Kär men fastnat på vägen.

Hejsan. Vet inte om detta är helt rätt forumdel men gör ett försök.
 
Grejen är att jag för snart ett år sedan lärde känna en helt underbar och jättefin tjej när vi pluggade ihop. Vänskapen började ganska plötsligt och oväntat och som jag kände det så var det inte helt osannolikt att det kunde bli något mer så småningom. Under ca. en månad så sågs vi och enligt mig rådde det en, om än liten, flirtig stämning mellan oss. Sedan blev det sommar och vi sågs inte då vi bodde på skilda orter men höll ändå så gott som daglig kontakt.
 
I dagsläget studerar vi olika ämnen om än på samma ort. Problemet är att vi båda har väldigt svårt att hitta tid att ses fastän vi båda har föreslagit tid för träffar flera gånger men fått ställa in varje gång. Det känns lika tråkigt varje gång. Det blir mest att vi hälsar och småpratar emellanåt. Jag har sagt till henne öga mot öga att jag tycker hon är fantastisk och hon uppskattade verkligen komplimangen. Det är fortfarande lite småflirtande och komplimanger fram och tillbaka men p.g.a. att vi har så svårt att ses så känns det tyvärr som att det har stannat där.
 
Ibland får jag känslan av att hon är nöjd med situationen som den är och bara tycker om att småflirta. Ibland känns det som att hon vill mer. Hon liksom balanserar på linjen emellan så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. :S Jag vågar inte tänka på hur nere jag skulle bli om hon blev ihop med någon annan. Så nu ber jag om råd hur jag ska gå tillväga. Det känns som att jag snart inte har någon annan utväg än att bara säga till henne att hon är den vackraste jag sett och vill vara tillsammans med henne. Vet om att det kan äventyra hela vår vänskap men jag orkar snart inte med det lilla spelet vi håller på med. :(