Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!
Det är bara att hålla käften och gilla läget.
Första gången jag kan hålla med dig om någonting överhuvudtagen. Harmoni och lycka ligger ett snäpp ovan att helt enkelt överleva.

Från förra året:Sjukskrivningarna ökar trots hårdare regler.
Försäkringskassan spår en ökning av antalet sjukskrivna med cirka 20 procent fram till 2018, och kostnaderna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas stiga från 28 miljarder kronor 2013 till 37 miljarder kronor 2018. Att ökningen blivit så stor förklarar Försäkringskassans analyschef Laura Hartman med att psykiska diagnoser och kvinnors sjukskrivningar ökar, men också med att strängare regler gjort att fler blir kvar i sjukskrivning snarare än att beviljas förtidspension.
Som lägst var siffran för pågående sjukfall i januari 2010, 91 246, och i maj 2014 hade siffran stigit till 161 822, alltså en ökning med 70 576.www.dn.se/ekonomi/sjukskrivningarna-okar-trots-hardare-regler/
Jag tror så här:
Hundratusentals människor utsätts för stalking varje år- enligt programmet Stalkers ligger siffran på 150.000 per år. Kring 2005 skrev man ca 200 000 i DN.
De som utsätter andra för stalking har själva diagnoser som inte leder till sjukskrivningar- de har snarare personlighetsstörningar.
Det är mest kvinnor som drabbas av förföljelse och fler män som utför förföljelsen.
Jag inte bara tror, utan vet att FK tidigare tillåtit sjukskrivningar på grund av stalking
- det rimliga borde väl vara att den som bedriver detta vansinnesbeteende låstes in.
Sedan har man både tagit bort möjligheten till förtidspensionering och samtidigt dessutom lagt ner kvinnojourer.
Rättssystemet fungerar helt enkelt inte när det gäller den här typen av brott- och dessutom är rehabiliteringen i princip dömd att misslyckas- man kan ju inte egentligen rehabilitera den som blir förföljd, eftersom det inte är den personen som är sjuk. Och så länge det inte går att läsa in den som vållar problemen och besöksförbud inte räcker, så blir det ju så här.
Nej, jag vet inte var alla "???" i inlägget kommer ifrån.
? KBT kan fungera mot depression och ångest, men inte mot utmattningssyndrom. Det finns till och med studier som säger att det är negativt med KBT i ett sådant läge, sa Åke Nygren.
? Det stöd som verkar fungera bäst är arbetslivsinriktad rehabilitering. Men Rehabiliteringsmiljarden har missat arbetsplatsens betydelse vid rehabilitering av den här gruppen drabbade. Allra mest effektivt är det att byta både yrke och arbetsplats.
www.suntliv.nu/forskning/battre-rehabilitering/elva-ars-forskning-om-utmattningssyndrom/
Det är precis vad jag misstänkt. Det här är skrivet 2012, och jag drabbades - eller d.v.s. jag fick den här diagnosen i flera år efter mordförsöket, så det stämmer ju väldigt bra med att samma problem kan uppkomma genom just pyskiskt trauma.
Det här utdraget ur Doctares bok tycker jag säger en hel del:
Hjärnstress drabbas man av när ens egets livs sanning förnekas av andra. Det uppstår en obalans mellan de egna livserfarenheterna, ens egen tolkning av dem och andra människors uppfattning om ens liv. När mitt livs sanning inte får finnas och när mitt livs sanning trampas på och förhånas, begabbas av andra eller kanske ännu värre, totalt ignoreras av andra, då drabbas jag av stress.
Vi kan tåla nästan vad som helst, stå ut med vad som helst, om sanningen får finnas med. Men om våra umbärande inte erkänns utan förnekas, då mår vi dåligt. Det blir en förlust av frihet i tanke och handling. Vi drabbas av hjärnstress. Vi förtvinar som människor och går under. Vi blir stumma och förstelnade som levande döda.
