Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Det vore ju väldigt trevligt att kunna leva så :) Änsålänge har jag ingen kunskap dock men det är ju väldigt intressant.
Vad jag förstår utifrån att prata med bönder så går inte de små gårdarna ihop rent ekonomiskt, det är svårt att få ihop pengar på ett litet antal djur. Man måste ju leva ändå.. Men biodlingar har jag inte ens tänkt på. 

Huvudet på spiken! Folk som tycker att sjukskrivna ska "ta sig i kragen" verkar ha noll koll på utvecklingen alltsedan den första lågkonjunkturen i början av 90-talet under Bildts regering, redan där tappade många hoppet om framtiden. Folk som haft ett fast arbete hela sina liv blev plötsligt arbetslösa och många fick gå från sina hem och familjer splittrades. Det var bara början, sedan dess har det mesta i samhället gått utför i stadig takt.Produktionen i företag kostnadseffektiviseras och personal bortrationaliseras så gott som varje år. Är det då konstigt att folk blir deprimerade, får ångest och går in i väggen med mera? Det fåtal anställda som är kvar i företagen får göra mer och mer jobb och de som bortrationaliseras kan ha mycket svårt att få nytt jobb, för vissa som dessutom har diagnoser eller allvarliga sjukdomar/ skador är det så gott som omöjligt. Man får se helhetsbilden och inte bara tycka saker okritiskt bara för att man själv är frisk och har arbete.

Och jag tänker också på det jag själv varit med om, och tänker att det kanske också är så att fler kvinnor som förut blev nedgrävda i trådgården faktiskt kanske har större möjligheter att överleva- men ingenvet vad de ska göra av oss.Lite inspiration: www.expressen.se/gt/familjen-byggde-sitt-hus-inuti-ett-vaxthus/

Du kan ha tryffelgrisar, eller brukshundar. Tror inte mjölkkor lönar sig så bra- bönderna vill inte ha dem ute heller, för det blir för dyrt. Du kan ha höns. Rashönor och/eller för hushållet. Utgå från dig själv. Vad känner du för, och vad kan du göra ?Kan man odla gamla hederliga äppelsorter som blivit bortsorterade i.o.m. EU? 
Slå ihop skogsbruk, jordbruk med djurbruk- finns det någon i Sverige som sysslar med silvikultur? Odla havtorn- det kan man använda till massa olika produkter. 
Nej, isolering tror inte jag heller på. Men jag vet inte om folk verkligen vill bli av med sina jobb, om det nu inte är just jobbet som skapar problem. Jag blev ju fruktansvärt isolerad- det som hände mig, hände ju dessutom utomlands för att göra det ännu bättre. Aset hade planerat att jag skulle försvinna utomlands helt enkelt. Det dröjde ju ganska lång tid innan jag kunde ta mig tillbaka till Sverige. Jag gick till Af nästan det första jag gjorde, men de bedömde mig som helsnurrig- och det var jag ju också
Jag ringde pysk- de sa "men du verkar intelligent, så det löser sig nog". FK ville sjukskriva mig, men drog samtidigt in min sjukpenning på grund av att jag ju varit utomlands. Tack, så mycket sa jag, och vände mig till soc, som också förklarade att de inte kunde hjälpa mig de närmaste månaderna "för du har ju varir utomlands". Och dessutom kan vi inte hjälpa dig ekonomiskt eftersom du har en bostadsrätt. Sälj den" Jag fick alltså välja mellan att ha bostad eller ha mat. så jag hamnade i en stad där jag inte kände en kotte. 

De senaste åren har jag erbjudits rehabilitering. De frågar vad jag vill göra. Jag vill jobba säger jag. Nej, det kan vi inte hjälpa dig med. Näha- vad får jag göra då? Det kan inte vi bestämma. Kan jag studera då? Nej, det går inte heller.
Till slut vill man ju bara skrika åt dem att tala om vad i helvete man får göra, eftersom allt som verkar vettigt tydligen inte fungerar. Ska jag dressera dammråttor, samla navelludd eller virka Lill-babs utedass?

