Tävling: Ditt barns första steg! Vinn presentkort från Barnskospecialisten!

Mitt barn var 2,5 år gammal när han lärde sig att gå! Fantastiske unge!

När han var 1,5 år gammal var vi oroliga för att han aldrig lärde sig att gå (eller prata). Läkarna gjorde en magnetröntgen av hjärnan och misstänkte att han hade en dödlig, obotlig sjukdom och att det då bara skulle gå utför?. Sen kom man på att det var en okänd sjukdom och visste inte prognosen. 

Han har trotsat allt var läkarna har sagt och bara blivit friskare det senaste året, och den senaste månaden har han börjat gå! Hemma först, här känner han sig tryggast, och nu går han även ibland på förskolan! 

Utklädd med hatt och strumpor!

Båda våra döttrar var ganska precis nyfyllda 1 år när dom började gå.

Storasyster kämpade länge med att försöka lyfta upp sin lära gå vagn i soffan och tillslut lyckades hon. Något som hon firade med att ta sina första steg! Vi var alltså hemma i vardagsrummet och både mamma och pappa tjöt av lycka och stoltheten fyllde oss :)

Lillasyster kämpade på med klossar och annat när vi var och firade hennes ett års dag (någon vecka efter hon fyllt) hos barnens gammelmormor. I vardagsrummet där, med en kloss i varje hand, tog hon sina första stapplande steg framför ögonen på hela släkten. Det var många glada hejarop då! :)

Numera är storasyster 8år och lillasyster har hunnit bli 14 månader och båda två älskar att springa runt tillsammans och bäst är när dom får göra det hand i hand :D

På självaste julaftonen tog sonen sina 3 stapplande steg utan stöd.
Han var 11 månader o 1 vecka gammal.
Han far o jag satt på huk i hallen o vinkade hej då till mina föräldrar som var på väg att åka hem till sig, ca 25 mil bort.
Jag hade sonen framför mig o plötsligt släpper han mina händer o sträcker fram dem till sin pappa o plötsligt tog han sina första steg själv.
Hade mina föräldrar inte dröjt sig kvar, hade de missat det. Tyvärr valde sonens farmor att åka tidigare än tänkt från början.

Så mormor o morfar fick se sonens första steg medan farmor fick se sonens första leende.Sonens första ord var pappa, så nu väntar jag på att något *första* ska vara bara för mig. 

Nya skor hade behövt här hemma, då toalettstolen fått besök av de flesta.

-Hemma-

-Tre veckor innan dotterns ett årsdag tog mitt lila hjärta sina första steg.

-Jag var klar med dammsugningen och skulle precis stoppa undan dammsugaren, då dottern kommer krypandes fram till dammsugaren. Hon reser sig upp och försöker härma sin mamma (mig). Hon tar tag i dammsugaren ställer sig på benen och börjar "dammsuga". Hon går och går med dammsugaren i hand plötsligt släpper hon taget och går flera steg helt själv. Idag går hon super bra och hon är så glad att kunna gå över allt. Såklart är vi också glada att se henne gå helt själv fram till andra barn i lekparken.

Min dotter tog sitt första steg när hon var precis 12 månader men hon var riktigt svårflörtad och ville helst inte stå eller ens försöka ta några steg fast vi kände på oss att hon kunde!

En dag fick min man en idé om att försöka locka henne med mandarinklyftor som hon älskar och han satte sig i vår soffa och visade henne dem på avstånd och jag ställde mig beredd med min mobiltelefon och lyckades filma hennes första stapplade steg, videon har ni här på instagram

instagram.com/p/g0xbhBOMXU/

Jag är ju riktigt rastlös och har inget tålamod alls, fast det skall man ju ha med barn, jag läängtade verkligen tills dottern skulle börja gå, då hon alltid ville upp till mig och blev ledsen av långa stunder i vagnen.
Så prick på sin 15-månaders dag tog hon sina första steg utan att vi stod och tog emot, hon gick ifrån vardagsrummet och in i sovrummet och jag och sambon satt och skrattade av glädje, och hejade på när Agnes tog sina små steg, hon gick och skrattade lite till och från och gjorde det hela till en rolig lek.
Innan var hon alltid lite feg av sig då vi försökte få henne att hålla sig på fötterna men hon ville bara sätta sig ner och hellre krypa för det gick fortare (för att inte nämna närmare katterna på golvet)
För mig som mamma är detta en stor lättnad då jag kan släppa ut henne från vagnen och låta henne få röra sig fritt när vi är i affärer mm.

