Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?

Så var går gränsen? Slå pigan i baken är ok, så länge hon inte får blåmärken, men nypa henne blå är det inte? Ge drängen en örfil så trumhinnan går sönder, det är aga, men att aga söder ryggen med en hästpiska är inte ok?

En av orsakerna till att aga är förbjudet är att det så lätt går långt över styr. EN av orsakerna. Att tro det inte hade haft någonting med med beroendeställning osv att göra är bara att lura sig själv. Vilka fick aga vilka nu igen? Och vem straffades OM det gick över styr.....?

Absolut inte. Så nedvärderande att sätta handen på ett barn.

Trådstarten är en inbjudan till en tankelek. Det handlar inte om legalisering av barnmisshandel. Man kan vilja lappa till sina barn ibland av frustration, samtidigt som man både intellektuellt och känslomässigt förstår att aga är fel.

Framför allt skulle det vara tillåtet att aga andras barn . Fi fan uppfostrar ingen sina jävla yngel längre

Jag tycker att varje situation man kan avstyra utan en tillstymmelse av hot våld respektlöshet eller elakheter är rätt väg att gå.

Våldsamma barn gör mig inte arg, de gör mig ledsen. För många gånger har de tagit med sina beteenden hemifrån.

Vill man ha barn som lyssnar och ger respekt får man göra likadant själv.

Aga är kränkande. Vem vill kränka sitt barn om man inte är sadist? Jag tycker gränsen mellan arg/bestämd och aga är enormt stor.

Kanske du missa tilläggskommentaren från TS...

"TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 14:16
Du kanske har värderingen i allmänhet att barnaga är fel, men att du i vissa situationer då du är riktigt arg önskar att du fick lappa till en unge."

Ett tydligt klargörande att tråden inte handlar om legaliteten i aga eller ej. Utan känslan av att ibland vilja använda sig av metoden. Menar du verkligen att du missa det också? Tror vi är klara med varandra nu, jag är klar med dig i alla fall. Du skjuter bredvid mål konstant och vill inte prata om sakfrågan utan bara skuldbelägga och pumpa ut din PK-propaganda. 

Vidare verkar du missa ytterligare en viktig distinktion i tråden. Den handlar inte om man agar, eller inte, utan om man ibland när man är "riktigt arg" önska att man fick. 

Det här inlägget gör mig lite ledsen. Du antyder att barn som brukar våld har blivit utsatta för våld i hemmet. Jag har själv ett våldsamt barn, men jag brukar inte våld, varken mot mina barn eller mot barnens far, och han brukar inte heller våld mot någon av oss. Däremot känner jag ofta en impuls att slå, särskilt när mitt barn slår MIG, men jag behärskar mig.

Jag tror att våldet finns latent som en möjlighet hos oss alla, och att när mindre barn slår är det ofta för att de av olika anledningar inte kan behärska sig, helt enkelt för att de inte har utvecklat den förmågan ännu.

Större barn som fortsätter slå även efter att förmågan att behärska impulserna har utvecklats, där kan börja diskutera andra orsaker till våldet.

Är du helt jävla dum i huvudet? Gå hem och puckla på dig själv istället.

Men för all: jag har väldigt svårt att föreställa mig en situation där jag önskar att jag fick lappa till en unge. Och skulle en sådan mot förmodan inträffa, är jag väldigt glad över att det finns ett ramverk av socialt och juridiskt fördömande som hindrar mig från att förverkliga den här impulsen.

Och den som misshandlar barn (även om den ljuger och kallar det något annat), ska både skuldbeläggas och åtalas. Och det där tramset om PK-propaganda säger inte så mycket mer än om din egen oförmåga att diskutera sakligt. Det är inte mer PK-propaganda än att vara partnermisshandel.

Att klappa eller smiska sin partner i baken har förhoppningsvis ingenting med denna tråd att göra. Här diskuteras barn som per definition står i beroendeställning till sin föräldrar.

Och "lille vän" säger ju det mesta om din oförmåga att diskutera i sak.

Aga är misshandel och det finns inget försvar för att misshandla barn och sedan springa runt och ljuga och kalla det något gulligare. Faktum kvarstår att endast små fega våldskriminella as slår sina barn.