Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Sluta känna efter så förbannat, sluta tro at grannen har det så mycket bättre. Lära sig sätta gränser, ta han om sig själv. . . saker som människor alltid har lyckats med tills nu.

Då får maken svara och dra en vit lögn. Absolut inte säga att du är i närheten. Min mamma är sjuksköterska och jag hade lärt mig den läxan när jag var 10 år. Och då ringer de till nästa. Din telefon är din och till för dig och dina behov. Inte arbetsgivarens sökare. Vill de att du ska vara tillgänglig så får de ge dig en sökare OCH jourersättning.

Så mycket snyfthstorier i tråden. . . klart att det bara var att vänta i världens sjukaste land. . . 

Klart man kan tänka sig frisk, likväl som att man kan grubbla sig sjuk. Det bara är så och ofrmåan att se det är just ett av problemen. . .

Då är det den gyllne medelvägen som gäller att inte alltid svara. Att ibland bestämma sig för att en dag så är man ledig.

Självklart gäller det även en viss smärtproblematik etc, det är allmänt känt.

Haha, jag känner en som levt på a-kassa pga arbetslöshet i ett år nu, det är verkligen inget jobbigt liv. Behöver knappt göra nånting alls, skicka in nån rapport nån gång i månaden, söka lite jobb, en fis i rymden anser jag.

Denna person har gått som "ledig" med massor med fritid till annat, så nej, jag håller inte med dig alls! :)

Du låter ju riktigt trevlig, jag förstår inte varför inte du får något jobb!

När gjorde jag personliga påhopp mot dig? Jag påstod väl inte att just DU är en lat jävel som älskar att gå hemma. Klart där finns folk som trillar mellan stolarna, det fattar även en, hur var det nu, person med ett ego för som ett helt kompani. 

Om du nu är så trött på ditt tragiska liv, GÖR NÅGOT ÅT DET. Det finns INGEN som kommer göra det åt dig. Man får klara sig själv helt enkelt, och vill du komma ur din bubbla, är det endast du som kan fixa det. 

Det skulle inte krävas speciellt mycket komplettering för att jag skulle kunna ta en ny examen t.ex- det skulle ju definitivt också se bättre ut i ett CV. Jag skulle ju rent praktiskt kunnat studera nästan på heltid och söka jobb samtidigt- för jag fungerar helt enkelt på det sättet - jag har ett "satans" driv som en del säger. Men jag får ju inte studera- men jag mår jättebra av att göra det. Den enda gången jag kan läsa in något, är när jag är inskriven på en ofta helt meningslös åtgärd- men det betyder då att jag ofta måste arbeta 8 till 16, ta hand om barn och sedan plugga. Men "arbetet" är inget riktigt arbete, utan meningslös förvaring, och det blir jag helt sänkt av. jag får liksom ingen energi av den typen av arbete.

Jag fungerar helt enkelt bättre med s.k resultatinriktat arbete, snarare än "förvaringsaktiviteter", där man bara ska gå runt på ett ställe och fylla ut en plats åt någon som får betalt för att ha mig där. 

Det är ju väldigt märkligt att man inte kan få göra vad man vill, så länge man faktiskt också gör det man ska göra. Och nej, jag kan inte ta fler lån. 

Det konstiga är ju hur man räknar detta med normalarbetstiden också- jag har ju haft en normalarbetstid som legat på ca 60 timmar per vecka- men ingen kräver ju att man ska söka arbete mer än 40 timmar per vecka- varför skulle man då inte kunna plugga 20 timmar i veckan? Ja, man kan ansöka om att få läsa på halvtid- men det får ju inte vara fortsättning på något man studerat tidigare och i slutänden blir det helt ointressant. Om jag söker jobb på motsvarande heltid, tycker jag att AF och a-kassan ska ge f*n i vad jag gör resten av tiden.  Jasså, det kan jag inte? Skit ner dig :)Och vem i h*lv*te säger att jag inte gör just det? Just nu tränar jag på att vara lika osympatisk som du- det borde ju hjälpa, för du har ju jobb...

