Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Vilket gott råd- det kunde förstås varken jag eller någon annan som blivit halvt ihjälslagen tänkt ut själv. Precis- som de där som dött i Nepal eller varför inte ta den där flygkraschen i Alperna- de kunde ju ha tagit reda på piloternas bakgrund lite bättre. Och vaddå dö i flygkrasch- sitter man med huvudet mellan knäna så klarar man sig ju alltid. De flesta nödsituationer klarar man annars med en påse över huvudet. 

Du verkar extremt negativ och jag tvivlar inte på ett ögonblick på att du verkligen mår dåligt (av det). . . 

Negativ? Jag? Som tycker man ska rycka upp sig...förstår verkligen inte vad du talar om.

Att du ens jämför med de situationerna är patetiskt, de är fruktansvärda katastrofer.

Varken jag eller TS anser att man inte får må dåligt, men varför hålla på och överdriva det hela tiden? Vi blir bara mer och mer "snuttegulliga", tänker bara på alla barn som curlas och det är världens undergång om de ramlat och skrapat knäet. Nej, upp och hoppa! Tänk hur många av dem som kommer sjukskrivas så fort det blir lite jobbigt i livet?!

Och ja, jag fattar att en cancersjuk eller djupt deprimerad inte fungerar optimalt och kan jobba. Jag är inte dum i huvudet.

Hur vet du att folk övevrdriver? Om det är något som är patetiskt så är det väl människor som flåshurtigt säger åt andra som mår dåligt att de ska "rycka upp sig". Vad gäller cancer och depressioner börjar jag bli allt mer övertygad om- eller ska vi säga att jag börjat undra- om det inte är så att finns kopplingar mellan just dessa diagnoser. Man forskar numera aktivt på stress, men det är försås svårt att forska på detta. Ska man använda djur i forskningen, kan man förvisso undersöka cancer, men det är så gott som omöjligt att forska på den andra biten. Man kan studera stresshormoner förstås, men att återskapa samma situationer som vid olika former av psykiskt våld är svårt.

Hundratusentals människor i Sverige utsätts varje år för s.k stalking och vi har definitivt problem med psykisk ohälsa i detta land. Vi har också under flera decennier försökt bota nästan allt med KBT och/eller psykofarmaka. Men löser det verkligen problemen att antinen låtsas som de inte finns, eller ta tabletter?

Jag är bekymrad- för min personliga del handlar det mest om jobb f.n. Men vi påverkas ju faktiskt av andras "illamående" också. Kommer ihåg det som hände i Gamla stan i maj 2003, när en bilist mejade ner folk på Västerlånggatan. Vi kom dit precis efteråt . Nu var det ju dags igen förresten, men på Medborgarplatsen med en polis bakom ratten. Och piloten som kraschade planet i Alperna...listan kan göras lång.    

Ledsen, men jag inte ignorera detta. 

Det säger bara den som inte vet. Du vet ingenting om hur mycket andra har kämpat tills de inte orkar längre. Var glad och tacksam för att du haft minimala motgångar i livet hittills.

Minimala motgångar. . . . Det säger bara den som inte vet. . . 

Du, det är rätt uppenbart.
Dom flesta människor som genomgått kriser lär av dom, dom blir lite ödmjukare och får en större förståelse för att allt inte är svartvitt och att man inte kan använda sig själv som mall.
Varför tror du att du inte lärde dig det?

Good for you.
Men sorgligt att du inte kan unna andra också att få vara lyckliga och harmoniska. 
Det gör att jag har lite svårt att tro på det du säger. 

Så talar oerfarenhet du vet inte alls vad som kan komma att hända.
Men tro gärna det bästa om folk det ska man alltid göra.
Det gjorde även dom kvinnor som senare blev ihjälslagna. 
Låt oss hoppas att inte det händer dig för då lär inte ens lilla pappsen kunna vara till nån hjälp.