i Sverige klassas det som det i lag, och därför ska vi inte använda det här, men man måste också våga ifrågasätta.
Med det synsätt en del i denna tråd har är t.ex. 87 % av alla fransmän våldsamma monster och deras barn utsatta och traumatiserade brottsoffer.
Jag tror på en trygg, auktoritativ uppfostran fylld av kärlek, dialog, ömsesidig respekt samt tydliga regler och konsekvenser för brott mot dessa.
Inte önskar.
Lagar är riktlinjer, inget hugget i sten så uppfostra barnen så som ni anser vara bäst.
Barnaga ÄR tillåtet.
Barnaga ÄR tillåtet.
Inte önskar.
Lagar är riktlinjer, inget hugget i sten så uppfostra barnen så som ni anser vara bäst.
Jag har skrivit tidigare att det finns tillfällen då jag önskade att barnaga var tillåtet, eftersom jag verkligen verkligen i vreden känner att jag VILL slå mina barn. Medvetenheten om förbudet antagligen är det som gör att jag lägger band på mig och lämnar situationen istället.
Resten av tiden, dvs för det mesta, fungerar jag rationellt och inser hur mycket våld barn skulle utsättas för om förbudet inte fanns och flera föräldrar fungerar som jag själv och kanske ännu värre.
En klatsch på baken för att markera är ok. Att dra ner byxorna på barnet för att daska det är inte ok.
Nej, jag tycker det är en bra lag. Min son är väl medveten om att man inte får slå barn och vem man ska prata med om det skulle hända.
Däremot har vi lite rå humor här hemma och ibland har jag skämtsamt frågat om han "ska ha smisk, eller?", och han kan fråga mig detsamma ibland. Jag klappar även till honom på rumpan då och då i samband med lek (vi är väldigt fysiska, kittlas, brottas o.s'v.) och han gör samma sak. För honom innebär ordet smisk, eller handlingen som han kopplar till ordet (en lätt klapp på rumpan) inget obehag. Därför har jag ibland varit orolig för att han ska säga saker i stil med "mamma gav mig smisk igår" till pedagoger/lärare eller så. Han har sagt saker som "mamma slår mig minst en gång om dagen", med glimten i ögat och jag brukar replikera med att han ju är i vägen. Jag är synskadad och har aningens svårt med avståndsbedömning så ja, han får en knuff då och då. Nu är han så stor att han mycket väl vet när han är i vägen (när han var mindre fanns ett större mått av försiktighet i mina rörelser) och han utnyttjar detta ibland för att få sig ett gott skratt av min ångerfullhet. Så ja, rå humor har vi, men ingen aga förekommer. Dock skulle det kunna låta så när han pratar, just eftersom han aldrig upplevt riktig aga.
En klatsch på baken för att markera är ok. Att dra ner byxorna på barnet för att daska det är inte ok.