Eller skriva en bok om det svenska rehabiliteringshelvetet..

Jag tror absolut att vi har en attitydförändring i samhället. Jobb är inget man är tacksam över idag. Många tycker att det är en rättighet, och att någon annan ska fixa det dessutom. Dessutom vill man att det ska vara roligt, intressant, givande, utvecklande osv. Att man bidrar till samhället kommer långt ner på listan, likaså stoltheten över att ha ett jobb över huvud taget...

Utöver alla dessa krav på ett jobb så vill ändå de flesta förverkliga sig utanför jobbet på alla sätt och vis. Detta leder både till stress, 'måsten' och prestationsångest, och gör sen att jobbet hamnar långt ner på prioriteringslistan när det blir för mycket och något måste stå tillbaka. På gott och ont...

Du behöver inte säga det 
Dina inlägg utstrålar det iallafall. 
Vill du nu bemöta resten av det jag skrev?

Jag vet inte om jag köper det med tanke på vilken konkurrens det är om jobben idag och dom klasskillnader som är mellan dom som har ett jobb och dom som inte har. 
Många accepterar ju idag arbetsvillkor som aldrig hade fått gå igenom för säg 50 år sen. 

Nej, mina inlägg "utstrålar" ingenting. Däremot är vissa sämre på att ta till sig information än andra och har då en förmåga att läsa in sådant som inte står. Väger in sina egna känslor inför texten och projicerar det på författaren. . . 

Från förra året:Sjukskrivningarna ökar trots hårdare regler.
Försäkringskassan spår en ökning av antalet sjukskrivna med cirka 20 procent fram till 2018, och kostnaderna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas stiga från 28 miljarder kronor 2013 till 37 miljarder kronor 2018. Att ökningen blivit så stor förklarar Försäkringskassans analyschef Laura Hartman med att psykiska diagnoser och kvinnors sjukskrivningar ökar, men också med att strängare regler gjort att fler blir kvar i sjukskrivning snarare än att beviljas förtidspension.
Som lägst var siffran för pågående sjukfall i januari 2010, 91 246, och i maj 2014 hade siffran stigit till 161 822, alltså en ökning med 70 576.www.dn.se/ekonomi/sjukskrivningarna-okar-trots-hardare-regler/

Jag tror så här: 

Hundratusentals människor utsätts för stalking varje år- enligt programmet Stalkers ligger siffran på 150.000 per år. Kring 2005 skrev man ca 200 000 i DN. 

De som utsätter andra för stalking har själva diagnoser som inte leder till sjukskrivningar- de har snarare personlighetsstörningar.

Det är mest kvinnor som drabbas av förföljelse och fler män som utför förföljelsen.

Jag inte bara tror, utan vet att FK tidigare tillåtit sjukskrivningar på grund av stalking
- det rimliga borde väl vara att den som bedriver detta vansinnesbeteende låstes in.

Sedan har man både tagit bort möjligheten till förtidspensionering och samtidigt dessutom lagt ner kvinnojourer. 

Rättssystemet fungerar helt enkelt inte när det gäller den här typen av brott- och dessutom är rehabiliteringen i princip dömd att misslyckas- man kan ju inte egentligen rehabilitera den som blir förföljd, eftersom det inte är den personen som är sjuk. Och så länge det inte går att läsa in den som vållar problemen och besöksförbud inte räcker, så blir det ju så här. 
 

 

Eftersom du inte blivit knäckt av dem så var de ju inte av värsta sorten. Eller så hade du ett stöd som fungerade. Racka inte ner på dem som knäckts. Du vet inget om deras liv.

Jag rackar inte ner på någon som är sjuk eller "knäckt", utan jag säger bara att vi har en alarmerande attitydförändring i fråga om sjukskrivningar. Självklart måste vissa vara hemma, men långt ifrån alla som är det.