ensamheten är ibland jobbig

Det är hemskt att någon ska behöva känna så. Men livet är inte över. Det kan bli bättre! Snälla ge inte upp. <3

Ja det är konstigt att det kan bli så. Saken är den att jag har allt ytligt runtomkring. Har ett juste utseende och kropp (varit modell), fin bostadsrätt, sportbil, lantställe och massor av pengar. De som visar intresse för mig är antingen gifta eller så väcker de inte mina känslor. Att det ska vara så svårt att hitta någon att dela livet med.

Vänner kommer och går då livet ändrar sig i olika perioder ( barn m m)

Det kanske är så att det sinar med vänner ju äldre man blir?

Har aldrig förstått det där tidigare att många äldre blir deprimerade.

Nu börjar jag förstå. När du inte finns i någons tankar då känns det som du är ensammast i världen

Hur gammal är du på ett ungefär? Har du någongång testat antidep eller psykolog? Jag har haft hjälp av både. Sen kom en dag då jag kände mig bättre och kunde trappa ner (med medicinen).
Det är tungt att känna att man inte har så många vänner. Jag har några få nära. Vissa har många och umgås i stora gäng. Det är inte riktigt min grej utan jag trivs att inte ha så många bekantskaper. Tror jag... det är bara så iaf och har alltid varit.

Kram så länge!

Nu menar jag inte att du i första hand ska testa antidepp/psykolog utan så klart finns det bättre lösningar. Men mår man dåligt av medicinska orsaket, typ låg halt av serotonin eller vad det heter så kanske man inte kan må bättre "av sig själv".

Jag är i samma sits. Separerade i somras och har iofs dejtat lite men alla killar jag mött har varit så svåra, svala och avståndstagande. Ensam som sjutton känner jag mig ibland. Föll nyligen rejält för en kille men som efter ett tag inte ville fortsätta träffa mig då han inte utvecklat känslor. Gör ont.