Åå jag skulle verkligen ha velat vinna denna tävlingen, min dotter behöver nya skor till sommaren och vi har lite ont om skoaffärer i området..


Jag hann ta kort när hon gick runt :D:D Verkligen ett minne för livet.

Simon tog sina första steg på sin ettårsdag i maj 2014, och det var så klart väldigt kul. Men den största lyckan kom när han tog sina första steg för andra gången. 

Den 1 februari i år insjuknade han akut i en ovanlig nervsjukdom (Guillain Barrés syndrom), och blev helt förlamad - ben, ansikte, armar, och även lungor så han låg i respirator i nästan två veckor och var riktigt illa ute. Blod renades, mediciner pumpades in i den lilla kroppen dygnet runt. Men så vände det. Sakta började rörelser återkomma; vi jublade stort över en liten vickning på ena tummen. Plötsligt kunde han röra axlarna. Andningen kom igång. Han rullade från rygg till mage! Hela utvecklingen från nyfödd till sin riktiga ålder fick vi uppleva en gång till. Och så kom till slut de efterlängtade första stegen, den 16 mars! Så stolt och lycklig han var! 

Att se sitt barn gå sina första steg en andra gång, att återfinna sina förlorade förmågor, att hämta sig från en nära-döden-upplevelse, det gav mig tårar i ögonen både då och nu när jag skriver om det, och på alla i vår närhet som fick det glada beskedet. 

Han är fortfarande inte helt återhämtad, men går hoppar och springer så mycket han orkar. Benen är vingliga så han ramlar ofta, och han saknar reflexer i knäna. Med nya stabila skor från Barnskospecialisten kanske han kan slippa några fall åtminstone.

Simon tog sina första steg på sin ettårsdag i maj 2014, och det var så klart väldigt kul. Men den största lyckan kom när han tog sina första steg för andra gången. 

Den 1 februari i år insjuknade han akut i en ovanlig nervsjukdom (Guillain Barrés syndrom), och blev helt förlamad - ben, ansikte, armar, och även lungor så han låg i respirator i nästan två veckor och var riktigt illa ute. Blod renades, mediciner pumpades in i den lilla kroppen dygnet runt. Men så vände det. Sakta började rörelser återkomma; vi jublade stort över en liten vickning på ena tummen. Plötsligt kunde han röra axlarna. Andningen kom igång. Han rullade från rygg till mage! Hela utvecklingen från nyfödd till sin riktiga ålder fick vi uppleva en gång till. Och så kom till slut de efterlängtade första stegen, den 16 mars! Så stolt och lycklig han var! 

Att se sitt barn gå sina första steg en andra gång, att återfinna sina förlorade förmågor, att hämta sig från en nära-döden-upplevelse, det gav mig tårar i ögonen både då och nu när jag skriver om det, och på alla i vår närhet som fick det glada beskedet. 

Han är fortfarande inte helt återhämtad, men går hoppar och springer så mycket han orkar. Benen är vingliga så han ramlar ofta, och han saknar reflexer i knäna. Med nya stabila skor från Barnskospecialisten kanske han kan slippa några fall åtminstone.

Min bild följde visst inte med (och inlägget publicerades två gånger, hur kan jag ta bort det ena?). Simons lycka när han går för första gången för andra gången går inte att ta miste på! Han tittade på filmerna jag tog då många många gånger och skrattade!