Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Men det är ju det jag säger! Tack vare att alliansen kom till makten 2006 påverkade de gemene man att känna förakt mot arbetslösa och sjuka, med mantrat "Det ska löna sig bättre att arbeta än att gå på bidrag". Folk påverkas tyvärr i hög grad av politiska trender och folk som arbetar och gör rätt för sig blir naturligtvis glada när det finns ett parti som går deras ärenden. Under sossarnas regeringsmakt var föraktet mot sjukskrivna och arbetslösa inte på långa vägar så stort som det blev efter alliansens maktövertagande. Folk är lättpåverkade och i lika hög grad som människor i nazityskland lät sig manipuleras av maktelitens förakt mot judar, så låter sig svenskar manipuleras av elitens förakt mot de "odugliga" i samhället. Vi har inte lärt oss något av historien trots att vi gärna tror eller inbillar oss det. Folk är lika ruttna och lättmanipulerade nu som de var då. En tragisk sanning.

Jag anser att du har fel- för det beror ju på varför du är arbetslös- en dålig ekonomi ovanpå arbetslösheten kan göra att du tvingas flytta till ett nytt ställe där det är svårare att få jobb, eller att du inte kan flytta om du erbjuds jobb på annan ort.

Man är inte ledig när man går på a-kassa om du trodde det- man ska sitta och rapportera allt man gör. Det är inte bara negativt - men det tar tid från det man borde göra- söka jobb.Och när man inte jobbar har man inte heller semester- man "jobbar" ju egentligen jämnt...

En annan sak är att arbetsmarknadsåtgärderna är så förbannat ineffektiva- man får ju inte förkovra sig, utan ska söka jobb på samma meriter år ut och år in...

Det är inte alla som gillar att gå hemma och dra- för många har ju jobbet en social betydelse. Tanken att straffa ut arbetslösa är gammal och förlegad. Och dessutom straffas de arbetslösas barn ut. 

Men om det är en sån glidartillvaro varför säger du inte upp dig och är ledig du med?

Och du vet hur han mår av det ?

Ja, men jag för min del kan ju jämföra med att arbeta - och inte bara vanlig heltid utan 60 timmars veckor med både dag-, kvälls- och nattpass och nu gå och stämpla, och för min del är det här mycket mer stressigt. När man gick hem efter sina arbetspass var man ledig, men så känner jag aldrig nu. Det är stressigt att inte känna att man gör någon nytta- fast det är ju egentligen också ganska hysteriskt...

Det känns kränkande att hela tiden behöva "rapportera" vad jag gör, Har funderat på att börja skriva in att jag rånat banken och trycker sedlar på nätterna, för att se om det blir någon reaktion... 

När man stämplar har man inga arbetskompisar heller. Och att sitta med en inkomst som är 1/3 av vad man haft tidigare är inte heller något vidare.

Om man tycker det verkar så slappt och roligt, varför arbetar man då? Hoppa av jobbet och lämna det till  någon som uppskattar det istället, vet jag?

Hur gammal är du, Jenny?

Du är i allafall självgod för ett helt kompani, Ja, jag har också haft slitiga jobb, som krävt både fysisst god kondition- men också kompetens och faktiskt viss tankeförmåga. Jag har också arbetat under hård psykisk stress. Och du- när jag jobbade, jobbade jag 60 timmars veckor. 

Men jag hamnade utanför systemet efter att ha blivit utsatt för brott. Det är förstås lite mesigt, inser jag ju nu- det är ju bara att resa sig och börja jobba. Eller?

Det är inte ofta jag önskar andra mitt öde- men nu gör jag ett undantag- hoppas du blir riktigt j*vla rövknullad, jenny- gärna halvt ihjälslagen också.

Men bara lagom mycket, precis så mycket att du blir helt utslagen från arbetsmarknaden i ett decennie. Då kan vi snacka.... Först tyckte jag faktiskt att det kunde vara en bra idé att skriva rapporter- då får man ju tänka till vad man lägger tid på, men det som gör det så kränkande är att jag ju ser och insett att jag skulle kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden om bara regelverken såg annorlunda ut- och att det jag är hänvisad till att göra inte leder någon vart. Mitt "arbete" består ju i att ta mig bort från arbetslösheten- det ska ju liksom vara slutresultatet av det jag gör, men jag kommer aldrig dit.

Jag antar- får väl hoppas- att ditt arbete är mer meningsfullt och resultatinriktat?
Föreställ sig att ditt arbete gick ut på något totalt helt meningslöst- typ packa in uppblåsta ballonger och sedan smälla paketen...eller samla navelludd... hur skulle du då känna dig när du rapporterar? Jag vet inte om det finns folk som står ut med att hålla på med saker som inte leder någon vart- och sedan sitta och skriva ner allt detta meningslösa arbete....men jag anser att det är förnedrande.   

Såklart du ser allt han gör . Tex när han inte kan sova för ekonomin inte funkar och känslan av att inte duga .

Man bör inte döma av vad man ser ibland bland folk sätter man gärna upp en fasad på grund av alla som vet kan och aldrig själva kommer råka illa ut

Ja, känner igen mig. Och hur kan skattebetalarna tolerera detta? Är det så förbannat viktigt att se till att folk inte kommer någon vart att det är värt att betala för? Jag fattar inte- har vi så gott om pengar i Sverige?Som jag skrev, det var absolut ett undantag- tror tyvärr att det är det enda som kan få denna person att fatta. Men det är förstås bättre om hen gör det innan något händer. För med den attityden kommer något att hända förr eller senare.

Det är mycket värre än så. Du kan bli halvt - eller helt-ihjälslagen för att du vill lämna en man. Och efteråt - om du överlever- får du varken någon hjälp eller förståelse. Om du däremot slår någon sönder och samman eller på annat sätt förstör hela tillvaron för andra, kan du få försvaradvokat, psykolog- och kuratorshjälp, du kan få mat-och husrum på skattebetalarnas bekostnad. Och möjligheten att starta om på nytt och studera under interneringstiden. 

Det är bara att hålla käften och gilla läget. Första gången jag kan hålla med dig om  någonting överhuvudtagen. Harmoni och lycka ligger ett snäpp ovan att helt enkelt överleva. 

Vilket gott råd- det kunde förstås varken jag eller någon annan som blivit halvt ihjälslagen tänkt ut själv. Precis- som de där som dött i Nepal eller varför inte ta den där flygkraschen i Alperna- de kunde ju ha tagit reda på piloternas bakgrund lite bättre. Och vaddå dö i flygkrasch- sitter man med huvudet mellan knäna så klarar man sig ju alltid. De flesta nödsituationer klarar man annars med en påse över huvudet.