Jag klarar livskriser bra, tackar som frågar. Livet går upp och ner, så är det.

För ca fem år sedan förlorade jag allt jag ägde  en lägenhetsbrand

För ca sex år sedan blev jag våldtagen (men jag vet inte om det gills för jag blev slagen så hårt i huvudet att jag inte minns något i alla fall).

Sådana saker. . . 

Jo, och så de som absolut ska vara hemma för att pojkvännen gjort slut, för att de inte är aslyckliga eller för att det regnar. . . 

För du kan så klart bevisa på ett kick att alla som är hemma verkligen inte kan jobba?!

När jag tänker efter så har jag nyligen läst en bok med liknande titel- men med annan författare- tror det var 2 författare till den. Men jag kommer tyvärr inte ihåg mer än så.

Nu hittade jag det här på nätet:

? KBT kan fungera mot depression och ångest, men inte mot utmattningssyndrom. Det finns till och med studier som säger att det är negativt med KBT i ett sådant läge, sa Åke Nygren.

? Det stöd som verkar fungera bäst är arbetslivsinriktad rehabilitering. Men Rehabiliteringsmiljarden har missat arbetsplatsens betydelse vid rehabilitering av den här gruppen drabbade. Allra mest effektivt är det att byta både yrke och arbetsplats.
www.suntliv.nu/forskning/battre-rehabilitering/elva-ars-forskning-om-utmattningssyndrom/

Det är precis vad jag misstänkt. Det här är skrivet 2012, och jag drabbades - eller d.v.s. jag fick den här diagnosen i flera år efter mordförsöket, så det stämmer ju väldigt bra med att samma problem kan uppkomma genom just pyskiskt trauma.

Det här utdraget ur Doctares bok tycker jag säger en hel del:
Hjärnstress drabbas man av när ens egets livs sanning förnekas av andra. Det uppstår en obalans mellan de egna livserfarenheterna, ens egen tolkning av dem och andra människors uppfattning om ens liv. När mitt livs sanning inte får finnas och när mitt livs sanning trampas på och förhånas, begabbas av andra eller kanske ännu värre, totalt ignoreras av andra, då drabbas jag av stress.

Vi kan tåla nästan vad som helst, stå ut med vad som helst, om sanningen får finnas med. Men om våra umbärande inte erkänns utan förnekas, då mår vi dåligt. Det blir en förlust av frihet i tanke och handling. Vi drabbas av hjärnstress. Vi förtvinar som människor och går under. Vi blir stumma och förstelnade som levande döda.

Att förnedras, skymfas, begabbas, trampas på, mobbas, hånas, förföljas, trakasseras, utrensas, stötas ut, kort sagt, kränkas har förödande konsekvenser för en individ., en grupp eller ett helt samhälle. Denna stress har effekter på den fysiska och psykiska hälsan, eftersom den påverkar den mänskliga hjärnan. En kränkning är ett trauma. Oavsett om kränkningen är fysisk, psykisk, sexuell, politisk, social eller av vilket slag det vara månde. Den mänskliga hjärnan reagerar på stressen.

Förlust av förutsägbarhet, meningsfullhet och sammanhang, brist på delaktighet och tillhörighet - och att inte ha kontroll över sin tillvaro, är ett hot mot människans existens och försätter henne i skadlig stress.

Stress är den mänskliga hjärnans sätt att reagera på yttre påfrestningar, som är större än förmågan att hantera dem. Vanmakten, insikten om den totala utsattheten och skrämmande hjälplösheten slår hårt .

 *************************************************************************************

Det här skulle jag vilja påstå, är en nästan exakt beskrivning av hur det är att som brottsoffer mötas av olika s.k. "rehabiliteringsåtgärder" vars enda syfte tycks vara att kränka människor igen- alternativt enbart upprätta någon form av existensberättigande hos hopplösa instanser i rehabiliteringskedjan.