Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet
Jag är gravid i vecka 20. Min sambo och jag har haft ett par fina år tillsammans. Jag är 28 och han 36 och vi har njutit av livets goda till fullo (ja, möjligen i lite för stor utsträckning). Minst en gång per vecka, ofta två, så har vi gått ut och ätit och tagit några öl eller sett en spelning och vin-/ölkvällarna hemma har inte heller varit få. Jag skulle nog påstå att vi druckit 2-5 ggr per vecka, i mängder som varierat mellan en mysöl och fest. Vi har tidigare varit överens om att vi ska sluta helt med den livsstilen då vi ska skaffa barn i framtiden, både uteätandet generellt men främst alkoholen.
Så blev jag gravid. Inte med vilje, men båda blev glada och tyckte något chockade att "Okej, vi kör!". Jag slutade självklart dricka direkt (tack och lov upptäckte jag graviditeten redan vid första beräknade mens). Det gjorde inte min sambo.
Han har fortsatt, om än i mindre utsträckning. Sedan jag blev gravid har han druckit 1-4 gånger per vecka. Generellt två. Jag har försökt förklara hur jag känner lugnt, tjatat, gnällt, skällt. Skiter ju han lite i. Jag har svårt att sätta ord på varför det känns viktigt.
För det första känner jag mig otrygg. Jag var på det klara med att det här var en livsstil som bara gällde medan vi var obundna. Det kan inte fortsätta på samma sätt med ett barn och jag skulle känna mig tryggare om jag såg att han kan sluta NU. Sedan skulle det kännas som ett stöd för mig. Jag saknar att sitta med ett glas vin och prata, att gå ut och ta några öl med vänner. Det känns jobbigt att även få se på här hemma. Jag har en rejäl craving på rödvin just nu, jag kan känna lukten på fem meter och hela kroppen skriker efter det (ja, craving och inte alkoholism. Det är inte alkoholen jag är ute efter, det är vinsmaken). Och för det tredje att det är han som har körkort och bil. Händer något akut så vill jag att han kan köra.
Jag har inte sett det som en stor grej att lägga ner alkoholen men det känns som att mitt liv begränsas avsevärt just nu medan han inte kan bjuda till med ens den här delen (jag har slutat dricka, slutat gå ut, kan inte röra mig ordentligt pga foglossning).
Är jag fånig och överreagerar? Jag anser att självklart får han dricka men det vore tryggare om han i så fall valde ut några få tillfällen då det händer något särskilt och inte bara tomdricker hemma.
Är det någon som har några argument? Mina är slut. Då jag förklarar det jag skrivit här så får jg bara veta att han inte behöver sluta och att han gör det då det börjar spela någon roll (=nära förlossningen enligt honom, men det lär väl ändras...).
