Anonym (Still standing) skrev 2015-05-03 08:11:25 följande:
Jag har full förståelse för att folk som mår tillräckligt dåligt måste få vård och vara hemma. Det jag inte förstår är varför det ökar så himla kraftigt om det inte är en attitydfråga hos svenska folket. Det är ju 50% TILL på bara de senaste två åren (som det står i artikeln).
Har antalet riktiga trauman ökat så fruktansvärt kraftigt, främst för kvinnor, eller måste vi jobba på vår attityd? Då menar jag attityd till livet, till sjukskrivning, till "lycka" och allt sammantaget.
Det är väldigt lätt att komma med den typen av argument som du gör. "Du förstår inte för du har aldrig haft det svårt", men det är inte sant. Alla har det svårt ibland, men vissa tar sig ur det lättare än andra. Vad beror det på?
Det kan det säkert ligga något i, men du vet inte vem som har det jobbigt och vem som har en taskig attityd, och i den här tråden dömer du alla som har ett dåligt mående som lata, söndercurlade, överkänsliga som bara ska rycka upp sig.
Alla, från dom som har upplevt fruktanskvärda tragedier, förlorat hela sina familjer, till dom som mår lite taskigt för att grannen har en tjusigare bil.
Faktum är att innan du kan döma någon måste du ha hela den personens historia och nutid.
Den som bryter ihop över grannens nya bil kanske använder det som en projicering för en mycket, mycket djupare sorg.
Det vet inte du, och ändå spär du på det dåliga måendet med din dömande attityd.
Och det stinker.
Ja alla har det svårt ibland men även i helvetet finns det grader.
Jag förringar ingens upplevelse, men jag ser på hur man reagerar och lär eller inte lär av sina svårigheter, som sagt dom flesta utvecklas faktiskt av kriser.
Så vad gick fel för dig?
Att en del klarar sig lättare kan bero på en mängd olika orsaker, ett axplock kan vara att man har fått en bättre grundstart i livet det som händer dom första två åren präglar oss hårt resten av livet.
Har det gått bra då så har man ett grundskydd som gör en stark.
Men kan ha ett bra nätverk omkring sig som sluter upp när kriser händer.
Det kanske inte var en kris av samma magnitud som den som inte fixar det råkade ut för.
Och sen finns det många, många fler orsaker som ofta samverkar.
Men en sak ska man ha jävligt klart för sig och det är att man är inte en bättre människa och man har inte kämpat mer för att man hade turen att klara sig igenom.
Du är inte bättre än den som ligger inlagd på psyk för att hen inte orkar mer.
Du har bara större tur.
Visa lite respekt och ödmjukhet inför det.