Att förnedras, skymfas, begabbas, trampas på, mobbas, hånas, förföljas, trakasseras, utrensas, stötas ut, kort sagt, kränkas har förödande konsekvenser för en individ., en grupp eller ett helt samhälle. Denna stress har effekter på den fysiska och psykiska hälsan, eftersom den påverkar den mänskliga hjärnan. En kränkning är ett trauma. Oavsett om kränkningen är fysisk, psykisk, sexuell, politisk, social eller av vilket slag det vara månde. Den mänskliga hjärnan reagerar på stressen.
Förlust av förutsägbarhet, meningsfullhet och sammanhang, brist på delaktighet och tillhörighet - och att inte ha kontroll över sin tillvaro, är ett hot mot människans existens och försätter henne i skadlig stress.
Stress är den mänskliga hjärnans sätt att reagera på yttre påfrestningar, som är större än förmågan att hantera dem. Vanmakten, insikten om den totala utsattheten och skrämmande hjälplösheten slår hårt .
*************************************************************************************
Det här skulle jag vilja påstå, är en nästan exakt beskrivning av hur det är att som brottsoffer mötas av olika s.k. "rehabiliteringsåtgärder" vars enda syfte tycks vara att kränka människor igen- alternativt enbart upprätta någon form av existensberättigande hos hopplösa instanser i rehabiliteringskedjan.
Det vete fåglarna om folk verkligen har blivit skörare. En sak som jag reagerar över är när man påstår att vårt land skulle vara så bra för att vi inte har krig, svält och stora epidemier. Alla dessa saker innebär enorm stress, utan tvekan. Jag tror Doctare har helt rätt i att det finns likheter mellan den stress vi har här , och den som finns i områden med kanske just krig (har inte hunnit läsa så långt, men).
Folk mådde ju dåligt även tidigare, men vissa saker har ju varit helt tabubelagda- som t.ex. incest och allt vad det fört med sig.
När jag var ung för så där hundra år sedan, hade jag väldigt ofta kompisar och bekanta hemma som satt vid köksbordet och berättade vad de hade varit med om. Om jag inte haft så goda vänner hade jag kanske inte orkat lyssna på både dessa, och alla jag hade på jobbet att lyssna på.
Jag tror absolut på att oavsett vad vi varit med om- även bra upplevelser- så mår vi inte bra när vår verklighet förnekas:
"Vi kan tåla nästan vad som helst, stå ut med vad som helst, om sanningen får finnas med. Men om våra umbärande inte erkänns utan förnekas, då mår vi dåligt. Det blir en förlust av frihet i tanke och handling. Vi drabbas av hjärnstress. Vi förtvinar som människor och går under. Vi blir stumma och förstelnade som levande döda."
Man får ju knappt klaga på de s.k. arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, för man ska hålla käften och vara glad över bidragen, men hela den här sjuka industrin tror jag bidrar väldigt mycket till psykiska problem.Och den reguljära arbetsmarknaden verkar ju ha också nått katastrofnivå- och vi sitter ju också med tjänstemän hos AF & FK som egentligen helt saknar kompetens att bedöma människors psykiska förmåga, som faktiskt sitter och sorterar folk.
Det känns som Sverige just är ett land där vi tydligen inte klarar av att skapa andra typer av arbeten, än de som går ut på att egentligen "arbeta" sönder humankapital. Vi behöver liksom inte producera saker (tycker vi) för vårt materiella välbefinnande- hellre köper vi allt billigare från utlandet. Vi skulle kunna ägna oss åt mer intellektuellt arbete, nu när vi liksom har "kommit så långt" , men vem och vilka ska göra det, när folk blir sönderstressade i hjärnan? När i Sveriges historia har vi tidigare skapat just arbetstillfällen och hela industrier som inte sysslar med annat än sortering av folk? Är det inte att skapa grunden till just det helvete många lever i? För vad ska alla dessa människor arbeta med, om "råvaran"- de sönderstressade människorna tar slut?